Hönsbajs
Ture får Myra att äta hönsbajs. Han säger att det är choklad som vi brett ut på sanden. Tage har bakat en kaka till kvällen helt själv med ett helt paket smör i, tre dl grädde och massor av kanel. Algot och jag lyssnar för femtioelfte gången på gubben i lådan med gullan på spotify.
I går längtade jag så vansinnigt efter Sverige. Efter att ha tvättmaskin och svala sommarmornar och att inte bo bland människor som tror att man har en massa pengar. Efter att inte vara så vit med allt vad det innebär. I dag undrar jag hur vi ska klara av att komma till Sverige igen och framförallt varför. Jag ser på Myra som står i högen med hönsbajs och hoppar och dansar. Hon har ett togolesiskt kroppsspråk. Hon äter med fingrarna, retar sina kompisar högljutt och bär kaninerna i öronen. Hon ljuger alla rakt upp i ansiktet och slänger sig runt Alis hals och ropar mon Ami när hon kommer hem. Hur ska hon klara av att passa in på dagis i Sverige igen? Men det är väl kanske allt det som bevisar att hon kommer klara det galant. Att hon på några månader anpassat sig så totalt. Hon kommer anpassa sig igen. Och vi andra med. Det är det jag är rädd för.
Men även Myra fick ett stråk av hemlängtan idag. Vid kvällsmaten berättade hon att hon hade sett sån där skinka som man har på mackorna i Sverige (leverpastej) när hon var med William på Supermarket och att hon längtade efter den. Åsas påsksill klarade inte en vecka i den togolesiska värmen. När vi öppnade burkarna var de totalt upplösta. Sillvälling. Inte aptitligt. Men på påskbordet blev det i stället tomtegröt som var vansinnigt god. Vi åt alla flera portioner. Och vi hade mer påskfjädrar och äggvästar och färger och servetter än vad vi brukar ha i Sverige ;)
Om jag bara hade haft mitt eget liv att ta hänsyn till så hade jag nog stannat ett år till. Ett år är så svindlande kort. Idag har jag suttit på marknaden med Marie. Systern till vår ristant säljer plasthinkar där. Hon hade sett om plasttanten i Benin på Tv. Vi pratade om att starta ett kooperativ och be borgmästaren om en lokal och dra igång verksamhet. Kanske kan verksamheten gå hand i hand med någon lite studiecirkel också. Ja jag vet. Oförbätterlig. Jag tycker om att starta upp verksamhet men är inte lika bra på att slutföra den. Men bara en liten studiecirkel. Marie och ristantens syster håller hur som helst redan på att samla ihop kvinnor. Kanske måste jag åka tillbaks och vara med lite i deras kooperativ sen.
Nu har det regnat tre tillfällen under april. Varje gång ungefär 30 minuter. Det här kallar de lilla regnperioden. Det är torrt ute och saltvattnet börjar tränga upp i våra ledningar och i brunnen. Växterna gulnar. Bara den stora busken över parkeringen ser fortfarande lika glad ut. Jag klipper den flera meter i veckan men den växer fortare än vad jag hinner klippa. Den ska inte få något mer hönsbajs. Bättre då att ge det till Myra.
