Bistånd och äppelmust
Hur många kvällar tänker du så här; I kväll ska jag gå och lägga mig tidigt och läsa? Jag tänker så nästan hela tiden. Men så kommer ett långt telefonsamtal, en massa skollappar, listor med saker att kolla upp och flera hinkar med äpplen, viktvätt, loppisprylar och kissiga lakan. Och så står damsugaren och morrar argt borta vid dörren till sovrummet och behöver bli rastad (och det ska erkännas att den inte kommer ut särskilt ofta, tur att jag inte har hund). Och när allt det är ordnat med så är klockan halv ett på natten och då drar skrivandet och datorn i mig en stund och så vips så somnar jag. Förstår inte hur folk får plats med Tv:n i sina liv. I dag har jag klippt gräset i tron på att benen får vila när jag gör det. De är nämligen trötta på att jogga.
Det finns två saker som är bra med att gräset är jättelångt. För det första så faller äpplena så mjukt så mjukt att de knappt slår sig alls. Och för det andra så får man vansinnesmotion av att klippa det. Jag blir ledsen i hjärtat av alla skottkärror med äpplen jag kör bort och alla ton med vinbär som ruttnar på buskarna. Men sånt är livet. En del saker ruttnar och jag hinner inte skörda allt. Men det retar mig att vinbärsskördemaskinen Jonas inte rullar längr och att jag inte hittar batteriladdaren uppe i kartongerna så att jag kan ladda batterierna till radion och lyssna på P1 där de för två-tre veckor sedan hade ett program om att göra egen äppelmust.
Jag har just pratat med Marie. Inget pass. Högtalarna i baren är trasiga, den nyanställda servitrisen har slutat innan hon hann börja. Nästa vecka börjar Yeke-Yeke. Då serveras det Yeke-Yeke, hamburgare och pils till ett förmånligt pris i baren på Villa Suédoise. Tänker på Togos glasscykel som är certifierad enligt ISO 9001. Skulle vilja sitta som en liten ödla i taket och se deras ISO-process. Skickar lön, elräkning och skogsvaktarlön till Togo via Western Union. Bedriver bistånd på mitt eget sätt.
Nu ska jag gå och lägga mig tidigt och läsa lite. Go’natt.
