Livets backar (1)
Det är fredagsmorgon och kantarellerna trängs i skogen inför helgen. Vägen upp till rörbraket är en sjuhelsikes backe. Vilken väg man än tar. Jag springer från norr. Fast något springande är det knappast tal om i den brantaste, sandigaste och stenigaste delen av backen. När Ture var fem myntade han uttrycket fullkornsbacke. Det är ett bra ord för den är skitjobbig men med lite ansträngning så blir man också starkare efteråt. När jag springer på plan mark så händer det inget annat än att tankarna mal på om hur jobbigt det är. Platt mark, platta tankar. I backarna finns det sten och mark och blåbärsris att tänka på. Att försöka hålla sig upprätt och inte snubbla. Projekttankar och livets väsentligheter avhandlas i samma rasande fart som fötterna far fram. Jag väljer gärna backarna framför planmarken i livet också. Vid rörbraket finns det ingen utsikt i dag. Miljoner spindelnät brer ut sig över blåbärsriset och mitt i dimman står en stor älg. Cool älg. Utpumpad Jenny. Utförslöpan är värld andnöden och mjölksyran. Man bara flyger ner för berget. Idag är det så dimmigt att vattnet droppar från håret när jag kommer hem. Renad. I dag blir det Valnötsbröd tror jag.
Nej fraggelmorsan, hon har faktiskt ett par, alla udda ligger i slänges-påsen på trappen. Den är full med udda skor.
