Hejdå Norrbotten
Vi sitter på stationen i Luleå. Efter tre timmars väntan undrar Myra om vi fortfarande är kvar i Lule. Jodå, visst är vi det. Säkert som korvspad.
Men vi kommer iväg. Tre och en halv timme sent. En man springer genom tåget och klappar i händerna och ropar jalla jalla. Antingen jobbar han på sj eller så är han bara lite eljest. Vi hamnar i den internationella vagnen och i öronen blandas Myras ständiga pladdrande med japanska, franska, finska, engelska, tårnedalska och något oidentifierat afrikanskt språk.
Jag är snygg som en lärka sjunger Myra och rusar fram och tillbaka i tågkorridoren när vi stannar till i Boden. Hon stannar och lyssnar intensivt vid mannen som pratar franska men har redan tappat så mycket att hon inte vågar prata. Jag önskar jag hade råd att ta med alla barn på språksemester till Togo.
I morgon klockan två ska vi ha sju-års-kalas. Algot undrar om vi kommer hinna allt och jag förklarar att vi inte kommer hinna baka så jag har ringt till Da Capo och beställt tårta. Algot är lite orolig för att någon kan vara allergisk mot bortgjorda tårtor. Hoppas att så inte är fallet och att sj nu rusar genom natten söderut och att vi får med oss snön och vintervädret ner från Norrbotten.
Vilken tur att ni äntligen rullar. Hoppas det rullar på. Hälsa Algot att bortgjorda tårtor är jättegoda.......vi har nyss ätit sån. Här är nu så grymt tyst och tomt. Saknar er. Kram
