Hur vi gjorde Myra
Myra smetar ut riset över magen, dunkar pannan i tallriken och trycker in tummen genom köttet. Jag är säker på att det här köttet kommer från en snigel säger hon.
Varför skaffar man barn? Egoistiska skäl. Ja, det måste väl vara så för inga barn lider ju av att inte bli födda. Eller så är det bara en djurisk instinkt som vi försöker medvetandegöra och sätta orsaker och förklaringar på varför vi gör.
Mina barn är väldigt olika. Så tycker kanske alla, vad vet jag. Ture skulle helst räkna ut och läsa sig till hur saker och ting ska vara och ska göras. Sedan när han visste allt skulle han göra det och vinna. Tage vaknar på morgonen och så kör han ett hundratio procent till han somnar, först av alla. Om man ber Tage att göra saker och sedan säger till honom en gång till som man ofta får göra med barnen så är Tage för det mesta redan klar. Algot är sin egen. Hur andra ser på honom bryr han sig inte stort om och han funderar mycket och har svårt för när saker inte blir som planerat. Myra är en livsnjutare. Hon kommer att glida omkring i livet på ett bananskal och klara sig bra. Minsta möjliga ansträngning mesta möjliga glädje och så gärna en massa choklad och falukorv på det.
Balans är svårt. Det mesta i livet handlar om balans. Att hitta balans mellan att vara nöjd med det man har och det man får och att vilja något mer och att arbeta för det man vill ha.
När vi bestämde oss för att skaffa ett fjärde barn så ville vi båda gärna ha en flicka om det var möjligt. Och det var det. Vi förstod att i USA kallas det Family planning och om man redan har barn av det ena könet så är det tillåtet att genom IVF se till att ens nästa barn blir det andra könet. I Moskva är det också möjligt. Allt får man ju givetvis betala själv. Så vi åkte till Moskva. Jag kollade upp annonser på rum i Moskva och svarade på en. Den visade sig ligga 200 meter från kliniken. Hur många miljoner invånare har Moskva? Vi åkte till Stockholm och tog prover och fick recept på hormonsprutor utskrivna. Vi ordnade visum på Ryska ambassaden. Dagen när jag skulle åka blev bestämd på morgonen och jag beställde flygbiljetter samtidigt som jag satt på universitetet och gjorde klart slutarbetet i kursen Digital mediedesign. William åkte runt på apotek. På vägen upp till Stockholm stannade jag på en skogsväg full med gamla ölburkar och använda kondomer och tog en spruta i magen och kände mig ganska underlig till mods. På kliniken i Moskva var man tvungen att ha tofflor stod de på listan jag fick så jag knallade omkring och letade efter billiga tofflor i förorten. Hittade ett par med stora gula solrosor. Sjuksystern bara skrattade åt dem och sa att jag fick gå i strumpor om jag ville. En natt skulle jag ta en ägglossningsspruta i rumpan på mig själv exakt klockan tolv. Det var komiskt. En gång blev jag rädd för ett ögonblick. Sjuksystern som hela tiden var så vänlig förklarade att de skulle ge mig ”a soft little anastasia” men han uttalade det inte ”little” utan ”leathal”. Då kände jag mig hjälplös för en sekund på en klinik i Moskva. Jag bodde hos en rödhårig karismatisk kvinna med två småpojkar som var hemma med mig på dagarna. Annars var de ensamma. Knappt en vecka var jag där. Långa dagar med många promenader. Så blev Myra till. Det var så mycket som klaffade som kunde gått fel att det nästan är konstig att hon finns. Men hon finns. Och i går klippte hon håret på sig själv så att på halva huvudet är det väldigt kort. Om en vecka fyller hon fyra år. ”Jag ska ha en tårta som ett tåg med massor av rosor på” säger hon. Snart är man inte småbarnsförälder längre. Det känns inte alls så tokigt.
Visst hade det ju varit mindre kontroversiellt att köpa en jättestor platt-tv med surroundsystem för sparpengarna. Eller åka på en semester till Mallorca med hela familjen. Det är inget konstigt. Men det var inte det vi ville.
Naturligtvis funderade vi mycket om det var rätt innan vi gjorde det. Valde vi bort en pojke? Vi tycker inte bättre om flickor än pojkar men vi var ju lyckligt lottade att redan ha tre pojkar. Leka gud? Ja kanske. Eller styra sitt eget liv dit man vill ha det. Var drar man gränsen för vad man ska manipulera? Jag vet faktiskt inte. Det är jättesvårt. Men man står ju sig själv närmast. Och visst var det egoistiskt. Helt klart. Egoistiskt för familjen. Varför vi inte berättade det just då? För att vi ville bestämma själva. Vi ville väga argument för och emot och gå på det vi trodde var rätt utan att känna att vi gjorde som den ena eller den andra tyckte. Men nu när vi gjort som vi ville så har vi inget emot att diskutera det. Men gärna med vett och respekt och eftertanke.
När man ser MYRA livsnjutaren (sånn skulle man vara) så var det helt klart rätt.
När man ser MYRA livsnjutaren (sånn skulle man vara) så var det helt klart rätt.
Instämmer med kommentaren här ovanför. Tilläggas bör att fotot på mor och dotter är kanonfint.
Ah, så häftigt o modigt och idag helt rätt, inte för att jag förstår riktigt, men vem skulle väl vilja vara utan MYRA.
wow vad häftigt, myra, du är gjord i moskva i solrostofflor! ;D
vilka original alla barnen är, det är verkligen imponerande hur de kan bli så olika fina!
Häftigt!
Det kunde man inte tro. Hon verkar mer vara typen som är gjord hemma på kamaren efter lite fredagsmys :-)
Svårt att veta vad man själv gjort eftersom ja inte har tre barn av samma sort. Inga barn alls faktiskt om man ska vara noggrann.
Ture är underbar men det räcker med en.
Tage är fantastisk men man klarar sig utan en till.
Algot är otrolig men det är lagom med en.
Klart ni skulle ha en Myra!
Hej!
Surfade in på bloggen via FB och läser om er dotters tillkomst. Spännande!
Jag har ju aldrig träffat era barn, men är övertygad om att de alla är helt fantastiska och unika. Ett barn som fötts och finns är det ju helt omöjligt att tänks sig att vara utan. Det gäller Myra och alla andra barn oavsett hur de blivit till.
Det jag funderar runt är varför det var så viktigt med barnets kön. Vad som gjorde att det var värt alla pengar, oro och besvär?
Varför görs det så stor och viktig?
Jag har själv tre barn, och när vår tredje föddes och visade sig ha samma kön som de två första var barnmorskans första kommentar ”Ja, då är ni väl tillbaka här om ett år igen”. Normen att barnen ska ha olika kön är alltså så stark, så att det första som sägs efter en förlossning inte är att det är fantastiskt att vi fått ett friskt och helt barn, utan att vi förutsätts vara en smula besvikna.
Jag har svårt att förstå det och är uppriktigt undrande och nyfiken på era tankar?
Hej Sofia! Ja det är ju svårt att sammanfatta tankarna så här. Men en sak blir ju tydlig för mig i alla fall när du skriver. Vi ville gärna ha en dotter om vi kunde välja men det betyder ju inte att det är eller var det allra viktigaste. Kan känna igen mig i det du skriver eftersom jag också fått tusen kommentarer om att "nu hoppas ni väl på en flicka" och självklart så är barnet i sig med hela sin personlighet och vare sig det är friskt eller sjukt oerhört mycket viktigare än vad det är för kön. Jag är glad att ha tre pojkar där man inte per automatik tillskriver deras olikheter könet, det är så lätt gjort annars. Och ser det nog inte som så mycket oro och besvär den resan vi gjorde. Det var häftigt på ett eget sätt. Spännande. Och det var lika spännande varje gång att vänta på ett nytt barn som man inte vet mycket om. Att vi visste könet den fjärde gången gjorde det inte mindre spännande. Men jag tycker att det är spännande att ha både flicka och pojke också. Både biologiskt och socialt är / blir vi ju olika även om det bara är en del av olikheten i oss. Allt gott till hela familjen!/Jenny
Nu har jag funderat på det här ämnet ett dygn :) Kommit fram till att för oss som har / har haft svårt att få barn ( insett att man inte skaffar barn, man får dom om man har tur....) så är det ett ganska provocerande ämne. Vilket barn som helst är välkommet liksom, bara det är ett barn. Samtidigt så förstår jag ert agerande. Kanske hade gjort samma sak om vi velat ha ett tredje ( har 2 killar) men vet inte. Det svåra är ju var gränsen går? Får små foster aborteras pga "fel" kön? Får man bestämma hårfärg,ögonfärg osv eller är det att leka Gud FÖR mycket? Skitsvårt ämne...Men ni verkar ha 4 härliga ungar och de är älskade, det är huvudsaken. Hur barn än har blivit till, är inte viktigt längre när de väl är här!!
Hej igen.
Ja, detta forum är väl kanske inte platsen för ett djupare samtal. Men Carola tar upp några av de frågor som jag tror gör hela tanken tuff för mig. Det vi väljer är ju fantastiskt, men vad väljer vi bort… Väcker starka känslor. Jämställdhet, klass, ekonomi och vad vi kan köpa för pengar för pengar? Säkert har ni tänkt på detta också.
Skulle gärna diskutera mer på ett sansat och respektfullt sätt såklart. Kanske får vi chansen någon gång i framtiden. Ha det fantastiskt! Kram
Ja naturligtvis funderade vi på detta. Jag förstår att tanken är provocerande Carola särskilt när man har svårt att få barn. Jag har varit lyckligt lottad att få barn även när jag inte bett om det ;) Och jag tänker väl att jag inte försämrat för andra genom att göra mitt val. Vad det gäller att välja bort så väljer vi bort ett embryo, ett möjligt barn kanske fler gånger om året genom att använda tex spiral som preventivmedel och det har jag accepterat. Och som sagt var så känner jag inte att jag valde bort en pojke eftersom jag har tre. Kanske hade vi fått en pojke om vi inte fått Myra och honom har vi ju i så fall valt bort. Men hade vi fått honom så hade vi ju valt bort Myra...
Gränsen drar vi ju alla olika. Jag tror aldrig jag skulle kunna abortera ett foster. Oavsett om det var för kön, ögonfärg, eller handikapp eller bara för att det inte var planerat. I så fall ahde ju varken Ture eller Algot funnits till. Vad det gäller jämställdheten så tycker jag att det vore spännande att höra om någon har åsikter kring vad val av kön gör för jämställdheten. Försöker ge mina barn samma möjligheter så långt det går och tycker ofta att könsrollerna är väldigt begränsande för dem. För oss! Frågan om pengar är spännande. och skrämmande. och jobbig. Särskilt just nu för mig eftersom vi lever med den så nära inpå oss varje dag. De ojämnt fördelade resurserna är så tydliga i vår vardag. Vad ska jag avstå från och hur mycket är jag beredd att avstå från för att andra ska få det bättre? Här bor de vi kan hjälpa genom att avstå från saker som närmaste grannar. En del dagar känns det självklart att avstå ost från supermarket för att någon ska få skolböcker medan andra dagar vill jag faktiskt ha den där osten och ge min familj lite "lyx" och känner att jag inte förmår hjälpa alla. För mig var att lägga pengarna på att få Myra självklart. När det gäller pengarna ingen tvekan. Funderade inte ens över vad jag kunnat göra för pengarna i stället. Men att bara de som har pengar kan välja kön på sitt barn är ju onekligen smaklöst. Ännu mer smaklöst är att här möts vi varje dag av människor vars närmaste dör av sjukdomar som går att bota för några hundra. För ett par dagar sedan dog en kvinna i kvarteret som var 38år. Av malaria? Kanske... de hade inte råd att få veta. Jag tror inte på att lagstifta mot att människor som har pengar kan göra det vi gjorde utan i stället på att jobba för att få resurserna jämnare fördelade. Om vi hade använt "Myrapengarna" till att hjälpa barn i Togo till skolgång eller sjukvård så hade det varit ett moraliskt bättre alternativ, helt klart. Men kanske hade vi inte det utan köpt platt-tv eller finbil eller något annat istället och det hade ju också varit egoistiskt och inte jämnat ut något. Sofia! Vi kommer och våldgästar er någon gång i sommar för vidare diskussion...
Välkomna!
Det slog mig när jag läste ditt svar Jenny, att just den ekonomiska biten inte var något jag reflekterat över överhuvudtaget! Bara den moraliska/etiska/vadman nuvillkalladet. Vi var inne på adoption innan vi fick vår förste son och det är ju inte direkt billigt det heller..! Självklart minskar inte andras chanser att få barn, för att någon annan använder FamilyPlanning. Men avundsjukan är aldrig logisk ;) Jag har fortsatt och fundera och vet du, jag tror jag hade gjort samma som ni gjorde, om jag haft samma val. Tack för att du satte funderingar i skallen på oss här hemma!
TACK o LOV för att UNDERBARA MYRA finns!!!!!
Ni är allt ena riktiga lurifaxar fniss fniss(fast jag förstår ju varför)....jag tyckte det var lite konstigt med en konferensresa för Studiefrämjandet i Ryssland o att W var så snäll o åkte dit(?)(minns jag rätt)för att vara där med dig lite grann och när jag då förstod att du alldeles ensam hade hasat runt i gula plastsolrostofflor i en förort i Moskva så snörptes hjärtat åt o jag tänkte att ni hade ju kunnat provat min o Gunnars "tjej-säng"först.
Jag tycker att ni är MODIGA o helt FANTASTISKT MODERNA!!!
KRAM från en gammal "faster".
