Några dör mitt i sina liv

Alla överlever inte. Några dör mitt i sina liv. En av våra små kycklingar har varit misstänkt försvunnen sedan några dagar. När jag torkade golvet hittade jag något som luktade gammalt kadaver under soffan. Den söta oskyldiga katten är misstänkt. Men igår kläcktes en ny liten alldeles vit och dunig kyckling. Myra berättar att det har kommit nya kattungar på dagis. Jättesöta. Fast kattmamman har någon stulit för att koka sås på säger hon glatt.  Va, säger ja. Jo säger Algot bekräftande, så är det. Jag dubbelkollar med Solange och det stämmer.



Jag sitter på marknaden och tänker på det här med att laga kattsås. Tar bara ett ägg till riset. I dag är solen obarmhärtig mot oss när  vi köper socker, skruvar och fyra liter palmolja. Mer citronjuice! Siva möter upp oss på marknaden och handlar bastmattor som vi ska ha som innertak på terrassen. Jag står och ser fascinerat på när lilla späda Siva slänger upp tio bastmattor på huvudet. Bon travaille säger jag och han vinkar när han går. På eftermiddagen klättrar han upp på en stol uppe på bardisken och börjar fästa upp dem. Myra berättar för Siva att någon har tagit hennes lilla gummibåt som hon fick i present. Siva blir vansinnigt upprörd och säger att den som gjort det är ett yxskaft och att gud ser allt och ska straffa de som straffas bör (så tolkar jag honom men han är svårtolkad. ) Sen går han. Algot ser efter honom och funderar länge. Ser gud allt frågar han mig sen. Då kommer Siva tillbaks och öser en lång harang till över tjuven och så går han igen. Jag tänker prata med Algot om gud men Algot har redan tänkt klart. Det klart han ser allt, han bor ju i himmelen säger han och så visar han med händerna jorden och himmelen och blinkar till mig och stjärnorna strålar ur hans ögon för han har kommit på något.



Myra har också kommit på något. Hon har lärt sig simma enligt henne själv. Hon fick en Aha-upplevelse när jag frågade om hon kunde doppa huvudet under vattnet och simma som Algot gör. Undervattenssim. Hon dyker ner under vattnet och ”simmar” där nere med armar och ben åt alla håll en lång stund . Hon tittar under vattnet som Algot gör. Sen kommer hon upp och ser överlycklig ut. Ture har också passerat en gräns i dag. Vi satt på sängen och boken om flodhästarna som Myra tittat i låg bredvid oss. Han tog upp den och började läsa. Den är på franska. Han läste hela boken högt för oss. Och det är ingen sådan där fyra-ord- på-varje-sida-bok. Den boken har stått hemma i bokhyllan i Sverige länge och varit omöjlig. Och nu förstod han den. Jag såg vilken känsla det var.



Vid middagsbordet sitter vi hela familjen samlade. Det känns som om vi är nedsläppta här i Aného och vi pratar om att vi ska åka hem. Det kommer kännas så vemodigt att lämna allt det här. Även om vi kommer tillbaks så kommer vi aldrig tillbaks på det här sättet. Tage säger att han kommer sakna Ali, Manana, Bernard och Armand och den goda salladen på skolan. Algot kommer sakna huset och baren och poolen. Jag kommer sakna Siva. Och katterna. Och att stå och baka pizza i bikini. Och väldigt mycket annat.



På kvällen kommer regnet. Och ovädret. Jag virar om mig en panj och springer ut för att ta in tvätten. Några dör mitt i sina liv tänker jag när jag stegar upp för trappan till terrassen. Blixtarna lyser upp havet. Marie, Ali och jag staplar madrassen uppe på bord och stolar. Vi plockar undan leksaker och böcker och binder fast poolkrokodilen så att den inte ska smita över till grannen. Sen ligger jag nere i sängen och lyssnar på ovädret. Det regnar lätt över mitt ansikte genom en millimeterstor glipa i fönstret. Jag vill inte stänga ovädret ute helt. Det är skönt med lite oväder i livet ibland. Det fyller sin funktion.

 


Kommentarer
Postat av: Kerstin

Hej.

Så häftigt Ture att du kan läsa så bra på franska. Ni har varit på väg ganska länge nu, först på väg till Togo och nu på väg hem.Det gäller väl att hitta tillfällena då man kan stanna upp och bara vara här och nu. Jag gillar att ni är på väg igen, hem alltså,av egoistiska skäl.

Kram till er alla.

2011-02-23 @ 13:23:42
Postat av: jenny

Visst är vi här och nu. Men planeringen är också en del av anpassningen. Och ett sätt att påminna sig om att vi inte är här för alltid utan måste passa på och njuta av det vi har!

2011-02-23 @ 14:33:23
Postat av: Evy

Hej på er!

Tror att vi alla lite oftare skulle behöva stanna upp i vardagen för att hinna se de små undren och aha-upplevelserna. Det är ju de som är en del av livets mening. Jag är glad för Tures skull!



Vi är fler som ser fram emot att ni snart kommer hem. Så rika ni är som har så många människor som ni kan räkna som er familj!

Kram Evy

2011-02-25 @ 11:57:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0