Jenny Starfighter

Fredag
Mellan vårt hus och havet går västafrikas fd Autobahn. En numera rätt sliten väg som fått vila till förmån för en ny väg femhundra meter längre från stranden. Mopparnas mecka men bara en och annan vilsen bil som kryssar sig fram mellan badkarsstora hål.

Fredag morgon och på Borns friskola i Sverige har de elevens val. Tage föreslår att vi ska gå jättelångt längs stranden. Ända bort till fosfatfabriken som är vår horisont västerut. Först säger vi nej, inte i dag, kanske i morgon… Sen säger vi JA. Barnen gör fika. Och så beger vi oss.

Tage hittade kottar av olika mognad. Ett hål där det kan bo en igelkott. En nyckelpiga som såg ut nästan som den i Sverige. En båt att klättra i. Gräset i skogen hade blivit brunt. Vi såg skräp och diskuterade hur det tas omhand. Vi såg vodouplatser och fiskare och båtar. Algot och Myra hittade massor av lila blommor att plocka. Vi undersökte en ruin. Vi träffade en familj och några andra. Ture läste Harry Potter på alla ställen vi stannade. Vi såg lastbilar med sand och hur kvinnorna bar upp sanden på huvudet. Vi fikade vid ett stup. Så blev vår elevens val-dag. Och exakt den turen springer jag fyra gånger i veckan men inte ser jag allt detta.

   

Murarens fru dog i veckan. Hon var 38. Sjuk sa de. Men ingen vet i vad. Där är den stora skillnaden. Den som gör att jag vill bo i Sverige.

Lördag
Idag är det skräddarnas festdag i Togo och har vi varit till posten. Oj vilken lycka! Hela boxen var fylld med paket och brev. Från Ammi och Sanna och Christina och morfar och fam Hällström. I kväll ska vi öppna – men inte det som är födelsedagspresenter så klart! Men en sak stack ut lite extra direkt. Klassfotona från Sverige. Alla barnen inklusive Armand och Bernard satt som klistrade vid dem en lång stund på posten. Och då menar jag en lång stund. Det är inte gjort i en handvändning att hämta ut brev och posta vykort! Vi åt ris hos en ristant. Jag och William och våra numera sex barn. Varannan ljus varannan mörk, alla med ris och krydda i en plasttallrik på en lång bänk under ett basttak. Åh vad jag ville haft kameran med mig.  Nu kommer de fyra äldsta hem från fotbollsträningen och Armand och Bernard och Ture och Tage ropar alla tjenare med norrländsk dialekt. Nu ska vi äta Hamburgare som Marie och jag har gjort. Och sedan blåbärspaj som Algot och Myra har bakat – en till oss och en att sälja i baren! Det är ju bara lördag en gång i veckan.

Söndag
Efter frukost sitter jag i en vit stol med flagnad färg på terrassen. Kaffe med lite grädde i. På madrassen bredvid mig sitter Tage, Ture, William och Bernard och läser. Myra och Algot leker bakom bardisken. Armand åker runt runt på en skateboard. Jag bläddrar i en tidning från apoteket för tredje gången. Ser ut över poolen. Inte badsugen fast det är 32 grader i skuggan. Ser ut över havet. Känner mig lös i kanten. En helt fri söndag. Ingen som väntar på mig någonstans. Det känns som om huset här i Togo är en ö avskuren från allt. Vi kunde åka en sväng till Lomé och hälsa på farmor. Men det är för varmt. Läser om Apotekets honungssenap och ser en annons om rockringar för 299kr och sportBH för 399. Ser det med togolesiska ögon och det är ju helt enkel inte klokt. Sitter här i en snygg blus som jag köpt på andrahandsmarknaden i Aného för 1,50. När jag åker tillbaks till Sverige ska jag köpa med mig begagnade kläder från Europa åt barnen för ett år framöver. Läser om kylan och mörkret och hur man ska bli vän med dem. Längtar efter skogen hemma. Ser ut över havet. Får Janis Joplins rad ”Freedom is just another word for nothing left to lose” i sinnet och tänker på det en stund. Zoomar in vågorna och tänker att det kunde lika gärna varit Råssö. Vet inte var jag hör hemma. Vad jag ska göra med min söndag eller vad meningen med livet är. Mål-lös. Sedan kommer Cyril och bjuder in oss till sig där de ska fira hans nyfödda dotter i dag. Vi har ett mål med dagen. Bildspel.

På kvällen gör Marie potatissoppa och vi grillar marshmallows som var i paketet från Sverige över kolgrillen. Kanske är jag på Rpssö i alla fall.