Jenny Starfighter

Prospère kom klockan elva. Förra gången vi hade födelsedagskalas här så var det klockan elva. Nu hade vi sagt eftermiddag men klockan elva prick var Prospère här i lackskor, finkläder och med ett inslaget paket. Så han väntade till klockan halv tre då Tage gick runt och hämtade upp Anna och Kodjo och Adjo hemma hos sig. Gräddtårtan fick vi garnera nere i sovrummet där vi satte AC:n på 16 grader. Vispad grädde trivs inte i +35. Barnkalas blir jag aldrig klok på. Barnen fikar i tio minuter sedan far de runt som tokiga i tre timmar och sedan är alla, både föräldrar och barn trötta så att de stupar. Vi fick besök av en dansk familj mitt i kalaset. En av dem jobbade i hamnen med ett stort betongprojekt. I gårkväll höll de på att bannlysa alla danskar från Togo för all framtid genom att deras kran på betongponton med en totalvikt på 1200 ton höll på att tippa rakt ner i Togos största oljeledning. Det hade varit trist. Hans son var fd pojkvän till en kompis hemma i Örebro. Sedan blev det poolbad och fiskedamm och fotboll och skype och telefon med de från Sverige. Nu är det bara kvällsris och godnatt som väntar. I morgon är det måndag och skola.