Jenny Starfighter

Morgon. Joggning på stela tunga ben. Men det är tisdag och havet ljuder mjukt. Inte en koklocka eller fikaresång så långt örat kan nå. Inte en droppe regn på flera dagar. Tyst och skönt. På marknadsdagen lagar fiskarna sina nät. Det är en oerhörd lättnad och vila för öronen. Men när vi kommer till änden av vår joggingtur så sitter några fiskare med en MP3 och har spelat in fiskesång och koklocka som de lyssnar på på alldeles för hög raspig volym. Abstinens. Nu rinner svetten åter från armar och ben efter en joggingtur. Skönt.

  

Jag har blivit röd på axlarna i dag av marknaden. Orutinerat. Värmen är definitivt i antågande och Harmattan mattas av. Jag förstår att Togoleserna fortfarande tycker att det är lite kallt men dunjacka i rosa siden mitt på dagen. Hur orkar man? Han tyckte väl den var snygg förståss. Här är den individuella friheten stor när det gäller klädstil. Barnens moppetaxiförare är alltid extremt välklädd med pressade snyggbyxor, skjorta och propra glasögon alt. Solbrillor. Moppeförare kan ju annars vara lite halvtaskigt klädda. Som tex rosa dunjacka. Alla som kommer hit förundras över de oerhört välklädda män och kvinnor som stiger ur basthyddorna på morgonen. Basthydda, inget rinnande vatten, ingen elektricitet, pressveck, stärkt vit skjorta och senaste mobilen är en mycket vanlig kombination. På marknaden sitter jag hos ristanten och dricker limejuice och låter tankarna flyga iväg. Jag tänker på vilken otroligt kvinnodominerad plats marknaden är. Starka och livliga och hårda och ljudliga kvinnor som tjänar pengar. Jag frågar ristanten om det är på borgmästeriet man söker tillstånd för marknadsplats och det är det. Kanske skulle man ha ett litet stånd här och sälja kaffe och negerbollar till frysande Togoleser? Måste kolla det.

  
 
Inte blir det mycket gjort i dag. Marknaden tar musten ur mig. Sen åker Marie till Lomé för att försöka ordna med sitt pass. För femtitolfte gången. Jag vattnar och sår rödbetor. Sorterar mina inköp. Lite planlöst. Tar ett dopp i poolen och en kaffe eftersom jag ändå inte får något vettigt gjort. Barnen kommer hem. Vi äter frukt och postar brev. Sitter på en bänk och ser på när de reser byggnadsställningar för en vaka som är på fredag. Emmanuels pappa är död. Vi ska sälja grillspett och Akpan och öl till gästerna på vakan. Sedan tar vi moppe in till Aného och pumpar upp bollarna för 300 cfa. Det blir för mycket bilåkande nu. I bilen är det trångt och varmt och tjat om sitt ner och på med bilbältena och kliv inte i sätena. På moppen är det svalt och lite farligt och man är cool och äger världen. Hur skönt som helst. Tänker att jag kanske ska skaffa motorcykel. Inser att jag börjar bli medelålders när jag tänker så. Räknar snabbt ut att jag fortfarande är närmare 30 än 40. Jag tänker inte skaffa motorcykel. Plötslig åldersnoja. Den går nog över tills i morgon. Möjligtvis EU-moppe. Maries farmors mor blev 118 år berättar hon i dag på marknaden. Marie är 40. Gode Gud gör så att Marie får ut sitt pass. Amen.

  

Sen blir det kväll och barnen klättrar i träd, gör hål i vatttenslangen, gräver upp krabbor ur rabatten, kastar sten på varandra och spelar fotboll. Jag steker äggburgare. Vi har fått en glad kvällsöveraskning. Maria och Edvin och Elom planerar att komma och hälsa på i påsk!