Jenny Starfighter

Söndag
I kväll ser vi Kenny Starfighter. Det är inte roligt att behöva bli frisör fast man inte vill. Jag lider med Kenny som inte ser ut att lida särskilt mycket själv. Nu håller jag på och friserar om mig själv. Jag tar ur flätor och lockar. Lite i taget. Nu börjar det se för taskigt ut. Håret där de rakade huvudet i Togo har växt ut som afrokrull. På riktigt. Snacka om evolutionsteori. Tur att det inte blev svart också. Då hade det sett ändå märkligare ut. Fortfarande inget internet.

Måndag
Jag och Myra åker till Coop Forum i Lillån. Myra pratar hela vägen. Mot slutet blir jag lite tystare, orkar väl inte svara på precis allt. Myra tystnar också för några sekunder. Sedan säger hon allvarligt. Det är inte roligt att dö va? Det är inte bra att dö. Att borsta tänderna är bra. Och att äta ordentligt. Och att kissa innan man går och lägger sig.


När vi kör in på Coop Forum känner jag igen känslan när kroppen börjar gå igång på om jag kommit ihåg allt. Och det har den. Jag har bilnyckeln och kan låsa. Jag har en tia till vagnen som jag tar utanför butiken. Jag har med mig Coopkortet som jag drar i automaten. Jag tar min scanner. Jag glömmer inte påsarna som ska scannas innan spärrarna. Handlelistan. Jag organiserar mina påsar med redan scannade och ovägda varor i olika påsar. Jag klarar till och med av självutscanningen utan problem. Men så har jag bara ett barn med mig och har inte haft en stressig dag på jobbet innan.


Men allt på Coop ser lite nytt ut. Antalet loggor som har ändrats under året vi varit borta är oräkneliga. Och antalet förpackningar som bytt utseende är sanslöst. Jag letar och finner flera förpackningar som är samma som innan vi åkte. 1) Kalles kaviar 2) Falu rågrut 3) Bregott.  Allt för att öka sin försäljning lite lite. Är vi så lättlurade? Tydligen. Det är väl det som hänt sedan vi åkte. Allt byter skepnad men inget ändras i grunden. Vi har fortfarande inget internet till exempel. Tekniker ska komma i morgon. Det sa de förra veckan också. Grannarna klagar på att de inte har tv heller men det har vi inte ens testat.


Tisdag
Överflödet är äckligt. Det är väl självklart kanske när man kommer från Afrika. Samma sak varje gång men det måste sägas för det känns. Köpcentrum med fulla parkeringar. Alla dessa butiker med saker som ingen behöver. Gatubelysningar som står på dyngnet runt. Shopping som nöje. Kartong efter kartong med barnkläder som knappt ens får plats i barnens garderober. Nya kaffkoppar bara för att de var snygga. Jag rensar bort kassar med byxor och tröjor. För att utföra samma jobb som med min malningssten och visp i Togo har jag fem elektriska apparater här. Maten som slängs. Miljontals kronor som läggs på att ta fram nya förpackningar. Mängderna av hela prylar som står på loppisar överallt i Sverige.  Eller finns på Blocket. Sju fotbollar som Ture har. Nintendo. Två Tv-apparater. Och ändå har vi varken Wii eller playstation eller I-phone. Hur kan man leva utan? Det ska bli skönt att inleda ett sparår! Börjar abrupt och utan att riktigt vara genomtänkt med att vi inte har någon lön under juni, juli eller fram till slutet av augusti + att försäkringskassan har inlett en utredning om huruvida vi hade rätt till barnbidrag under året vi varit i Togo. Det kanske slutar med en skuld till fk på 70 000. Och nu pratar vi inte Cfa längre tyvärr utan kronor. Sparåret är igång! Vi ska väl vårda allt vi har och inte köpa något nytt... typ. (Löfte lika seriöst som magrutorna, rätt var det är kommer mockarutorna bara springande framför näsan på en.) Ammi har vårdat min svenska bouganvillea när jag varit borta. Inget internet. Vi lånar minnepinne av Ammi.

Onsdag
I dag har vi varit i den svenska sommaren. Bakat sockerkaka med barnen. Hängt tvätt. Plockat smultron och blåbär och svamp. Det blev en jättesmultrontårta. Och eftersom de på mitt jobb tagit semester så fick vi åka till mammas jobb i Gyttorp och bjuda. Vi handlade på loppisen där. Ture köpte ett Bonniers lexikon i 25 band. Vi har slängt ut två hela lexikon men vad gör man inte när det ens 10-åring vill ha är ett lexikon… vi baxade in allt i bilen. Jag köpte ett par nya slalomskidor till mig för tio kronor. Sedan träffade jag Kajsa utanför kommunhuset. Jag tycker om att träffa Kajsa där, det är trevligt. Vår andra bil gick inte igenom besiktningen.

     


En helt magiskt stilla kväll på Bröstorp. William håller på gräver ner en internetkabel. Man får ta saken i egna händer helt enkelt. Vi andra tar handdukarna och går ner mot sjön i tystnaden. Bara Myras eviga pratande hörs. Några sekunders tystnad och så… ”-Om det fanns massor av små jesusar, då skulle de få banka upp dem allihopa…” och så visar hon med händerna upp en lång rad. Vad får fyraåringar allt ifrån? Det är ljummet i vattnet.