Det stora äventyret

 

Det är lätt att tro att det stora äventyret är gjort nu. Men vi är ju som mitt i vardagen hela tiden och man drömmer hela tiden vidare. Nya planer. Vi ska odla jodnötter, ordna danskurser, starta ett supermarket och en chokladfabrik, en ekoby med lerhyddor och ett plastprojekt. Men först ska vi beställa besiktningstid för bilen via internet och sedan ska vi ta flyget hem och äta sill, snaps och potatis på midsommar.

   

Det är sista kvällen och vi sitter i lägenheten och skojar. Tänk om vi kommer fortsätta bete oss i Sverige som vi och andra gör här… När vi kommer hem kommer vi ropa, - hallå svarting till människor på gatan, -ge mig hundra spänn. Tänk om Myra skulle äta med händerna på dagis, när kassörskan på Coop säger  -Det blir 1200kr, så säger vi – Ok, då ger jag 800. När barnen kommer till skolan så skulle läraren sitta och leka med sin mobiltelefon halva lektionen och han skulle säga tjockis till barnen, ta fram några till katedern som dåliga exempel så att de får skämmas och när det kommer en svarting på gatan skulle taxichaufförerna börja tissla och tassla och fnissa och så skulle de erbjuda dubbla priset. Och när svartingen frågade om det var för att han var svart skulle de helt ogenerat säga –Ja.


Vi har haft ett litet avskedskalas tillsammans med Marie, Tete, Mawuli, Ali, Bernard och Armand samt Maries andra barn. Djenkoume, vin och Pannacotta. Och Marie lagade en hel stor påse pommes på barnens begäran. Tete tog foton av alla. Det blev en trevlig kväll. Nu är det morgon och en del ärenden kvar och alla jobbiga avsked.

I förrgår tog vi en skrammeltaxi till Lomé och handlade några småpärlor och dansade på Centre culturelle francais på en festival mot nedskräpningen från plastpåsar och plastförpackningar. Då fick vi säga hejdå till hela dansgruppen. Sen fick vi ta en skrammeltaxi tillbaks.

Det har länge varit upprivna vägar under arbete i hela Lomé. Nu har turen på allvar kommit till Aného. Hela huvudgatan är avstängd. Stans enda bensinmack är riven och restauranger och barer och affärer har fått stänga eller flytta. De har lett om trafiken så att den går mellan vårt hus och stranden. På vägen med dubbelbadkarsstora hål som övergavs av bilar för många år sedan. På den har de fylltupp med röd lera. Och nu är det regnsäsong. Så hela vägen genom Aného är lervälling med badkarsstora hål. Överallt står bilar som fastnat eller fått för mycket vatten och lera i systemet. Alla bilar är röda. Vår bil är trasig så vi får åka moppe och uträtta alla ärenden. Vanligtvis är det underbart men nu är det bara kladdigt. Dessutom skulle vi ju sälja bilen. Vi får leta på en skrammeltaxi till flygplatsen i dag. I eftermiddag åker vi till Loméför att säga hejdå till familjen där. Sedan klockan tre i natt ska vi vara på flygplatsen för att bege oss med Royal Air Maroc via Casablanca och London mot Arlanda.

Och inte en enda trästaty eller elefant eller djembetrumma har vi med oss hem. Vi har packat handtvättmedel, tandborstar, billiga huvudvärkstabletter, tomma miloburkar och torkad småfisk. Och så myggkjolen till farmor.

Att göra innan vi åker lista:
Köpa tio hibiskusar
Extern hårddisk till alla foton (datorn och skrivaren får stanna)
Sälja den trasiga bilen för minst två miljoner
Köpa choklad, annanas, våtservetter och flygplantuggummi
Kräva 10 000 av Tures lärare
Kräva 30 000 av Julien
Kräva 35 000 av Jean Mermoze
Åka till borgmästeriet och boka en marknadsplats nummer H01
vinka och gråta lite
Tvätta
Ta ett sista dopp
kopiera alla papper som Marie behöver för sitt visum.


Myra har flätat sig. Det gör ont i hela huvudet säger hon. Hon ser ut som en blandning mellan Kristina Lugn och ett penntroll. På frisersalongen sitter marknadstanten och äter Pate med frisörskan när vi kommer. Hennes frisyr är ett under av svart och rött yvigt löshår som står en halvmeter rakt upp. Hon är en av dessa starka marknadstanter som domderar sig genom tisdagarna med ganska bra förtjänst som resultat. Hon har en liten man som hon skickar på ärenden och som sitter i bakgrunden och packar upp flaskor med olja och kartonger med tvål. De männen är ganska sällsynta i ett samhälle där alla fortfarande accepterar mannen som familjens överhuvud. Ett samhälle där kvinnan får finna sig i sin lott, där man har tio gånger mer förtroende för gud än för staten, där sjukdomar oftare orsakas av vodou än av bakterier och där nya hits fortfarande ges ut på kassettband.


När jag och Myra tar en moppe hem kör marknadstanten förbi oss i sin vräkiga bil med mannen på passagerarsidan och vinkar och skvätter ner oss med rödlera.


Detta lilla äventyr är snart över. Det stora äventyret är livet.


Kommentarer
Postat av: Inger

Ni är SÅ VÄLKOMNA hem.

2011-06-21 @ 06:37:28
Postat av: carola

Jag förstår att alla era anhöriga vill ha hem er, men jag kommer att sakna att läsa om ert äventyr!

Trevlig midsommar!

2011-06-21 @ 13:46:38
URL: http://fraggelmorsan.blogspot.com
Postat av: Toril

var med och tävla om månadens blogg!

http://torilcat.blogg.se/2011/june/var-med-och-tavla-om-manadens-blogg.html#comment

2011-06-26 @ 20:27:39
URL: http://torilcat.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0