Jean-Pierre
Måndag
Ture sitter bakom en grushög på stranden hela eftermiddagen. På hans ben står det ”William=pucko”. Det är inte alltid så lätt att vara lärare till sina egna barn. Jag och William åker till banken. Ecobank. Det är ganska likt en svensk bank med många gubbar i slips och kostym. Skillnaderna är väl att den bevakas av militär dygnet runt, att de har en anställd vars enda uppdrag är att öppna dörren till kunderna och att de har mer glitter och julgranskulor i taket så här års än en svensk bank. Jag har öppnat ett bankkonto. Jo ett par skillnader till. Man måste ha med sig foton och elräkningen till banken när man öppnar konto och så har de konton med 3,65% ränta från första kronan. Efter banken åker vi till salladstanten och handlar. Där träffar vi en rolig man. Han har frack, djungelhatt, fluga, vip-kort med presidenten på och Dame Edna-glasögon. Vi får en idolbild med hans telefonnummer och autograf och han får ett vykort från Villa Suédoise. Jag förstår inte varför han har skidhandskar på sig.
Tisdag
Jag ser Jean-Pierre Farbre (Opositionens ledare) och ANC på marknaden. Han går omringad av supportrar och militärer och vinkar. (När han ser mig ropar han ”Yovo Yovo Bonsoir…”) På kvällen är det jag och Maria som styr och ställer i köket. Det blir pannbiff och potatismos med en vansinnigt god Avocadosallad. Till efterätt kanelbullar från Villa Suédoise bageri. Det blixtrar vackert över havet och luften är förhållandevis sval när vi går och lägger oss. Kanske blir det regn. Marie tror att Jean-Pierre vinner valet 2015 för han är inte ett pucko utan rätt smart. Det kan räcka. Om William verkligen är ett pucko återstår att se.
Onsdag
Jag blir lite osäker men livets mening skulle kunna vara att duscha i vattenslangen. Den hissnande kylan och sprittandet i kroppen. När man är närmare fyrtio än trettio skulle livets mening i så fall vara att se sina barn duscha i vattenslangen. Det enda som motsäger den här teorin är ju att det finns många lyckliga människor i världen, i fattiga länder eller hyreslägenhet som inte har någon vattenslang men är lyckliga ändå. Nej jag får nog fortsätta leta…
Idag har Elom varit med hela dagen på barnens dagis. Jättekul tycker Myra och Algot. Alla vuxna som kommer och hälsar på har bara haft ro att stanna en timme. Men Elom är ju fyra år och har en annan förståelse för ankor och kattungar och magiska lekar.
Små gröna grässtrån börjar spira i den nylagda gräsmattan trots att allt vatten är salt i både brunnen och slangen och havet. Apelsinträden som var grapefrukt har nu blivit Passionfruktsplantor. Vilket trolleri va! Det måste vara för att vi sett så mycket Harry Potter här som allt kan hända. Jag vattnar och rensar och klipper och tvättar. Hur folk i Sverige har tid med ett jobb förstår jag inte. Själva livet tar ju all tid. Där ligger en del av skillnaden. Att i Sverige känns det som om man gör en massa saker som inte hör till själva livet. Man stressar runt helt enkelt. Men det finns en hel del saker jag kommer uppskatta när jag kommer till Sverige:
En toalett med spolknapp
Att ha sötvatten i kranen
Att inte allt går sönder av saltet och fukten
Att jogga i temperaturer under 30 grader
Tvättmaskinen
Lax, broccoli, champinjoner och ostar.
Att varken försäkringskassan, skattemyndigheten eller barnens skola förväntar sig mutor.
En sista lunch hos ristanten med våra åtta barn. Nu har Edvin, Elom och Maria åkt. Algot grät och vinkade. Ensamma här igen. Det var två månader sedan sist. Jag är fantastiskt glad över alla som varit här men nu ska det faktiskt bli lite lite skönt att bara vara familjen här ett tag. Och så Armand, Mawuli, Ali och Marie förståss.
