Storm och ström

Måndag
Det är farligt att vara i Afrika. Det finns tre farligheter. Den första är de vilda djuren. I vår trädgård finns det krabbor som är stora som hus (nåja, i alla fall över tio centimeter utan benen inräknade). På kvällarna står de och lurpassar på barnen på trädgårdsgångarna så barnen vågar inte gå ut själva. Jag tycker att de är lite roliga så länge de inte gräver upp gräsmattan. Det andra farliga kom nerdimpande i form av ett sms från Sverige i dag när jag stod mitt på Lomés marknad och förhandlade om emaljerade fat hos några tanter. Det har varit storm i Togo hade man hört på nyheterna. Sju båtar har kapsejsat och trettio människor saknas. Det föranleder en vild diskussion bland marknadstanterna. Några påstår att det är på lac Togo som båtarna har gått omkull, andra säger att det är på havet, någon har sett det hända och någon vet någon som är försvunnen. Ytterligare någon tror inte alls att det är sant. Sedan förhandlar vi vidare, köper Yeke-Yeke, hemmagjord kaustiksoda och löshår och någon mer ringer från Sverige för att kolla så att vi inte ligger på botten av havet (eller lac Togo). Visst har det stormat. Glas och stolar och palmblad blåste ner. Hela terrassen är som en mindre sjö och vi har varit strömlösa i ett dygn. Brödet jag skulle grädda fick jäsa i tolv timmar sedan slängde vi det och i morse blev det ingen frukost för kolgrillen var genomsur, bananerna var slut och brödcykeln satt väl hemma i någon hydda och tog skydd för regnet. Den tredje farligheten är poolen. Ture har dykt rakt ner i botten så han har bara halva framtänderna kvar. Så kan det gå.

Vad övrigt är så har vi tagit Tures lärares mobiltelefon i pant för att han ska få låna pengar till medicin åt sin sjuka fru. Vi har lärt oss göra fettbollar. Kylskåpet, regulatorn, elverket och bilen är trasiga, och vi får inte ut några pengar på banken. Med andra ord, allt är som vanligt. Intet nytt under Afrikas sol.


Tisdag
Regn regn regn marknad och strömavbrott. CEET Togos statliga elbolag har kopplat på massor av el på nollan till vårt hus. Det är inte bra. Så därför har vi fortfarande ingen el alls istället. Jag och alla barnen sitter runt en liten fotogenlykta gjord av en mjölkburk i trappen och äter fettbollar och pratar om hur mycket man kan tänkas tjäna på att tillverka lyktor av urdruckna mjölkburkar. Vi enas om att det nog inte är så mycket.


Onsdag
Regnet och stormen är slut och vi joggar i brännande sol. Fortfarande ingen el. Vi åker till banken och överföringen av pengar till mitt nya konto har kommit. Det är ju kalasfint. För att fira letar vi på en cafeteria där vi dricker ljummet sötkaffe och varsin halv sötlimpa med ägg i. Allt har sin charm. Allt utom CEET. De har missat charmkursen. Nu har de lagat elen men de är riktiga skitstövlar. William ska dit om ett par timmar och spöa skiten ur chefen. Sen ska vi stämma dem på alla apparater som gått sönder i huset för att de har kopplat fel. Eller kanske inte. Att stämma ett statligt bolag i Togo är nog i alla fall mycket svårare än att hitta en nål i en höstack. Slut på gnäll. I kväll är det hamburgerpromo i baren för att fira Bob Marley, snart kommer dansarna, havet är blått och vår bil är hel igen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0