Kaviartuben
Vem har snott toarullen skriker Tage som sitter på toa. Jag ligger en hel timme efter i planeringen den här morgonen. Brödet blir klart tio över sju i stället för tio över sex enligt planen. Att jag är en timme sen innebär att alla barn också är sena. Algot har tagit den ropar Myra som är i tvättstugan och väljer kläder. Jag tittar upp från avdukningen av frukostbordet. Algot har mycket riktigt toarullen. Eller... den sitter fast i vardagsrumslampan och har ett snöre från sig till ett penntroll på två decimeter som hänger i sin fot och dinglar över soffan. Änden på snöret ligger Algot under bordet och knyter fast i ett stolsben. Men Algot... Vaddå? Han ville ju åka linbana. Såklart vill han det men säg till honom att han får göra det i eftermiddag efter skolan... och kanske inte från taklampan. Men taklampan är bästa stället. Ok, från taklampan men efter skolan, spring och borsta tänderna nu. Algot fnissar och SPRINGER in för att borsta tänderna och krockar så klart med Tage med byxorna på halv stång. Jag kör racerbil till bussen med skolbarnen och alla jublar. Myra glider in på dagis för en andra frukost och jag glider in på jobbet utan att någon märker att jag är fem minuter senare än jag brukar vara på torsdagar. Eller i alla fall fem minuter senare än vad jag tänkt att jag ska vara på torsdagar...
Är på friskis och svettis. Får ett skådespel i pliktkänsla vs taktkänsla. Fyrtio personer gör rörelserna i otakt precis som ledaren. Händer inte detta bara i Sverige? Jag blev också uppmanad från allra första stund att inte börja julstressa redan och uppmaningarna att inte stressa och andas lugnt i julruschen gick sedan som en röd tråd genom hela passet. Till slut hade ledaren fått även oss som inte var det minsta julstressade att börja känna dåligt samvete för att vi inte stressade och uppmanats att till exempel bara julpynta köket. Tomtar i mitt kök just nu skulle ju drunkna i odiskade kastruller och degbunkar. Hemligheten bakom det här med julstädande är ju faktiskt att helt låta bli att städa i en månad innan jul så att när man sedan plockar undan ruttna bananer och handdukar från hallbänken och torkar bort lager av makaronikladd från golvet så känns det jättefint. Jag har i alla fall tagit upp jullådorna. De skulle så klart bara upp för en inventering av om belysningar och luciakläder behövde kompletteras och sedan ner i källaren igen samma dag. Och de står såklart kvar i vardagsrummet bland makaronikladdet en vecka senare. Det finns i alla fall tolv hela adventsljusstakar och åtta pepparkaksdräkter.
Åker hem från jobbet sent med en kaviatub i fickan. Äggen till lunch luktade illa så jag åt dem inte. Vi har börjat få mer ägg nu. De små små hönsen från Petra och Lasse har börjat värpa små små ägg. Algot önskar sig en till höna i julklapp. Han vill ha en polkagris, ett popcornsparty och få åka i en biltvätt också. Tage vill ha en julfrukost och hål i öronen och Ture en livsförbrukning av risgrynsgröt. Ja och så finns det lite andra saker som Nintendo, Real Madrid-prylar och prinsessklänningar på önskelistorna också men de är ju inte lika roliga att köpa.
Klockan är sent. Jag har inte spelat dragspel på jättelänge men ikväll eller aldrig. Tillbaks på ruta ett typ. Backar till blinka lilla stjärna och Tom Dooley. Någon måste ju spela dem också.
När jag åker till jobbet nästa morgon känner jag att jag fortfarande har kaviartuben i fickan men det gör inget för jag känner mig levande och vuxen på ett sätt som det var länge sedan jag gjorde. En kort känsla på några minuter. Så sällan som man inte tramsar eller är kaxig eller gör sig till för andra. Man tänker alltid på vad någon annan tycker eller på saker man borde göra eller vara eller kunna. Man känner sig barnslig eller fånig eller smart eller stressad eller stolt över något man gjort. Men nu är det bara jag som varelse. Det är en skön stund.
Tages spar: Han har fyndat en VHS-spelare och 40 barnfilmer på loppis, städade ur sitt rum på en timme (vilket verkligen var en bedrift) och släppar in 28-tums tjock-tv:n från förrådet för att göra en egen Bio. Snart tar han väl inträde också...
Ture och Hannes spar: De har köpt ett par skor på loppis. Ett par skor. De betalade tio kronor var och nu springer den ena över till den andra varje morgon och hämtar skorna. De har dem varannan dag. Skitsmart.
Nu ska jag gå ut och plocka ur kaviartuben ur fickan på min jacka. Om jag inte ska ta med ägg till jobbet i morgon förståss...
Är på friskis och svettis. Får ett skådespel i pliktkänsla vs taktkänsla. Fyrtio personer gör rörelserna i otakt precis som ledaren. Händer inte detta bara i Sverige? Jag blev också uppmanad från allra första stund att inte börja julstressa redan och uppmaningarna att inte stressa och andas lugnt i julruschen gick sedan som en röd tråd genom hela passet. Till slut hade ledaren fått även oss som inte var det minsta julstressade att börja känna dåligt samvete för att vi inte stressade och uppmanats att till exempel bara julpynta köket. Tomtar i mitt kök just nu skulle ju drunkna i odiskade kastruller och degbunkar. Hemligheten bakom det här med julstädande är ju faktiskt att helt låta bli att städa i en månad innan jul så att när man sedan plockar undan ruttna bananer och handdukar från hallbänken och torkar bort lager av makaronikladd från golvet så känns det jättefint. Jag har i alla fall tagit upp jullådorna. De skulle så klart bara upp för en inventering av om belysningar och luciakläder behövde kompletteras och sedan ner i källaren igen samma dag. Och de står såklart kvar i vardagsrummet bland makaronikladdet en vecka senare. Det finns i alla fall tolv hela adventsljusstakar och åtta pepparkaksdräkter.
Åker hem från jobbet sent med en kaviatub i fickan. Äggen till lunch luktade illa så jag åt dem inte. Vi har börjat få mer ägg nu. De små små hönsen från Petra och Lasse har börjat värpa små små ägg. Algot önskar sig en till höna i julklapp. Han vill ha en polkagris, ett popcornsparty och få åka i en biltvätt också. Tage vill ha en julfrukost och hål i öronen och Ture en livsförbrukning av risgrynsgröt. Ja och så finns det lite andra saker som Nintendo, Real Madrid-prylar och prinsessklänningar på önskelistorna också men de är ju inte lika roliga att köpa.
Klockan är sent. Jag har inte spelat dragspel på jättelänge men ikväll eller aldrig. Tillbaks på ruta ett typ. Backar till blinka lilla stjärna och Tom Dooley. Någon måste ju spela dem också.
När jag åker till jobbet nästa morgon känner jag att jag fortfarande har kaviartuben i fickan men det gör inget för jag känner mig levande och vuxen på ett sätt som det var länge sedan jag gjorde. En kort känsla på några minuter. Så sällan som man inte tramsar eller är kaxig eller gör sig till för andra. Man tänker alltid på vad någon annan tycker eller på saker man borde göra eller vara eller kunna. Man känner sig barnslig eller fånig eller smart eller stressad eller stolt över något man gjort. Men nu är det bara jag som varelse. Det är en skön stund.
Tages spar: Han har fyndat en VHS-spelare och 40 barnfilmer på loppis, städade ur sitt rum på en timme (vilket verkligen var en bedrift) och släppar in 28-tums tjock-tv:n från förrådet för att göra en egen Bio. Snart tar han väl inträde också...
Ture och Hannes spar: De har köpt ett par skor på loppis. Ett par skor. De betalade tio kronor var och nu springer den ena över till den andra varje morgon och hämtar skorna. De har dem varannan dag. Skitsmart.
Nu ska jag gå ut och plocka ur kaviartuben ur fickan på min jacka. Om jag inte ska ta med ägg till jobbet i morgon förståss...
Kommentarer
Trackback
