Bandy

Jag joggar runt Hammarby. Långsamt på isen. Lite snabbare på gruset. Jag tvättar bilen och röjer på gården. Mackor och thé.

Vi spelar bandy på sjön. Knyter skridskor åt alla utom Julien som får knyta själv. Sol och plusgrader. Inget vatten på isen. Julien och jag sitter på bryggan och äter korv och reder ut alla släktförhållanden. Sex barn med samma mamma och pappa utbrister han. Till slut förstår han att hela bandyplan är fylld av bara släkt. C’est très bon! Julien lånar skridskor och ramlar runt på bandyplan. Jag får också låna eftersom råttorna ätit upp för stor del av mina skridskor för att de ska sitta kvar på fötterna. De rosa skridskoskydden av plast har de inte rört. Myra är som Bambi men hon skrattar hejdlöst varje gång hon ramlar. Hela tiden. Kurten bjuder på hamburgare och kaffe och Jägermeister. Bätre än så här blir inte livet.

När solen går ner och vi glider hem spricker den mörka isen och knakar under våra fötter.

Jag askar ur pannan. Hostar i rökmolnet och häller askan ner i skogsbrynet. Flera hinkar vatten på askhögen.  I det brandröda ljuset i fönstret på magasinet står de tre tupparna och stirrar olycksbådande på mig. Jag tar två hinkar vatten till och går tillbaks till pannan och stoppar den full med ved och skräp. Det börjar brinna direkt. Röken bolmar ur pannan och jag blir alldeles grå och tårögd. Dåligt ögonmått för en av stockarna sticker ut och dörren går inte att stänga. I verkstan finns alla slags kolvar, muttrar, släggor, kedjor, klingor samt ruttna äpplen och halvdöda pelargoner.  Jag hittar en liten bågfil och dyker in i röken och försöker få av stocken. Lönlöst. Till slut hittar jag en rostig fogsvans bakom ett element och får av stocken innan hela verkstan och jag är rökfyllda. Vattnar pelargonerna.

Ute på trappen ligger Myra och Matildas samling av saker de hittat under snön. En massa legobitar, en skiva formfranska i plast, ett värmeljus, gammalt bröd och en kasperdocka utan huvud som är stelfrusen. Jag snubblar på högen av slaggsten som de med största frenesi släpat fram på trappen. Måste laga ytterbelysningen.  Sen. Nu ska jag och världens bästa Algot rensa ur hans garderob och så ska vi reda ut vem som slängt ut hela tuttmemoryt på golvet. Det kan låta enkelt men är svårare än man kan tro. Ture tror att det är Julien. Jag är tveksam. Men det är inte jag.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0