Sina barn
Har du haft den där känslan av att du vill bara vara förälder ibland? Eller bara få ägna dig åt ditt jobb? Eller bara åt din hobby? Bara åt ett enda projekt? Så känner jag idag. Inget blir gjort ordentligt. Dagen börjar med att jag skäller på barnen, kommer för sent till dagis, missar ett möte och glömmer matlådan. Fine. Bara resten av dagen kvar.
Bästa arbetsfördelningen på jobbet. Jag plockar fram nya idéer och förslag och säger hur de kan göras, Roger gör jobbet och chefen skriver under. Jag står vid datorn från halv nio till sju men får många dåliga samveten utraderade.
Jag byter en grej på stan och handlar. Man får byta nästan allt i Sverige. Saker man ångrar att man köpt, bil, hus, man, försäkringsbolag, jobb. Man kan till och med byta bröst, hårfärg och namn. Men inte sina barn. De är för alltid.
Utanför dörren brinner en islykta när jag kommer hem. Pyntad med scooby-do-bilder. -Jag har tappat bort mitt nagellack tyvärr, men jag har målat en bild där jag har läppstift innan du var född, ropar myra när jag kommer innanför dörren. -och häxan kråkan har slutat äta 4-åringar, hon äter bara mammor, fortsätter hon.
Nu är det 11 år sedan jag blev förälder.
Första barnet åkte jag hem tidigare från konferensen både av oro för barnet och för att barnet var mitt liv. Andra barnet åkte jag hem tidigt för att pappan inte skulle behöva vara ensam med båda barnen så länge. Tredje barnet. Lite dåligt samvete men stannar ändå kvar hela konferensen för att ha det lugnt och skönt. Fjärde barnet. Letar upp ett par tre vettiga konferenser per termin i ren självbevarelsedrift för att få sin beskärda del av ensamtid och semester.
Projekt rensa ur frysen pågår hemma. En del i sparåret. Alltså pyttipanna och stekt gammalt bröd till kvällsmat. Jag gör pannkakor och massa annat till morgondagens matsäck. Och en lista på alla som snart fyller år som man ska ordna present till.
Myra önskar sig en krabbdräkt i födelsedagspresent, Elin önskar sig ett växthus, mamma ett nytt uterum och Ture nya tajta jeans.
