kanelbullarna och passet

Torsdag
Ingen speciell dag. Efter joggingturen börjar jag klippa bouganvillean vid trappen. En timme höll jag på. Det syns knappt. Den är ett monster till blomma. Läxdag med barnen på taket. Sen, i den tropiska värmen skickar jag barnen till grannen för att köpa jäst så vi kan baka kanelbullar. Lite tokigt, jag vet, när man kan ligga vid poolen med en bra bok. Jag springer mellan köket och tvätten och terassen mellan jäsningarna. Men det är fint när Mawuli står bredvid och talar om hur mycket han gillar kanelbullar och undrar om alla bullar ska med till Lomé i kväll. Och det är härligt att sitta på en moppetaxi genom Lomés gator i rusningstrafik med folk och musik och skratt och matdoft överallt och hålla en form med kanelbullar i ena handen och med andra handen försöka ta kort på barnen som åker på en moppe bredvid. Och man lever lite extra när man får bjuda kvinnan som sopar utanför vår gård varje lördag för 7,50 och som sitter på vår garageuppfart på en bulle. Hon väntar på Marie. Marie är i Lomé på passmyndigheten för att försöka få ett pass. För femtitolfte gången inom loppet av sju år. Så kvinnan på garageuppfarten får vänta. Vi träffar Fifi, Tures storasyster i Erics hus i Lomé på kvällen. När hon åker hem för att sova stoppar hon ner två extra kanelbullar i ett hushållspapper i handväskan och ler.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0