Jenny Starfighter

Jag tänkte att jag skulle plocka vinbär. Och så gjorde jag det. Jag och Maria plockar i regnet medans barnen badar. Vi kokar saft och sylt och gelé. Saade från Born och Johansson från Lejonbacken plockar också vinbär men vi orkar inte allt så det finns fortfarande kvar för den som behöver (det är 30 000 buskar). Maria gjorde en vinbärspaj med lite överblivna jordgubbar i som vi åt ljummen med vispgrädde på. Det var helt fantastiskt.


Var sak har sin tid. Nu är vinbärnas tid. Både på året och i mitt liv. I mitt liv är även tiden för tomater, persilja, rödbetor, kyckling, färskt bröd och vispgrädde.


Jag älskar att plocka vinbär. Att baka tidiga mornar. Att promenera omkring på Bröstorp. Att se det vackra Sverige och njuta av att mina barn lär sig cykla och vara grymt fina.



Samtidigt har jag tråkigt. Jag längtar inte tillbaks till jobbet. Jag undrar varför jag jobbar kvar på ett kontor efter 13 år. Jag vill ju inte jobba på kontor. Men jag vet att jag kommer vara lika hopplöst engagerad när jag börjar igen i augusti. Och tycka att det är roligt.


Det är bra att ha tråkigt. Man kommer på saker. Jag ser på mig utifrån och ser hur jag kan se rastlös ut. Men vad ska man göra när man bara vill göra saker och fångas av idéerna. Fångad. Önskar att jag kunde bara inte ta ett enda initiativ på ett år nu och vara nöjd med det.


Lyssnar på sommarpratare som säger att det handlar om passion. För något. Eller någon. Funderar på kopplingen mellan passion och naivitet. Jag är så grymt naiv. Jag fångas av alla idéer. Dras med och svävar runt och upp i det blå. Sedan när allt ska gå på rutin är det ju inte roligt längre. Marianne Arne säger på radion att man inte kan ångra hur man är, bara vad man gör. Kanske stämmer det.


Vi äter pizza vid stranden i ett fantastiskt ljus. Födelsedagstårta. Barnen bygger vattenbanor och åker packmoppe. Badar i solen och regnet och regnbågen. Är sommarbarn. Ligger nakna invirade i en filt i regnet och plirar ut över sjön där regnet plaskar i vattnet och solen lyser sitt nordiska sommarljus.


Jag ger mig ut att springa med sju barn på cykel som draghjälp. Vi känns som en hel cirkuskaravan. Algot lärde sig cykla i går. Eloms kedja hoppar sju gånger och de tre äldsta barnen orkar bara två kilometer. Vi tappar bort varandra på vägen runt Hammarby men alla kommer hem till slut. Vi äter Djenkoume och dricker vin. Tänker på Togo. I regnet och natten tänder vi en brasa och äter popcorn. Sen ligger jag på soffan och lyssnar på sommar igen. P1 rules. På spiselkransen står en träsnigel som Kotoka gjort, en VHS-film med barbapapa, en badmintonboll, serpentiner och legogubbar. Det känns mysigt. En annan dag vore det skitirriterande.

           

Jag tycker det är lite tråkigt att komma hem. Livet här är liksom inte lika levande, farligt och spännande. Inte på sin spets. Paketet som Ardebys hade skickat till oss från Nepal kom aldrig fram. Kanske kommer det snart. OM det kommer fram någon gång så säger Marie till. Och om inte Marie får något pass så måste vi nog åka ner och hämta paketet...

LÖRDAG
(Jag har ännu inte ätit något lördagsgodis)


Dåtid:
Jag och Tage har haft Carl-Axel som prao i brödfabriken.
Myra har sovit över hos Toril.
Jag somnade i soffan efter brödbaket.
Simon har gått till Stjärnfors.
Ture har (nästan) brutit smalbenet på Hannes studsmatta.
Jag har joggat runt Hammarby och träffat Micke som tipsade om en genväg.
Det är sol fast det borde vara regn enligt den norska vädertjänsten!
William har spikat upp lister på Borns friskola och fått massa restaurangkuponger av familjen Belenos.
Jag har bäddat sängen till Maria, Edvin och Elom som kommer i kväll.
Jag har kastat komposten och hängt tvätt på vindan som vi köpt begagnad av en gubbe i Lindesberg.
Algot har lärt sig cykla.



Framtid:
Simon kommer bjuda på pizza ikväll och vi kommer att sitta vid stranden i kvällsljuset med goda vänner och äta pizza, dricka vin. Alla goda vänner välkomna och kvällsdopp är ett obligatorium.

Lördag
Vi ger oss av mot Råssö. Råssötorp är för oss fortfarande lite av en oas. Inget internet, ingen dator, ingen Tv och mobilen har dålig täckning. I Gyttorp stannar vi och äter frukost på bryggan. De andra badar medan jag och Ture sitter på bryggan och funderar. Vi hamnar i Årjäng och tittar på pappas nya tomt. Sedan far vi ner genom Norge och kör förbi fulla köpcenter på den svenska sidan gränsen och nedlagda småbutiker på den norska. Vid en sjö står en vägskylt med texten ”I går var i dag i morgon”. Funderar på det ett tag och känner mig som Ior.



Söndag
Krabbfiske. Torskfiske. Makrillfiske. ”Jag ska älska Råssö tills jag dör” säger Myra. ”Jag också” säger jag.

  


Onsdag
Vi bor mitt ibland alla kusiner och fastrar och farbröder och barn.  Ammi fyller år. Sanna har gjort smultronsnapps och en rolig sångtävling som vi vinner. De andra har gjort räktoast och vi grillar lax och äter krabba och jordgubbstårta och sjunger snappsvisor. Ett sånt kalas vill jag också ha när jag fyller sextio. Och så vill jag bli så händig som Ammi. Hon kan vad en kvinna bör kunna. Jag behöver minst lära mig följande saker:

1)      Hantera ett spännband

2)      Sy kläder och tak och andra nödvändigheter.

3)      Svetsa

4)      Mura en spis

5)      Mina barns personnummer

6)      Tålamod

Fredag
En karaktärsdanande semester. Tage arbetar som brödcykel och bakar och bakar. Alla vill köpa färskt frukostbröd av Tage som släpar sig upp varje morgon och sitter nästan och somnar när han blandar ut jästen.Hela västkustsemestern har han varit brödcykel och han vill inte sluta för han tjänar ju pengar på det och folk blir glada. Nästa semester när Tage går upp och bakar själv varje morgon är min morot till att varje möjlig sovmorgon hela sommaren gå upp halv sju.

   

Lördag
Råssötorp är ett fantastiskt ställe. Vår släkt är en fantastisk samling människor. Jag blir glad av att träffa dem. När det bara är ”vår släkt” är vi trettio, när resten av släkten kommer blir vi sjuttiofem. Vi lagar massor av god mat tillsammans, leker ännu mer och pratar, dricker vin och grillar. Alla som vill får prova på segelbåt, katamaran, sjöflyg, vattenskidor och fiske. Barnen hittar nya lekkompisar och faster Stina berättar släkthistoria.  Jag gör en god sallad till vegetarianerna. Rödbetor är fantastiska. Sverige är fantastiskt på sommaren. Särskilt när några i släkten har gjort ett stort tak som man kan umgås under när det regnar.

   

Måndag
Vi äter frukost med Elisabeth och Janne. Sedan städ. Kalla potatisar med salt och smultron till lunch. Jag och Myra går upp på ön. Det tar en timme. Vi hittar blåbär, kantareller, pinnar och en jättefin skalbagge som kittlas. Vi stannar till hos Gunhild och Nils och vinkar av dem. De ska på kalas så vi blir stående på deras uppfart och vinkar som de brukar göra när vi åker. Sedan spelar vi boccia och äter Nepalkakor i deras trädgård. Det är mysigt att åka bil från Råssö när det regnar. Vi diskuterar det som bör diskuteras. Vad Tage ska få i present och vad som händer om man blir bötad av en polis för att man inte har bälte på sig, bryr sig polisen då om ifall man tar på sig bältet innan man åker igen? Kan man få dubbla böter om man vägrar? Bilfärd genom natten. P1 och tankar. Man är ganska ensam i livet. Tankarna finns bara i sin fulla prakt i ens eget hjärta. Hur man än förklarar och förklarar. Därför känns det ibland lönlöst att förklara. Att acceptera att man är ensam med sig själv är svårt.

Vid Bergvik faller vi för frestelsen. Det blir hamburgare på Max. För första gången på ett år.

När vi rullar in hemma på gården kommer pappa flygandes från Råssö i sitt lilla plan. Simon är redan hemma hos oss. Inte behöver man vara ensam här i livet.

Söndag
I kväll ser vi Kenny Starfighter. Det är inte roligt att behöva bli frisör fast man inte vill. Jag lider med Kenny som inte ser ut att lida särskilt mycket själv. Nu håller jag på och friserar om mig själv. Jag tar ur flätor och lockar. Lite i taget. Nu börjar det se för taskigt ut. Håret där de rakade huvudet i Togo har växt ut som afrokrull. På riktigt. Snacka om evolutionsteori. Tur att det inte blev svart också. Då hade det sett ändå märkligare ut. Fortfarande inget internet.

Måndag
Jag och Myra åker till Coop Forum i Lillån. Myra pratar hela vägen. Mot slutet blir jag lite tystare, orkar väl inte svara på precis allt. Myra tystnar också för några sekunder. Sedan säger hon allvarligt. Det är inte roligt att dö va? Det är inte bra att dö. Att borsta tänderna är bra. Och att äta ordentligt. Och att kissa innan man går och lägger sig.


När vi kör in på Coop Forum känner jag igen känslan när kroppen börjar gå igång på om jag kommit ihåg allt. Och det har den. Jag har bilnyckeln och kan låsa. Jag har en tia till vagnen som jag tar utanför butiken. Jag har med mig Coopkortet som jag drar i automaten. Jag tar min scanner. Jag glömmer inte påsarna som ska scannas innan spärrarna. Handlelistan. Jag organiserar mina påsar med redan scannade och ovägda varor i olika påsar. Jag klarar till och med av självutscanningen utan problem. Men så har jag bara ett barn med mig och har inte haft en stressig dag på jobbet innan.


Men allt på Coop ser lite nytt ut. Antalet loggor som har ändrats under året vi varit borta är oräkneliga. Och antalet förpackningar som bytt utseende är sanslöst. Jag letar och finner flera förpackningar som är samma som innan vi åkte. 1) Kalles kaviar 2) Falu rågrut 3) Bregott.  Allt för att öka sin försäljning lite lite. Är vi så lättlurade? Tydligen. Det är väl det som hänt sedan vi åkte. Allt byter skepnad men inget ändras i grunden. Vi har fortfarande inget internet till exempel. Tekniker ska komma i morgon. Det sa de förra veckan också. Grannarna klagar på att de inte har tv heller men det har vi inte ens testat.


Tisdag
Överflödet är äckligt. Det är väl självklart kanske när man kommer från Afrika. Samma sak varje gång men det måste sägas för det känns. Köpcentrum med fulla parkeringar. Alla dessa butiker med saker som ingen behöver. Gatubelysningar som står på dyngnet runt. Shopping som nöje. Kartong efter kartong med barnkläder som knappt ens får plats i barnens garderober. Nya kaffkoppar bara för att de var snygga. Jag rensar bort kassar med byxor och tröjor. För att utföra samma jobb som med min malningssten och visp i Togo har jag fem elektriska apparater här. Maten som slängs. Miljontals kronor som läggs på att ta fram nya förpackningar. Mängderna av hela prylar som står på loppisar överallt i Sverige.  Eller finns på Blocket. Sju fotbollar som Ture har. Nintendo. Två Tv-apparater. Och ändå har vi varken Wii eller playstation eller I-phone. Hur kan man leva utan? Det ska bli skönt att inleda ett sparår! Börjar abrupt och utan att riktigt vara genomtänkt med att vi inte har någon lön under juni, juli eller fram till slutet av augusti + att försäkringskassan har inlett en utredning om huruvida vi hade rätt till barnbidrag under året vi varit i Togo. Det kanske slutar med en skuld till fk på 70 000. Och nu pratar vi inte Cfa längre tyvärr utan kronor. Sparåret är igång! Vi ska väl vårda allt vi har och inte köpa något nytt... typ. (Löfte lika seriöst som magrutorna, rätt var det är kommer mockarutorna bara springande framför näsan på en.) Ammi har vårdat min svenska bouganvillea när jag varit borta. Inget internet. Vi lånar minnepinne av Ammi.

Onsdag
I dag har vi varit i den svenska sommaren. Bakat sockerkaka med barnen. Hängt tvätt. Plockat smultron och blåbär och svamp. Det blev en jättesmultrontårta. Och eftersom de på mitt jobb tagit semester så fick vi åka till mammas jobb i Gyttorp och bjuda. Vi handlade på loppisen där. Ture köpte ett Bonniers lexikon i 25 band. Vi har slängt ut två hela lexikon men vad gör man inte när det ens 10-åring vill ha är ett lexikon… vi baxade in allt i bilen. Jag köpte ett par nya slalomskidor till mig för tio kronor. Sedan träffade jag Kajsa utanför kommunhuset. Jag tycker om att träffa Kajsa där, det är trevligt. Vår andra bil gick inte igenom besiktningen.

     


En helt magiskt stilla kväll på Bröstorp. William håller på gräver ner en internetkabel. Man får ta saken i egna händer helt enkelt. Vi andra tar handdukarna och går ner mot sjön i tystnaden. Bara Myras eviga pratande hörs. Några sekunders tystnad och så… ”-Om det fanns massor av små jesusar, då skulle de få banka upp dem allihopa…” och så visar hon med händerna upp en lång rad. Vad får fyraåringar allt ifrån? Det är ljummet i vattnet.