Jenny Starfighter

Jag vill ha havregrynsgröt säger Myra bestämt när jag idag på morgonen dukar fram nybakt bröd, ost, smör o grönsaker. Så jag gör gröt. I kväll är det hembakt pizza, räkor och kräftor och så hemmagjord prinsesstårta till efterrätt. Jag vill ha gröt säger Myra. Hon har då inte ärvt det efter mig.

Ibland är det väldigt lätt att vara världens bästa mamma. Jag kommer sent från ett möte, handlar på vägen och kliver ur bilen på parkeringen vid badet. Alla känner doften av munkar. Det luktar gott här säger Algot. Ja, det luktar socker fyller Vilja i. Jag vet var det kommer ifrån säger Gustaf. Då blir jag världens snällaste mamma. Då kan du väl visa oss Gustaf. Alla jublar och hoppsar hela vägen bort till munkvagnen på torget. Ingen behöver dela. Alla barn får välja varsin. De står på rad och beställer med choklad, socker, nötter, strössel och rosa och grön glasyr. Jag har brutit sparåret och alla är nöjda.

Jag sitter i bubbelpoolen omgiven av nio barn i lågstadieåldern. I rutchkanan roar sig tre runda tanter i sextioårs -åldern. De skrattar och skriker och springer på det hala golvet. Tage leker med Tures kompis och Ture sitter och konverserar med Tages. Tage väljer rosa munk och Vilja väljer grön. Jag är världens snällaste mamma. Vi matar kaninerna med äggskal och hönsen med morötter. Det är upp- och nedvända världen i dag. Och alla njuter.

Andra dagar är det också upp- och nedvänt alltihop och mycket svårare att vara världens snällaste mamma.

Vi kokar pastasås, jag och Tage. Hans ide, såklart. Lök & skal överallt men gott blir det. Delar de fyra chokladbollarna o kakan från Bettan i en miljon bitar för att alla ska få smaka till efterrätt. Kakan är så god att jag skulle kunnat äta hela själv...



I morse när jag kom till jobbet möttes jag av glassplitter och uppbrutna lås. Riktiga kriminaltekniker med handskar som letade fingeravtryck kom på förmiddagen, vi hade krispersonalmöte, en grupp som repade ett forumspel för socialstyrelsen, bulgarisk yoghurt och gympapass till lunch. Arzivs bok kom i 3000 ex så jag har byggt en mur av bokkartonger för mitt skrivbord. På Studiefrämjandet är ingen dag är den andra lik.

Sitter mätt på tomatsås och chokladkaka och tittar på ett femsidigt dokument inför morgondagens utvecklingssamtal. Saknar de färdigtryckta gubbarna som man ska rita glad eller ledsen mun på för varje påstående. Varför måste de försvinna när man blir vuxen? Varför inte fortsätta ha det enkelt? Jag gillar en av vuxenfrågorna, den som är svårast och ställer sakerna på sin spets; vad hindrar dig? Borde ställa mig den oftare...

Tage och Ture sitter under ett täcke i soffan och smygläser en bok tillsammans. Det är alldeles tyst i huset. William och de små barnen sover där uppe. Tage ligger på Tures axel. De fnissar åt något och Tage börjar bli trött. Inom några minuter kommer han ha somnat in hos sin storebror.

Vad hindrar mig? Ganska ofta är det barnen som är svaret. Och det är helt ok.

Vi har möte med de unga i bygden. Bakar pizza tillsammans. Sedan blir det starta-klubb-möte. Jag förklarar att vi måste ha en mötessekreterare och frågar om någon vill vara det. 18 av 20 barn räcker upp handen. Två tar ner händerna när vi enas om att det är bra att sekreteraren är någon som kan skriva. Sedan fortsätter mötet med samma brinnande entusiasm i en timme till på sen fredagkväll innan det blir popcornkrig och så film. Härligt kreativa barn.




Söndagkväll med kalendern. Planering av måndagen: Vi hjälps åt med frukost och morgonrutiner från 6. Jag skickar iväg barnen till bussen och skjutsar Myra till dagis. Ture, Tage och Algot åker hem med bussen och äter mellis själva. Jag går 15 minuter tidifare från eftermiddagsmötet, åker förbi hemma och plockar upp Tage som står färdig i hallen. Vi åker raka vägen till Tages Utvecklingssamtal. William åker raka vägen från jobbet, hämtar upp Myra från dagis, hem och hämtar upp Algot som står färdig i hallen. Vi byts av på skolan och jag tar med Myra och Tage hem medans William tar Algots Utvecklingssamtal. Jag åker hem och gör kvällsmat. Så går en dag från vårat liv och kommer aldrig åter.


På tisdag har jag utvecklingssamtal och på onsdag Ture. Och snart är det jullov. Det är som om Gud planerade in det där bra med sonens nedkomst. Man orkar till december sen behöver man lite knäck, choklad och skidåkning.


Chokladkursen då? Jo den är slut. 175 små gram med choklad har jag med mig hem i form av två små kakor med bisapsmak och små dinosaurieparaliner. Men det är inte vilken choklad som helst utan den allra första som jag gjort från kakaoböna. Nu behöver jag ta en tur till Indien för att köpa en kvarn, till Togo för att hämta bönor och kolla till träden och till Hawai för att få kursen i kakaoodling av Nat... Hur ska jag få in det bland alla utvecklingssamtal...

   

   

...och Seth, jag vet ju att du sitter där någonstans i -08-området och läser. Äter du någon god choklad?

Helt plötsligt känns det busenkelt att svänga en god vegetarisk lasagne. Om man jämför med chokladtillverkningen.

Dag två på bean to bar- kursen. Kursdeltagarna är ett gäng trevliga pralinörer och småföretagare inom chokladbranchen. Och så sannolikheten till trots två svarta får i gänget som heter jenny, har fyra barn och aldrig har arbetat med choklad. Vi provar Nats hemmabygge "the winnower" som är tillverkad av en dammsugare, en Ikea-låda, massa avloppsrör och en papperstratt. Skitsmart! Chokladen av de bittra kongolesiska bönorna börjar smaka bra men ska gå ett dygn till. Vi mal bönor från dominikanska republiken och går igenom historia, teknisk utrustning och ett dussin blommor att tillsätta, stimuliplantor i Amerika, kakaon sammansättning, smakar chokladdrycker med och utan cyanid och fikar. "We call it kladdkaka with hjortron".

Efter en hel kakaodag inne behöver jag luft och rörelse. Pannlampa, reflexväst, fingervantar, mössa och min kompis runkeeper. Det är lite halt men magiskt vacker frost och djup tillfredsställelse i att få röra på kroppen.

Lasagnen är färdig och sen väntar ett kreativt möte med trevliga människor från bygden här hemma i köket. Kanske borde man svänga ihop en chokladkaka till dem...

Steg ett om man vill starta en chokladfabrik är ju att köpa mark. Steg två är att plantera kakaoträd. Steg tre är att lära sig tillverka choklad.

Dag ett på grundkursen i hur man gör en chokladkaka från kakaofrukt. Vi kan kalla den de hundra bittra bönornas dag. Det är alltså inte frågan om att smaska på choklad med olika hög kakaohalt och smacka fram vilken man tycker bäst om utan om att äta bittra kakaobönor från olika plantager, sorter, rostningar och länder. Att disikera dem för att avgöra om de är lagom fermenterade och rosta i olika temperaturer, mala och sila i olika storlekar, rensa, valsa och torka. Nat Bletter från Hawai är vår inspirerande lärare. Trött, full av bönor och bitter ända in i själen efter första dagen. Men coolt är det. Äter ett par kvällsägg och mediterar över livet medan kakaomassan mals över natten. I morgon ska vi på den igen! De hundra bittra bönornas dag är över och jag har påbörjat steg tre på vägen mot att starta en chokladfabrik. Undra just hur många steg det är...

Lördag
Vi går längs vägen myra och jag. Det är mörkt. Vi håller varandra i handen. Ner i en grop och upp ur en grop, ner i en grop och upp ur en grop säger myra för varje litet hål eller ojämnhet i vägen. Vi går på grusvägen på landet. Många gropar. Ner i en grop och upp ur en grop. Hur många som helst. På andra sidan sjön bortanför de mörka fälten lyser Nora. Det är tyst. Så när som på avlägsna rop och sladdar från Hannes och Tage som är ute och cyklar någonstans i mörkret. Ner i en grop och upp ur en grop förtydligar den lilla figuren i stickad kofta, spindelmannenmössa och täckbyxor. Vi ska till snällaste Geta och lämna tillbaka reflexbandet som jag fick låna när jag sprang sist. Det är ordning och reda på Geta. Till skillnad från mig som tycker det är helt ok att vara ute utan reflexer och att barnen badar nu i november. Jag tänker på det året när jag, pappa och Elin badade och tvättade håret i Norasjön tills isen lade sig. Ingen is ännu. Ner ur en grop och upp ur en grop mässar Myra. Att hon orkar. Hela vägen bort till Geta.

Måndag
Tänkte veckohandla på lunchen men tränade i stället. Kommer hem sent. Myra har somnat i bilen på väg hem från dagis. Bär ett lass med henne, ytterkläder från dagis, tomma matlådor och träningskläder. På håll ser jag att alla dörrar stå öppna, Tage och Melker jagar varandra på altanen, Hannes äter en munk vid köksbordet, brandvarnarna är nedplockade, hela köksgolvet är fullt av pärlsocker, Algot sitter på bänken och viftar svart rök ur mikron och storebrorsan då? Jo på ovanvåningen och läser en bok så klart. Telefonen ringer men jag hör knappt vem det är för killarna börjar dammsuga pärlsocker. Föräldrarna kommer för att hämta sina barn. Vi har lite party här ler jag ansträngt med en gnällande halvsovande myra i famnen och hallen full av rök. Öh... Melker? Han är under bordet i köket och dammsuger.

Till slut lugnar sig kaoset. Vi kokar världens godaste soppa med grädde, spiskummin och linser alla barn och mamman är mysiga och vi lägger bokstäver med glasspinnarna i en halvtimme. Det går åt många glassar. Och kaffe. Och barnen gör alla bokstäver som finns och många fler. Wordfeud, släng dig i väggen!

Hon har så rätt den där lilla myran. Man går ner i en grop och upp ur en grop. Hela tiden. Minst en miljard gånger under sitt liv...

Barnen kan tala sanning när de nekar till att ha stoppat fågeln i tvättmaskinen. Det är nog katten säger de. Jag har däremot väldigt svårt att tro att det är katten som har badat den elekriska leksaksapan, ställt cornflakespaketet i duschen, vänt ut och in på alla smutsiga strumpor i tvättkorgen och skruvat i en tjock skruv med skruvdragaren i den vita badrumsbänken. Tage måste skratta när han föreställer sig katten köra skruvdragare.


Bra med sparår för det sänker ens förväntningar på julklappar. Önskar mig en bra sopborste med sopskyffel som är hel, en begagnad hålslev, nya strumpor utan hål, pluppar till mina örhängen och sprutgrädde.


I dag har jag få ta två mindre angenäma roller. Först fick jag agera syndabock och varit ute hos deltagare och berättat att vi säger upp en lokal och lägger ner verksamhet. Pisstråkigt. Sedan har jag utmärkt mig på skivstångspasset genom att inte ha svarta tajts och vara tatuerad råstark brud. Var den svagaste tanten i rosa mjukisbyxor. Dessutom är jag förkyld. Ingen Jenny Starfighter här inte. Någon måste ju vara syndabock och den svagaste tanten också. Och idag dan efter dan efter dan efter kladdkakans dag var det min tur.


I morgon är det chokladens dag, kulturnatten i Örebro och jag ska på Ledarutbildning steg 3 på Scandic i Västhaga. Eller vara jury i danskarusellen i Norrköping. Gud vad mycket val det är här i livet!

Onsdag. Chefen är bortrest på konferens. Min man är i Holland. En utmärkt dag för att dansa som en råtta på bordet.


Vaknar för sent, väcker barnen för sent, gör kladdig gröt till frukost och lämnar för sent på dagis. Eldar precis innan jag åker och kommer trött och rökluktande till jobbet. Ägnar hela förmiddagen åt ett oinspirerande möte som fast vi inte får något gjort tar för lång tid så att jag kommer till för sent skivstångspasset på lunchen. Har såklart glömt gympaskorna och lunchlådan och det är jättelång kö när jag ska köpa lite bananer o bröd på Ali Baba…


Borde gått hem tidigt eftersom chefen är borta och de andra kollegorna antingen i Turkiet eller Glanshammar men glömmer bort tiden helt och hämtar Myra en timme för sent på dagis. Kommer hem till tre småkillar i ett kallt hus. Eldar någons gamla utrivna väggplank och får en spik i foten. Sätter på torktumlaren för att få lite värme i huset. Hittar en fågel i torktumlaren . Torr. Funderar på vem som lagt den där, katten eller barnen, om den åkt i tvättmaskinen också och var huvudet tagit vägen. Det är i alla fall mycket fjädrar i luddfiltret.


Jahapp. Man ska inte klaga. Spik i foten och spik i foten… Det var dan efter dan efter kladdkakans dag. Inte så mycket dansande på bordet. Men nu ska jag och barnen i alla fall baka sockriga sunkiga munkar till kvällsmat och sedan somna alla i stora sängen utan att duscha med varsin bra bok, socker i mungiporna och lampan tänd hela natten.

I Togo lämnade vi våra två bärbara datorer och vår lilla stereo. Datorn som vi ärvde av Anders har nu kajkat ihop för tredje gången och står kall och död på mitt kontor i Örebro. Min gamla stereo som är stor men funktionell står i bakstugan. Bakstugan ägs numera av Gunnar och där bor nu plötsligt en för mig okänd polack som vinkar glatt, laga köttgryta på söndagarna och lyssnar på min stereo. Den lilla radion som jag köpte för några år sedan på Jysk för 50kr har W klippt av och skarvat sladden på så den är det mycket rasp i nu. Min jobbtelefon tycker bara om att vara på jobbet. Så fort jag åker till Stockholm, Kumla, hem eller andra spännande platser utanför kontoret strejkar den och vägrar spela musik eller radio. Är det det här som kallas mediaskugga?


Passar på att lyssna på P1 i bilen när vi åker hem. Mörker på den lilla snirkliga vägen. Alla barnen är tysta. Jag är tyst. Vi har bubblat bubbelpool och ätit mackor och bastat. Hemma kryper vi ner i soffan och somnar. Tisdagen är slut. Tisdagen efter kladdkakans dag.


Dagens spar: Har fyllt den tomma hudkrämsflaskan med rapsolja.

Lördag
Ute är det november. Så där ljust och naket klart. Måste dra efter andan. Det rispar till i mig i kylan. Som en sorg av att aldrig vara lika klar och fullkomlig som resten av naturen. Lika fantastiskt självklar. Med förmåga att inge människor känslor. Elin kommer med en höna i present. Den ser ut som en tupp. Jag tror hon luras. Horace Engdahl pratar om sin nya bok på P1 och raljerar över att kvinnor inte längre behöver män. Han verkar beklämd. Tänk om det är så Horace, att vi håller på och vänjer oss av med män. Tuppar behövs i alla fall i väldigt begränsad mängd. En tupp fixar ju avkomma till massor av bönor... eller jag menar hönor… och hur många barn har inte alla stora män i Togo...så jag hoppas att det är en höna Elin.


Vi tillbringar novemberlördagen i grusgropen. Som vi gjort med lördagarna i oktober och september. Tidigare på hösten springer vi vuxna kring och plockar svamp medan barnen ger sig in i grusgropens förtrollade lekvärld. Nu i november står vi mest. Tittar på murbyggen och rutchkanor. Det är kyligt och klart och vi har för länge sedan fyllt svampförråden. Det är skönt med tystnaden i skogen och de höga träden.


Hemma leker Hannes och Algot gömma nyckel. Nyckeln som de gömmer går till badrummet, tvättstugan och frysen. Efter en timme vrider jag upp låset från utsidan av huset med en skruvmejsel för det är kallt om rumpan att kissa ute i november. Novembers konstigaste kombination är nog ljusen på gravarna, barnens självklara frågor om när vi alla ska dö och så grillchips, öl och filmen kopps på VHS. Konstig lördagskombo men inte dålig.


Söndag
Tage bakar bröd medan jag joggar på morgonen. Härligt att sommarens alla tidiga mornar börjar ge utdelning. Det är så här man ska ha det! Folkbildar och har repetition på tvättkursen hemma. Barnen står uppradade och verkligen gillar det (alla utom han som alltid dör och ska ringa till bris). Fostrar morgondagens män och lär dem att man inte ska torktumla glansiga underkläder och träningskläder, att man måste vända rätt strumporna och att man kan köra vardagstvätt i 40grader. Drar mitt strå till stacken. Tackar mig själv för det.


Måndag
Seg måndag. Inget personalmöte. Inget kvalitetssäkringsmöte. Konstig måndag med arbete vid datorn, listor som fylls i och blanketter som går iväg.


På Willys klockan fem hänger trötta efter-dagis-barn med ännu tröttare föräldrar. Barnen skriker och gnäller och ber om allt och måste kissa och klämmer sönder bananerna och sitter på leverpastejsasken. Jag lägger en del av min dyrbara ensamtid på att storhandla. Korkat kan tyckas när man kan läsa en bra bok eller gå på bio. Men efter tillräckligt många trött-efter-dagis-handlingar har jag omprioriterat. Jag är värsta lyxliraren. Glider omkring i butiken och jämför kilopriser, väljer frukt med omsorg och tänker recept i huvudet. Den erfarna föräldern som förstår att uppskatta njutningen i att fundera på om man bäst behöver treliterspåsar eller tvåliterspåsar. Packar noggrant alla mina kassar med frysvaror för sig, köttfärsen ihop med ärtorna och tomat och bananer överst. Liksom nynnar mig igenom affären en nivå över alla som har barn med sig. Schyst översittarkänsla.


Bakar. Rågbröd till morgonens bad och kladdkaka eftersom det är kladdkakans dag. Barnen älskar det. En av dem ännu lite mer än de andra. Vid bordet berättar William om att han ska globetrotta iväg till Holland i morgon för några dagars tjänsteresa. Och!?! Jag ska faktiskt resa till Kumla i morgon på ett möte som kan bli precis hur spännande som helst och sedan ta barnen till badhuset! Diskussionen urartar. Ture pratar om Europeernas skuldsättning, ekonomisk tillväxt, kinesernas framfart, Oljans relativa värde när vi växlat om helt till biobränsle, nära demokratier och rasbiologi. Saab finns så klart också med på ett hörn. Han längtar till vi i femman. Är det kladdkakans dag i morgon också undrar Myra hoppfullt innan hon somnar.


Spartips: Man kan återanvända bakplåtspapper. Man kan till och med återanvända dem flera gånger. Massor av gånger. Men när de är mest svarta och i flagor på plåten så brinner de faktiskt upp i 250grader!