Jenny Starfighter

Måndag
Vi äter lasagne och ser på fotboll. Åskan går helt plötslig. Var kom den ifrån. Som en blixt från klar oktoberhimmel. Och den slår ut hela den uppkopplade världen lokalt runt Bröstorp.


Lasagne är världens bästa mat för en familj där hälften är vegetarianer och hälften äter kött. Det är mycket enklare att göra halva lasagnen vegetarisk än till exempel halva soppan, köttfärslimpan eller blodpuddingen. Familjen slukar en hel långpanna lasagne i kväll. I lasagne har man muskotnöt. Man köper en hel i en påse och så river man lite av den och så hamnar resten av den längst ner i lådan för att sparas till nästa gång man gör lasagne. Ett år senare. Och då minns man inte om man har någon muskotnöt hemma. Så man köper en hel nöt i påse. Och river lite av den. Och sparar resten… precis så är livet.


En dag på marknaden i Aného köper vi muskotnöt. De som säljer småskruv och spik och halvfarliga örter och potensmedel och rakblad säljer även muskotnöt. Jag luktar och skrapar på den och tuggar och tänker men kommer inte på vad det är. Vi har sån i Sverige sa jag till Marie. Och ingen kan det franska namnet. Inte ens när jag kommer på att det är muskot kan vi hitta ett gemensamt ord. Ändå vet vi vad vi menar. Muskot säger jag till Marie i telefonen. Och hon säger namnet på Éwé. Det är som en hemlig överenskommelse. Vi är fångar i språket- visst. Men ibland rymmer vi.


Tisdag
Inget internet. Det är vackert höstväder ute. Solen skiner in genom vindrutan och jag har mina coola röda solbrillor. På P1 spelar de en bra låt istället för att prata om Håkan Juholt när jag åker hem från jobbet. Det kan räcka för att det ska bli en strålande eftermiddag.

Kväll. Utanför badet springer barnen och samlar kastanjer som om det gällde livet. Som om kastanjerna vore guldmynt. Jag tycker inte vi behöver fler kastanjeträd hemma på gården men barnen är av en annan åsikt och har redan planterat över 400 kastanjer i höst.

- De är så mjuka och det är så klart i luften när man har simmat, säger Tage när jag tar honom i handen och vi går under björkarna och gatlyktorna ner mot Ica för att handla ost. Kastanjer och Ost. Livets goda. Med spritt i benen och fickorna fulla av kastanjer.

Kastanjer är viktigt i livet. Det är viktigt att komma ihåg vissa saker när man är vuxen. Som kastanjer. Och muskotnöt. Och att inte tro att bankrådgivningen är objektiv eller att tillväxt per definition är god.


Onsdag
Det är kallt i Sverige. Ibland undrar jag om det här landet och Togo finns i samma värld. Effektiviteten och kylan. Jag får huvudvärk av att frysa och stressa. MigränSverige. Idag har jag suttit och frusit några timmar i samlingssalen i Baronbackarna och värmt mig på projektorn. Sedan frusit på Kulturhuset och sen i bilen. Kallvatten i duschen hemma när man varit på jobbet hela dagen och inte eldat. Men en joggingtur blir man alltid varm av och den driver huvudvärken på flykten fast det känns som jag har sämsta kondisen i världen. Ture cyklar obesvärad bredvid mig och visslar. Nere vid forsen och den gamla ladan säger han käckt; Jo du mamma, tänk vad mycket historia det finns att upptäcka här i Bergslagen! Och så berättar han om flottarna. Och jag undrar om det är samma unge som för femton minuter sedan satt inne och spelade på telefonen och gnällde över att behöva följa med ut.


Torsdag
Man samlar på olika saker. En del samlar på citat. Andra på Pokemonkort. Vissa samlar på pengar. Min mormor samlade på kortlekar. Min pappa på tändsticksaskar. Man kan samla vuxenpoäng också. Det är när man skaffar bil och barn och hus och renoverar sig dödstrött och tecknar pensionförsäkring och åker till Ullared och till Stockholm på week-end för att få rå om varandra och lär sig gilla konjak… Sen kommer dagen som kommer för alla samlare någon gång. När tjusningen är borta. När man slutar att samla vuxenpoäng. Är det då man blivit vuxen?


Jag är vuxen. 35 år och har barn som har lika stora fötter som jag, mobiltelefon och flickvän. Jag har tillräckligt med poäng. Då blir det ett vakum. Vuxen, och vad har jag åstadkommit i mitt liv? Jag är kvar på mitt första ”riktiga” jobb, check. Bor kvar i samma håla där jag växte upp. Mina barn går i skolan där jag gick. Jag bor till och med i huset där jag bodde tills jag var fyra år. Jag har inte skapat något vinstdrivande företag som drar in miljoner eller någon metod eller upptäckt, något som ändrar livet för mänskligheten. Ok, jag kanske överdriver lite men man vill ju ha åstadkommit något. Lämna något efter sig. Måste göra en lista. Efter noggranna funderingar hittar jag dessa tre saker som finns kvar och ÄR något. Tydliga saker som jag är stolt över. Jag har:

·         Planterat träd

·         Byggt ett hus

·         Fött fyra barn

   
 
  

Ser lite futtigt ut men jag är stolt. Sedan har jag bidragit till att ett femtiotal personer från Sverige besökt Togo och det är jag faktiskt också stolt över. För som min kusin Magnus så klokt säger ”Om alla rika personer blir vän med någon som är fattig så får vi en bättre värld att leva i för alla”.
Kollar inte ens om vi har internet.


Fredag
Varför är vi så rädda för att vara patetiska? Det har jag grubblat mycket över. Viker helgen åt grubblerier kring det eftersom vi ändå inte har något internet och inga pengar som behöver sättas helgsprätt på. Ska bara byta däck på bilen som står i Lillån med punka utan domkraft först.


Måndag
Tage säger att jag ser ut som hon i Crocodile Dundee. Jag borde väl vara smickrad för det är ju hans favvofilm och hon ser väl inte så tokig ut. Men jag är rätt säker på att han inte menar att jag har hennes utstrålning eller välformade ben utan att han syftar på 80-talsfrillan. Så här blir frisyren efter ett år. I november för ett år sedan rakade de mig i pannan på sjukhuset i Aného och sedan tog Sanna resten av håret. Man klipper av rubb och stubb och så låter man det växa. Inge färgning, klippning eller styling. Bara kamning och tvätt ett par gånger i veckan. 100% jag efter ett år. Billigt för den som sparar pengar. Inget internet. Det blir också billigt. Man kan ju inte betala sina räkningar.


Tisdag
Åker och hämtar Myra som blivit sjuk på dagis. Jag hade tänkt träna. Nu blir det mattan framför brasan. Cd-skivan.
I ett hus vid skogens slut (armhävningar)
Vad du är söt min kära lilla ponny (sit-ups)
Ekorrn satt i granen (motionscykel)
Har satt på runkeeper men han förstår inte konceptet. Tur att jag är mer flexibel.


Onsdag
Det här måste vara värsta mötesveckan på hela året. Möten från nio på morgonen till fyra varje dag. Och så kvällsmöten på det. Myra är frisk igen. Internet är tillbaks säger grannen. Min dator låter inte längre som en dammsugare. Den har pajat totalt. Dagens spartips: Prata med finnen på jobbet och fixa handledning istället för att lämna in datorn hos någon som reparerar den.


Det är så vackert när solen bryter igenom på kvällen. Barnen är helt slut. Killarna har förberett sig inför morgondagens disco hela kvällen och nervositeten tar kål på dem. Tage somnar på golvet vid bokhyllan där han lyssnar på Harry Potter, Algot somnar på bänken vid utblåset från torktumlaren, Myra somnar nakenfis med en bok över näsan och en katt på fötterna i soffan och Ture somnar med goseleoparden i vår säng. Jag spelar lite dragspel. Det har sina fördelar att vara utan dator.


Fredag
Den mest nervösa dagen. Barnen är alldeles hispiga och byter kläder hela morgonen (Det är på kvällen de ska ha disco).  Hannes stormar in tjugo över sju med skidglasögon och rånarluva.

- Vi kommer dö idag, ropar han glatt. Jaha säger jag, ska du vara skidåkare? Nej jag är mördare och vi kommer dö för det är så kallt ute. Jag föreslår att Algot ska vara pumpa i den roliga dräkten vi har men han vill hellre vara svart, otäckt monster. Tage ska vara boxare eftersom han sprang in i en stolpe igår och har stor blåtira. Ture ska vara cool och vinna danstävlingen. När de kommer hem från skolan 14.30 så är de klara på två minuter. Sedan frågar de vad klockan är varannan minut fram till klockan blir halv sex och vi ska åka. Då stukar Algot foten. Myra står helt plötsligt naken i hallen och vägrar klä på sig och Ture kommer på att de skulle ha godispåsar med sig. Jag börjar bli hungrig och trött. När vi kommer till discot blir jag ändå tröttare. Barnen har superkul och jag tar med Myra och åker hem och äter leverpastejsmackor på köksbänken. Det kallar jag fredagsmys. Mellanstadiediscona har förlorat sin charm och jag är för trött för att tårögt titta på mina barn och minnas flydda tider.


Lördag
Helt plötsligt har jag och W bestämt att den här lördagen är helig. Första lördagen sedan tidernas begynnelse (augusti) som vi är tillsammans i bara familjen. Hela dagen. Inga kompisar what so ever. Inte ens en liten mormor eller granne. Inte ens Hannes. Halva lördagen går åt till gråt, skrik, tandagnisslan och hot om att rymma hemifrån och ringa till Bris. Långa hysteriska samtal om att det är inhumant att bara vara med familjen hela dagen och argumentation om att detta är barnplågeri på hög nivå. Puh. Det är ju trevligt att barnen är sociala varelser i alla fall. Men kanske är vi inte särskilt bra på att vara bara familjen i vår familj. Är det så här hos alla andra också? Sedan gör vi det ännu värre genom att göra kvällen till städkväll på övervåningen med chips och godis. Tre barn älskar det och ett barn håller på att dö och ringa till Bris igen.


Söndag
Frunch klockan halv tolv. Då har vi redan klarat av fotbollsmatch, brödbak, jogging, eldning och matat alla djur samt en fika med kardemummakaka på köksgolvet. Rensar lite svamp och ger bort en hink orensat till mamma. Staplar en stege på det högsta bordet jag hittar och plockar ner de sista äpplena. Trycker sprickorna i grunden fulla med jord så att inte hönsen ska frysa i vinter. Viker tvätt. Känner mig trött till kvällen. Trött, lite förvirrad och lugn. I morgon vill jag ha nybakt rågbröd är det sista Tage säger innan han somnar. Jag sätter klockan på halv sex. God natt.


Fredag
Jag börjar ge upp hoppet om att någonsin få tillgång till dator och internet igen. Hemma hos oss räknar vi inte timmar eller dagar utan internet. Vi räknar veckor.  Fredagsskriver lite innan jag går hem från jobbet. Här är det helt tyst. Arbetskamraterna och veckan bara försvann. Hur fort går inte en vecka när man är på Kulturforum i Haninge. För er som inte känner till Kutlurforum sammanfattas det bäst så här. 100 studiefrämjare som arbetar med kultur (varav 80% är män som jobbar med musik) träffas och förkovrar sig, diskuterar, utvecklar verksamhet, musicerar och dricker öl under tre dagar. Det bästa i år var workshop i locking & popping, croissanter till frukost och morgonjogging runt lilla Rudan med Christer Pihlblad. Och så tågresan hem i mörkret med sällskap av Bodil Malmsten och Marianne Fredriksson.

Tisdag
Inte går det fort med dragspelet. Det är inte bara. Fasen vad mycket knappar det är. Så många att jag inte ids räkna dem. Men jag tycker ändå att det är kul. Så kul att jag numera alltid bränner andra plåten när jag bakar bröd på kvällen. Det är ju utmärkt att spela lite medan brödet gräddas. Men det är ju så fjompigt husmoderligt och duktigt och genompräktigt att jag knappt vågar berätta det. Att ta ut brödet ur ugnen på kvällen med dragspelet på magen. Men så kan det gå… passa dig… innan man vet ord är man där. Platsar utmärkt i Nancys tantcirkel på Studiefrämjandet. I och för sig hävdar Nancy att tantigheten handlar mer om inre egenskaper som surhet, martyrskap och självuppoffrande snällhet men jag tror nog att de yttre attributen kan hjälpa en lite på traven.


Onsdag
Ibland är det svårt att hitta orden. Att skriva ett inlägg på Facebook eller lägga till en rad i sin träningsdagbok är enkelt. Men att komma ihåg och fånga det riktigt viktiga. Tankar och ord föds i ett sammanhang och tål inte alltid att flyttas till nya media och öron.

Jag åker genom regnet från Karlskoga ensam i mörkret. ”Mormors svarta ögon” följer mig. Karlskoga är en märklig plats på min världskarta. Dit åker jag för att:

1)    Gå på Teater (som i kväll)

2)    Föda barn (ungefär lika ofta som teater)

3)    Stanna och äta på Max när jag ska nattköra till västkusten (lite oftare än de andra två)

Mormors svarta ögon handlar om identiteten i språket. Jag tänker på franskan och barnen. Och jag känner återigen att det inte finns någon genväg till den Togolesiska kulturen. Vägen heter Éwé och det är en knölig en. Sen kan man komma en bra bit på vägen genom dansen.


När jag kommer hem på nattkröken finns det lite rester kvar. Det märks tydligt att det är Algot som gjort mat för maten består av ärtor, haricot vert, tomat, morot, paprika och champinjoner. Jag klickar på en halv burk creme fraiche och sötsur sås för att det ska bli ”mat” av det och tokäter medan jag läster Tranströmer. Det vore väl fint om han kunde få det där stora priset ni vet som förkunnas i morgon klockan ett.

”Det enda jag vill säga
Glimmar utom räckhåll
Som silvret
Hos pantlånaren”

Han är så träffsäker. Och han kan fånga det viktiga.

”Mörbultade av nattens drömmar
Stiger vi ombord på tåget
Som stannar vid varje station
Och lägger ägg”

Och ibland är kommunikation så fånigt enkelt. Roger jobbar på mitt jobb. Vår sms–konversation hittills i år:

18 aug 15.02

Roger: Fika

Jag: Ja

26 augusti 8.53

Roger: Ta bort autosvaret på mailen.

Jag: Ja

19 september 9.04

Roger: Ta bort autosvaret på mailen.

Jag: -

29 september 15.07

Roger: Fika

Jag: Kommer


Ibland är det enkla det genialiska. Ibland är det inte alls genialiskt utan bara skönt tydligt.

Det är en blåsig söndagsmorgon ute. En lugns söndagsmorgon inne. Så där lugn som den bara kan vara när det är lite trist väder ute så att man inte är på väg ut utan har ro i att mulla omkring i pyjamas rätt länge. Jag tar mig tid att frisera Tures dreads en hel timme. Det blir frunch och långpromenad. Algot far omkring och ska ordna med picnic för en långpromenad låter långt. Till slut får han med sig två äpplen som han hittar på lekstugetaket och en ringblomma från landet. Ifall att man blir hungrig. Sen blir det kojbygge i halmen på fälten och korv med bröd ute på fårskinn i lövbädden nere vid containern. Mamma och Hannes kommer förbi. Barnen springer runt och fångar fallande asklöv och vi planterar jordgubbar och vitlök. När skymningen faller är luften så klar att man nästan blir hög av att andas in den och ändå ligger dimman trolsk över åkrarna bort mot sjön.


   

Och ändå står jag i duschen på kvällen när alla har somnat med en alldeles ny sommardoftande tvål i handen, omgiven av rosa mosaik och med gråten i halsen. Att man kan ha allt och ändå längta så mycket. Jag längtar efter duschen i Aného. Med stenarna på golvet och bouganvillean som hänger över kanten och skräpar ner med sina skira vita blommor. Solen som bränner mig. Den sunkiga plasttunnan som är full med soluppvärmt vatten. Att se ut över havet, skräpstranden och vägen där grannarna går förbi och höra männen som sitter alldeles nära under russinträdet prata. Där står man i duschen knappt skild från alla andra. Sinnligheten. Släng er i väggen Henrik Schyffert och Fredrik Lindström. Vem vill ha det ljust och fräscht när man kan få hinka upp vatten och duscha ihop med mygglarverna?


Sen blir det Kill Bill volume 2. Den första filmen jag inte har somnat till på länge.


Dagens spar: Lyfter gammalt järnskrot och boss och hönsbajs istället för att ha ett gymkort. Återanvänder känslor. Lika nostalgisk varje höst. Just när det gäller känslor är det två helt olika saker att spara och att återanvända. Sparar lite på bananflugorna. Det är skönt med lite extra sällskap så här i höstnostalgin.