Jenny Starfighter

Pratar återvinning på jobbet i dag. Tittar på mina kläder varje dag och det finns inte många plagg som inte är köpta begagnade (eller ärvda). På det stora hela är det väl underkläder och Studiefrämjandets profilkläder som är nytt. Jag gillar’t. Faktiskt. På riktigt. Även när jag inte har sparår.


Åker i min begagnade bil direkt från jobbet via Willys till föräldramötet. Föräldramöte 17.45-21.00. Konsekvensen blir att jag äter mig mätt på Äppelkaka med vaniljsås på Borns friskola medan sju kassar mat står i bilen och blir dåliga. Barnen är ”utlånade” och får kvällsmat på annat håll. Tage och Algot är hos Bettan och får pannkakor. Ture och Myra är med Sven i Örebro och löser in sommarens alla timmar bakom gräsklipparen mot en cool mobil. Ture tycker att sommaren var lång i år men nu är den äntligen slut och mobilen som han längtat efter i ett och ett halvt år och spenderat otaliga timmar med att välja ut är äntligen hans. Det sista han säger innan han somnar är att jag inte ska dra ur mobilen ur vägguttaget. Jag lovar. Jag ska låta bli den. Jag ska bara… duscha, packa upp träningskläder och sju kassar mat, stoppa i en tvättmaskin, skriva blogg, spela en låt på dragspelet och göra matlåda. Sen ska jag sova


Igår när jag simmade försökte jag motivera mig själv att fortsätta med matlådor. Jag övertalade mig själv så här: Om en utelunch kostar 80kr och du ändå lagar mat hemma och bara gör lite extra till en matlåda eller tar med rester istället för att slänga dem så tjänar du ungefär 70kr/dag, det blir 350kr/vecka som blir 1400kr/månad och om man räknar bort semestern så blir det 15 000kr på ett år på att ha matlåda varje dag! Per person. Mina argument tog bra på mig själv (en biljett till Togo kostar 8 000kr). Potatissalladen som jag skulle ätit i stället för äppelkaka ligger nu i kylen som matlåda. Återanvänder potatisvattnet till att vattna blommorna och skalen gör jag chips av till helgen. Eller hade gjort om alla helger inte varit så förtvivlat korta. Kommer i morgon återanvända svettiga träningskläder från idag eftersom jag inte orkar tvätta dem när klockan är tolv på natten (fast jag har tvättmaskin). Allt går att återanvända. Citat är väl den mest finurliga formen av återanvändning. Månens ljus är solsken ”second hand”.


Dagens spar:
Hemmagjord risifrutti till barnens matsäckar. Inte lika stora pengar att tjäna som lunchlåda men ändå… En risifrutti kostar i genomsnitt 9kr. Tre stora förpackningar risgrynsgröt à 1kg kostar totalt 27kr + en burk sylt 12kr. Alltså 39kr delat på 15 portioner = 2,60 per portion. 4barn som ska ha risifrutti till mellis eller matsäck en gång i veckan blir då en förtjänst på 1024kr/år.

Jag kommer hem efter en ineffektiv dag full av långa möten. Så långa att jag inte ens hunnit tänka. Än mindre storhandla eller skicka pengar till Togo. Har varken tagit mitt ansvar eller varit kreativ. Blä. Hallen är fylld av kläder, skor, shampoflaskor, oupplockade väskor och trasiga påsar och plåster. Barnen och katten far runt inne och skriker. William avlöser mig i dörren och drar iväg och jag tar över en matlagning som jag inte alls förstår det fina i. Myra gnäller och jag halkar i kycklingäckelspad på golvet. Ingen vill duka.


Efter maten så drar barnen ut. De öser boss och cementklumpar ur det blivande hönshuset och tjatar på att jag ska med. Så jag blir med. Och det är mörkt. Och det är brännässlor. Och de regnar. Men de är uppfyllda av en idé av att göra ett hönshus där de kan ha Algots tupp. Jag blir smittad. Tage erbjuder Carl-Axel att också ha en tupp där. Eller en höna. Så när vi sent omsider dyblöta kommer in (på mitt initiativ) så sätter de sig framför datorn. Inte för att spela spel utanför att leta på blocket vad det kostar att köpa en höna åt Carl-Axel. Jag är positiv till att både Tage och Algot anmält sig till Kulturskolan som startar snart i Nora men… ibland… blir det för mycket organiserad verksamhet så att tuppar och hönor och spontan kreativitet går förlorad.

 

Klockan är halv tio. Det är stilla och alla barnen sover i soffan. Jag smygäter Arvids 4-års-tårta ur kylen, öppnar tråkiga brev, sätter en deg till morgondagens matsäcksbröd och lyssnar på P1 alldeles ensam. Det är grymt skön stämning. Jag och mig själv. Slänger i lite tvätt och sneglar på studera.nu. Eftersom jag inte var behörig till fårkursen kollar jag modern Afrikakunskap på distans och Afrikas språk och samhälle. Tyvärr börjar de först till hösten igen. Tyvärr.


Grubblar och filosoferar. Det här med att äta kakan och ha den kvar – det måste finnas något sätt.


Det måste finnas något sätt…

Att skaffa sig en akademisk utbildning utan att sluta arbeta.
Att leva ett vuxet ansvarstagande familjeliv och samtidigt få vara fri, härlig, obegränsad och i tystnad.
Att ta ansvar och vara tokig.
Att tro och känna tillit men inte vara religiös.
Att lära barnen arbeta och göra rätt för sig och njuta av livet.
Att dricka vin, se film, prata strunt och spela dragspel hela nätterna och ändå vara pigg och glad hela dagarna.
Att bli skitduktig på något och samtidigt vara lite bra på allt.
Att äta kakan och ha den kvar.
Att skapa en rättvisare värld.


Kan tyckas som futtiga önskemål men de stora frågorna, de som gör mig verkligt ont och lycklig är svårt att vältra ur sig om på en blogg. Men kanske syns de ändå, fast jag inte tror det. Mellan pannacotta, matsäcksbröd och arbetshelger. Mellan raderna. Kanske blir jag synlig där. Vem är jag att avgöra det.


Dagens spar: Jag köper ingen ny krukväxt till köksfönstret utan låter löken som hamnat i krukan som står där och som slagit rot få växa sig grön och fin.

Så här var det förra söndagen också. Hela lördagen var jobb och så satt familjen och Hannes vid frukostbordet klockan elva på söndagen och undrade var helgen tog vägen. Jag längtar efter en hel helg. En dån där med två dagar där man inte jobbar. Det ska bli fint när det blir nästa gång. Sånt är livet. Man verkligen uppskattar bara det man får längta efter. Vi är tokigt ute när vi tänker att vi bara ska sträva efter lyckan. Vi borde uppskatta helgerna med bara en ledig dag som förutsättningar för lyckan. Lyckogrundande. Sjukpenningsgrundande. Jag fick min SIG nyss sänkt till noll. Nu har jag handskrivit ett gulligt brev till FK och hoppas på att de tar sitt förnuft tillfånga. Bästa handläggare på försäkringskassan; fånga förnuftet. Sätt det i bur och släpp ut galningen i dig. Och jag kommer uppskatta när min SIG höjs.


I dag söndag har vi varit på Arvids kalas. 4 år blev han och vi fick fika. Algot fick en tupp och vi fick en hel tårta med oss hem. Hem och börja röja i magasinet för att göra hönshus där. Eller tupphus. Igen. Vi har röjt där ett par gånger förut men aldrig kommit till botten av boss, järnskrot och prylar. Barnen tycker Arvid är gullig och önskar sig fler små tremänningar och kusiner. Vi har ju inga alls, klagar de. När vi räknar efter har de 35 tremänningar och kusiner. Det tycker inte jag är något att gnälla över. Och dessutom finns det god chans för fler med 15 könsmogna kusiner och syskon som kanske kommer att få barn. Släkten är bästa fallskärmen! Vi får nog skaffa ett par hönor till den ensamma tuppen.

   


Söndagkväll
- Byggde ni något parkeringshus på praktiken Tage?
- Nej inte direkt men vet du vad jag fick göra? (Med triumf i rösten) Lufta element!

Jag planerar veckan som kommer i jobbtelefonen. Måndag kvalitetssäkringsmöte. Tisdag simskola. Onsdag föräldramöte. Torsdag kvällsjobb. Hm. Planeringskonferens fredag och lördag. Och så söndagshelg då. Lyckogrundande.

Dagens spar: Bytardagspresenter till Arvid. Äpplen nedlådade och inpackade i verkstan.

Jag ska jobba ideellt hela helgen. På bytardagarna. Vår och höst. Varje år. Så här på fredagsmorgonen kan det kännas som om sovmorgon och helgledigt vore skönt och fråga sig varför bytardagarna. Det finns flera bra argument:

För att träffa trevligt folk.

För att arbeta ihop runt 10 000kr till ett barnhem i Ryssland

För att få handla det finaste och billigaste först.

För att jag tjänar ungefär 10 000kr per barn och år i jämförelse mot att köpa allt nytt.

För att det är kul att se folk köa och rusa för att handla begagnat.

För att jag tror nästan fanatiskt på idén att man återanvänder saker.

Det finns flera saker jag inte kommer att hitta på bytardagarna. Hushållsmaskiner. Många av mina maskiner är faktiskt döende. Torktumlaren låter som om det är fullt med skruv i systemet. Datorn går långsamt som en traktor och låter som dammsugaren och dammsugaren suger damm som en dator. Micron måste användas tillsammans med en skiftnyckel. Matberedaren som förut startades med hjälp av en tops behöver nu ha en tandtrådshållare instoppad i ena kanten för att gå igång och så måste man hälla i vätska och start igång fort för annars rinner hälften ut genom sprickorna. Strykjärnet är borta och laddaren till trimmern är full med vatten. Mixerstaven går bara på tomgång. Men popcornsmaskinen fungerar klanderfritt. Den enda helt värdelösa maskinen som finns i huset. Popcorn utan olja är som… livet utan afrika? Höst utan regn? Helg utan sovmorgon? Kväll utan pannacotta? livet utan bytardagarna?

Veckans spar: Bytardagarna

Ikväll känns det som jag är Kalle på julafton. Inte så att jag är en legend som alla vill se utan ni vet i den där serien där han jagar hackspetten som gör honom galen med sin sång. Jag är Kalle och barnen är hackspetten.


Efter lite hackspettande vid middagen:

Jag: -Jaha killar, vad tror ni att ni får göra på praktiken i morgon nu då?

Ture: - Dricka kaffe.

Jag höjer på ögonbrynen. Ture ska praktisera på dagis. Tage hos vaktmästaren på Fellingsbro folkhögskola

Tage: -Jag har tänkt fråga om vi kan börja med att bygga ett parkeringshus…

Jag: Det tycker jag låter bra. Vad ska ni göra sen då.

Tage: Det kan han få bestämma.

Jag: Vad tror du att du får göra Algot?

Algot: -Jag ska ju trolla ju.

Jag tänker att Algot kanske överskattar hur kul det är att arbeta på Studiefrämjandet.

Jag: -Du kanske kan hjälpa oss att trolla ner papper i kuvert.

Algot: -Nej. Jag ska ha med min trollstav och min kanin.

Jag: -Trollstaven ok men kaninen ingick inte i överenskommelsen Algot. Jag tror inte att kaninen skulle tycka att det var särskilt roligt att sitta på kontoret hela dagen.

Algot: -Inte jag heller.


När barnen har somnat lyssnar jag på P1. Om journalisten som har känt det enkla livet i kriget. Långt ifrån e-post, relationsproblem och vardagsstress. Där allt man behöver oroa sig för är sitt eget liv. Jag längtar till livet i Togo. Och utan att vilja lyssnar jag på nyheterna om kvinnan i Sigtuna som dödat sina två barn. Det enda jag känner är medlidande. Med mördaren. Jag undrar om det är möjligt och önskar att hon någon gång ska få känna sig hel igen.


Jag spelar dragspel. När jag var elva sparade jag länge och köpte ett dragspel. Men först nu har jag börjat spela. Jag har limmat ihop dragspelet här och där och övar varje kväll. Jag är som dragspelsSpotify. Fast man kan fortfarande bara välja på fem låtar. Och man får acceptera att alla låtar fortfarande bara gå att få med ackord först och melodi sen. Barnen sover i alla fall vidare fast jag spelar. Det ser jag som bra betyg. Eller så är det god nattsömn. Mina små söta hackspettar.

De här skorna suger ropar Algot. Han skriker efter skohornet. Sluta skrika Algot, det blir ju inte lättare att ta på sig skorna för det. Ture letar sig blå efter skolväskan. Men leta där du la den när du kom hem i går, utbrister jag sarkastiskt. Var är Tage. Tage, var är du. Han spelar Nintendo säger Algot. Tage spelar du Nintendo ropar jag. Inget svar. Ture har hittat väskan med sin engelskläxa i som skulle varit klar i dag. Jag skäller på honom. Men du behöver inte vara arg mamma, jag kan den. Men det är inte det som är poängen väser jag. Poängen med läxor för dig är att du ska lära dig att plocka fram lappar du har med dig dagen innan de ska vara klara. Jag har inte borstat tänderna utbrister Algot. Men spring i väg och gör det då. Snabbt. Skitsnabbt verkligen annars missar du bussen. Algot som precis har fått på sig skorna som suger börjar nästan gråta. Gå in med skorna på, det gör inget säger jag. Tage var är du. Inte i badrummet, sovrummet, tvättstugan. Tage, skriker jag så att det hörs över hela Bröstorp. Vad är det. Tage sticker in huvudet genom dörren. Han är färdig. Han är ute och väntar. Tage du har tagit mina skor. Mamma Tage har tagit mina skor. Det där får ni göra upp sjäva. Är ni klara.  Hannes sticker in huvudet genom dörren. Vi drar nu! Nej vänta Ture du måste ju ha långärmat på dig, det är inte sommar. Vänta på Algot. Algot, ta med tandborsten i väskan ni måste gå nu annars missar ni bussen. Men du kan inte gå utan strumpor i skorna. Tage skulle inte du ha med svampplockarhink i dag. Har alla med sig mellismacka. Eller frukt eller nåt. Puss hejdå. Vi ses sen. Ni är hemma en timme ensamma innan jag kommer i dag. Ni får ta och plocka in resterna från frukosten när ni kommer hem, kan ni göra det för jag hinner inte. Hejdå. Jag älskar dig mamma.


Det blir alldeles tyst. Myra sitter på soffan i hallen. Hon är enda dagisbarnet som är kvar nu i familjen. Hon har klätt sig själv; Trasiga jeans, blå urtvättad sjömansklänning från åttiotalet med en fluga fastsatt med säkerhetsnål och en pin som det står punk på, röda sockerplast, toppluva och sätter just på sig döskallestövlarna som är lite svåra. Har vi bråttom mamma frågar hon. Nä inte särskilt ljuger jag och sjunker ner på bänken bredvid henne. Hon krånglar med stövlarna. De här stövlarna suger. Vilken tur att jag är så bra på att ta på mig stövlar. Nu går vi mamma.


Veckans spar: Att ha en mamma som är föreståndare för en loppis. Som förser barnen med allt de vill ha och vi inte vill ha. En mamma som lämnar en påse med oss i bilen när vi åker hem från badet och alla är trötta och hungriga och frukosten står kvar på bordet där hemma. I påsen är det en lilaprickig påse med rullmackor med rökt ost till vegetarianerna och en grönprickig påse till de som äter salami och skinka. Små söta lådor med päronbitar, småtomater i olika färger, paprika och vindruvor. Mango och apelsinjuice så att vi kan tänka på afrika. Sån är hon min mamma.

Åh! Världens godaste bröd, det vill jag ha, utbrister Hannes spontant när han ser att det finns hembakt rågbröd till frukost. Klockan är halv elva och söndag. Vi sitter vid frukostbordet och barnen är saliga över att vi har köpt Togo-ost. Holländsk rökt ost som vi brukade köpa i Togo. Snart ska vi på Bio med hela familjen och Ester. Jag är mest trött. Skönt att simma in i biomörkret med snygga 3D-glasögon och halvsova sig igenom smurfarna. Självklart har vi hempoppat med oss och självklart glömmer vi att gå och kissa innan filmen.

När vi lämnar tillbaks Ester får vi nybakt pepparkaka, fyra par tajts, en vinflaska och en stor godispåse med oss hem. Det är inte så tokigt att ha en syster.

Hela huset är fortfarande ett kaos med äppelmos och damm på golvet och på köksluckorna och under fötterna och längs dörrkarmarna. Bananflugorna älskar det och jag suger upp dem med dammsugaren där de sitter och skrattar åt att allt är så kladdigt. Skrattar bäst som skrattar sist. Inget har jag hunnit den här helgen. Klockan är åtta på kvällen när jag börjar göra mat. Det blir söndagsmiddag sent. Potatisgratäng och sallad och efterätt men själva steken försvann i röran i köket och huvudet. Algot och Myra har badat nere hos pappa i hans bubbelbadkar och har nu filmmaraton bland utklädningskläder och popcorn på övervåningen och Ture och Tage är ute någonstans i regnet och lever rövare med sin bästa kompis(som just nu står rätt högt i kurs hos mig). Min bordelista är lång och måndagen smyger sig på alldeles för snabbt när man bara har en dags helg. Längtar efter vab-dagar. Tyvärr är barnen alldeles för friska. Sedan dagis och skolstarten har ingen varit sjuk ens en enda pyttedag. Jag trodde jag hade säkrat massor av mysiga vab-dagar genom att skaffa fyra barn men så verkar det inte bli. Men inget ont som inte har något gott med sig. Eller var det tvärt om…

Och smurfarna? Bah. Waste of time. Tur att Ice Age 4 snart har premiär (13 juli 2012).

Dagens spar: Häller tillbaks mjölken från glaset till paketet och ett par andra helt tokiga saker som jag inte ens vågar berätta. Vi diskuterar efter den steklösa middagen vad vi sparar till. Legoland seglar upp högt på pojkarna lista medan Myra tycker att vi kan spara till en lillebror. Jag hävdar bestämt att båda delarna är på tok för dyrt.

Jag har lagt ännu en sten på högen. Högen heter ”saker som du blir lycklig, snygg och smart om du bara gör en kvart om dagen”. I den högen ligger redan en massa skräp. Överst ligger naturligtvis äta pannacotta. Sedan finns där använda tandtråd, träna på franska glosor, göra knipövningar, promenera, skala äpplen till äppelmos, göra armhävningar och träna rumpmusklerna, sortera högarna med gamla foton, städa i förråden, meditera, visionera positivt om sig själv och följa upp sin ekonomi genom att föra kassabok. Nu ligger överst en fin rund sten med dragspel inristat ovanpå. Och kvartarna till den här stenhögen är ju begränsade. I bästa fallet finns det en eller två om dagen. Ofta ingen.

I går kväll tog jag en kvart till dragspelet. Innan jag skulle krypa ner i sängen. Jag hade precis duschat och satte mig med dragspelet i trappen en liten stund. Naken. Inte så smart. Kvinnor ska inte spela dragspel nakna! Det gör ont. Jag berättar det här för att alla andra ska slippa upprepa misstaget.

I morgon är det aviserat strömavbrott på mitt jobb mellan 8-11. Jag tänkte att vi väl får sitta utan datorerna och mysa i stearinljusens sken med medhavt kaffe. Men eftersom vi har kodlås så kommer vi väl antagligen inte ens in i huset. Så… regnkläder och gummistövlar på. Utelek på Studiefrämjandet i morgon.

Dagens spar: Förutom att i kväll baka surdegsbröd (det går inte på en kvart) så marinerar jag bananflugor i vinäger och diskmedel och steker dem i en aning curry. Knaprigt, piqant och en aning söt-syrligt. Vill man ha det riktigt billigt kan man skippa curryn.

Matar. Barnen med bönsallad. Kaninerna med kål. Katten med en liter grädde. Rådjuren med äpplen. Komposten med matrester. Tippen med gamla barnvagnar och lära-gå-bilar. Tvättmaskinen med omgång efter omgång. Surdegen med rågmjöl.

Torkar. Myra i rumpan. Bort kattbajs ur öppna spisen. Äppelmos från köksbordet. Kläder i torktumlaren. Trattkantareller i hela köket på tidningar från 2010. Tårna fulla av svartvinbärssylt. Tårarna som kommer ibland.

Slår. In födelsedagspresenter. Runt. In öppna dörrar.

Hänger. I trädgården. Med gräsklipparen. Tvätt inomhus (hösttecken). I en skör tråd. Och dinglar med benen.

Ser. På saker ur olika perspektiv, mest gamla och välkända men några nya.

Drar. Mitt strå till stacken. Saker i långbänk. En vals med Sanna. In över nejden. Fram som en orkan. Till jobbet. Åt fanders. Täcket över huvudet. På munnen.



Veckans husmorstips! Gör alltid åtta pannacotta om ni är sex i familjen. Oftast är det någon kompis eller förälder på middagsbesök och sedan är det mycket lättare att gå upp och baka söndagsfrukostbröd om man vet att det står en överbliven pannacotta som bara man själv vet om i kylen.

Dagens spar: Sprang inte Norasjönrunt i helgen. Sparade 270kr + bensinkostnad in till Nora och tillbaks. Ångrar det faktiskt. Men om man ser det positivt så har jag nu faktiskt ett helt år på mig till nästa års tävling. Då hinner jag bli precis hur bra som helst… Dessutom hinner jag kanske samla ihop en sambaorkester. Jag har plockat 30 liter svamp. Tage har gjort en sparburk istället för kvällssaga. Det är tur att barnen själva är pedagogiska när man som förälder brister.

   

William föreslår att jag ska torka svampen i torktumlaren. Jag är skeptisk.

Jag har suttit stilla tillsammans med åtta andra människor i en datasal i Stockholm i två dagar. Vi åt lunch på ett ställe ena dagen och på ett annat ställe andra dagen. Jag åkte inte hem till Malin och träffade henne. Jag läste ut Doktor Glas. Calle tyckte foldern jag gjorde dag två blev tråkig. Sen åkte vi hem igen.




Dagens spar:
Opererade tandkrämstuben med hotellets lånade vinöppnare för att få ut den sista droppen.
Gick två och en halv kilometer i hällregn istället för att ta en taxi.
Tjuvåkte på tåget mellan Stockholm och Örebro. Tobba var till och med beredd att börja gråta om det skulle vara nödvändigt för att blidka konduktören.
Köpte en begagnad fåtölj till mamma för 100kr och fick hjälp av Tobba att lyfta in den i bilen.


ps. Foldern som Calle gjorde var supertråkig! ds.

Jag har en skitbra bil. Det är en liten bensinsnål toyotahybrid. När William kör så krånglar den. När jag kör går den som en klocka. Dessutom finns det färddator på franska, två mugghållare och en reservdunk som alltid är full. Men det allra bästa med den är att tanklocket sitter fast i själva bilen med ett litet gummisnöre. Så enkelt och så genialiskt. Ungefär som potatisskalare och vantklämmor. En jul gav jag bort vantklämmor till min mamma i julklapp. Hon hade önskat sig det. När vi satt med vantklämmorna lyckligt färdigshoppade på ett café och drack varm choklad så kom Maria Johansson (sångerskan) in. Så mamma fick vantklämmor med hennes autograf. Små saker som förgyller tillvaron. Som att jag och Åsa hade samma färg på våra matlådor i dag. Och att jag och Roger ska rensa kylen ihop på fredag.

Algot har skapat en genialisk sak. Runt alla kökslådor sitter det gummisnoddar. Jag frågar varför och Algot förklarar att det är för att man ska känna lite ordning. I de lådor med röda gummisnoddar ligger bestick och bakgrejer. I de med grön gummisnodd ligger sådant man kan äta och de med vit gummisnodd ligger festsaker. Punkt. Livet är enkelt.

Min dator är krånglig. Den står i samma skåp som dammsugaren. De tar ungefär lika mycket plats och är lika tunga. Sådan herre sådan hund. Men nu börjar datorn låta som dammsugaren som visserligen är av märket ”Ultra Silencer” men då pratar vi på dammsugarnas språk. En dator som är Ultra Silent på dammsugarnas språk låter väldigt mycket.  Kanske bör jag flytta den så att den inte smittas och börjar suga i sig massa virus och dammtussar?

Dagens Spar: Det allra svåraste just nu är att både Anneli Jordahl, Torbjörn Flygt och Helena von Zweigbergk precis kommit ut med nya romaner. Som jag inte ska köpa! Om någon har köpt dem och läst så vill jag gärna låna… Sedan längtar jag efter ett par högtalare till min dator. För att kunna dränka dammsugarljudet och lyssna på P1. Jag hade en högtalare på jobbet i en och en halv vecka men den gick sönder.  För er som har högtalare kan jag varmt rekommendera Jonas Karlssons novell presenten. Den är helt fantastiskt rolig. Läs också rummet, en tidigare novell av honom som är sensationellt bra.

Nu ska jag packa för att åka på kurs i morgon.  Om allt faller på plats så har chefen bokat både rätt tåg och hotell och Tero lämnat över rätt dator till Calle som tar ett tidigt tåg från Hallsberg i morgon och jag har fått med mig rena trosor, studiefrämjandetleendet och USB-minnena, smugit ut ur huset innan de andra vaknat och letat rätt på in-designskivornaskivorna och serienummren på kontoret innan tåget går 6.22.

Lördag
God morgon. Väcks av att tre barn försöker kapa kokosnötterna jag köpte i går. Det är svårt utan machete. Och det är svårt att somna om när tre barn går loss på två kokosnötter. Pannacottan i kylen hägrar och snart kommer Myra in och stoppar en stor bit färsk kokos i munnen på en halvsovande mamma. Jag går upp. De är kajakpaddlingsstilla över sjön. Kanske ska man köpa en kajak för sparpengarna. Tystnaden på landet och de kompakta molnen bäddar in lördagen i stillhet och en slags luddig känsla av overklighet.


Vi sitter vid frukostbordet. Jag läser på filpaketet att nu är det dags för grannfest för nu blir dagarna längre och ljusare.

-Det stämmer ju inte säger jag, de blir ju kortare och kortare och mörkare nu.

-Ja men de blir ju roligare och roligare, säger Tage.

Jag försöker inte förstå hur han tänker utan tycker bara att det är en fantastiskt skön inställning.

-Ja, för tiden går ju fort när man har roligt. Korta snabba dagar. De långa dagarna är ju dagen innan julafton och innan ens födelsedag och de är inte roliga. Myra sitter och nynnar och målar med vattenfärg.

-Jag är skitduktig på att måla nu utbrister hon. Jag kan måla alla väggarna inne.

-Nej det kan du inte alls säger jag.

-Jo det kan jag visst!

Jag tycker att det räcker med att vi har en stor snygg snigel på väggen bredvid öppna spisen. Jag tar en pulverkaffe och går ut och sätter mig och ser ut över trädgården. Pulverkaffe får mig att längta efter Togo. I huvudet gör jag en lista på allt som borde göras. Rensas, planteras, grävas upp, klippas ur, såpas in och så. Men den här sommaren har jag gjort annat än att utrota brännässlor och planterat om pelargoner. Det är väl också värt något i sig. Försöker se på den vildvuxna trädgården som ett bevis på allt annat jag gjort med barnen i sommar. Det lyckas inte riktigt. Plockar upp en skottkärra äpplen och lite skal av kokosnöt under träden som är palmer med inympade äppelkvistar. Sen klipper jag. Gräset växer alldeles för länge in på hösten till ingen som helst nytta.


Jag och William går på bio utan barn. Det är ganska ensamt. Men roligare att hoppa på den stora gula kaninen utan barn och så får man mer popcorn.


Dagens spar: Lyxmiddagen till William ikväll blev vegetarisk med mango och mungbönsallad till förrätt (mungbönorna var gamla och behövde ätas upp och mango vet jag ju att det är superbilligt), potatissoppa som huvudrätt och sen var vi proppmätta innan vi ens hann tänka pannacotta. Av potatisskalen blev det läskigt goda chips! Och vi hade hempoppade popcorn med oss till bion. Jag vågade inte visa det i foajén med risk för riktig töntstämpel utan smög fram dem inne i biosalongen…


Söndag
Norasjön runt med Sanna. Stafettlöpning med en cykel. Det gick bra men vi förlorade lite i tid på de första orutinerade växlingarna. När vi kom hem åt jag fem glassar. Sanna åt fyra. Nu är det verkligen badväder. Solen lyser och sjön ligger som en spegel. Synd att jag tog sommarens sista dopp förra helgen…


Dagens spar: Tage hade med sig ”hittade i lådorna presenter” på kalaset och jag har kokat flera liter äppelmos.

Först spardagen. Hela familjen äter havregrynsgröt till frukost. Jag säljer barnskor och kläder till Ida för 40kr. Matlåda: rester av middagen hos mamma i tisdags. Lånar råsaftcentrifug av Mike och Lena. Middag: resterna av middagen hos mamma i tisdags. Gratistränar på Nora GF. Gör matlåda till i morgon med det jag hittar = bönsallad, en halv burk tonfisk från helgens kalas, en matsked veggoköttfärssås som är kvar från resterna av middagen hos mamma i tisdags, toppat med några jordnötter som jag hittar i en skål och riven ost från något gammalt pizzabak. Det är fortfarande kul att spara.