Jenny Starfighter

Onsdag

Utflykt till Agotime Koumassi. För att se hur det går med palmvinstappningen. Det betyder många timmar i smällhet full bil. Barnen turas om att åka i bakluckan. Vi stannar och letar efter ogräsmedel i varje liten varm by. Chauffören backar in i ett kalebassträd på Kokous gård så att bakrutan går i en miljon bitar. Sen tittar vi på mark och dåligt jästa kakobönor, vadar genom en flod och barnen hugger alla krokodiler med macheten. Till slut landar vi för att sova i Kpalimé.

 

 

Torsdag

Morgonjogg i Kpalimé är svalare än i Aného. Tsali som vi ska diskutera allt med idag är på begravning för en kille som tagit livet av sig själv och sin pappa med en machete. Det blir inga diskussioner och vi får varken ett pris på den nya marken eller får veta varför de inte börjat tappa palmerna som redan är kapade. Vi köper frukt så att inga barn längre får plats i bakluckan. Simon kräks och vi åker tillbaks till Aného flera timmar i den skitvarma, skitfulla bilen som är full med glassplitter, vitt bröd och mangokladd.

 

Fredag

Hela dagen tänker jag att jag ska ta en moppetaxi upp på byn och köpa en såg. Jag har bestämt mig för att såga ner en buske. Men först är det morgonjogg. Sen tar det tid att fixa frukost för vi har massa gofrukt att skära från Agou och så har Mawuli eldat upp vattenkokaren så vi får värma thévatten på kolgrillen. Och så måste vi tvätta. Jag uppfostrar barnen och alla får tvätta sina egna kläder. Det tar en stund. Barnen duschar i nya vattenspridaren. Sen gräver vi och klipper och planterar om nere på gården. En del måste bort som inte överlever när allt är salt. Och vi blir så svettiga så vi måste gå och bada. Och sen är det lunch. Och sen måste vi ju ta siesta. Och sen knäskurar jag golvet. Sen är det snart mörkt och det är dags att åka och köpa såg. Jag drar på mig lite kläder och ger mig ut längs stranden för att hitta en moppetaxi men bäst jag går där blir jag snål och tänker att en såg har ändå rostat sönder till nästa gång jag kommer så när jag möter Emmanuel så frågar jag om han kanske har någon såg att låna ut. Han känner en snickare som hyr ut sin såg och han ska komma med den till oss i morgon. Så jag åker upp på byn och köper grönsaker istället. Vattenkokare finns tydligen inte att få tag på i Aného. På vägen hem genom allt damm frågar jag moppeföraren hur länge vägbyggena ska hålla på. Han vet såklart inte men vi enas om att det nog är snart tre år sedan de startade och det är långt ifrån klart. När jag kommer hem är Fifi, Tures syster här. Vi sätter igång pizzabaket. Eller rättare sagt Marie bakar pizza och vi andra hjälper till. Kattungarna börjar bli så stora att de kryper ut ur förrådet nu på kvällskvisten och vi tittar på dem och på Marie som råkar elda upp sopkvasten när hon sopar ur ugnen. Myra och Algot somnar pizzmätta på varsin stol på terassen. Bernard, Armand, Ture och Tage ser Julkappsfilm på Simons dator. Det är fredag.

 

Julafton

Togo har som ett av tre länder i Afrika en lag mot barnaga. Den respekteras inte. Men lagen om att alla måste sopa sina hus och gårdar varje morgon så fort solen gått upp den respekteras. Man sopar och sopar och sopar. Ung som gammal, män och kvinnor. När jag springer förbi männen som bygger pir tidigt på morgonen så står det en storväxt skäggig man och sopar ur traktorgrävaren med traditionell sopkvast innan arbetsdagen börjar.

 

Jag räddar en av de små kattungarna från att ramla i den stora kastrullen med risgrynsgröt. En ny vacker hibiskus har slagit ut på terassen. Allt är sandigt och skitigt.  Barnen försöker skjuta ner kokosnötter med 50 öres smällare.  Jag bakar en kladdkaka i värmen och tvättar lakan. Musiken är på högsta nivå i baren. Bad. Strömavbrott i fem timmar. När jag tar mer sallad, ägg, majonnäs, mango, chorizo, pannkakor och champagne och talar om högt att det här var det bästa julbord jag nånsin ätit så ser Algot skeptiskt på mig och frågat hur gammal jag är egentligen.  Och så dansar vi runt granen. Allihop. Alla danser och raketen. Och äter choklad.

Jag får en ring från Myra, klistermärken från de andra barnen och ett armband från Fifi. Jag ger bort en massa fina presenter och alla är glada. Jag bär ner en sovande prinsessa med snad över hela kroppen till sängen och är dödligt trött i kroppen. Jag smyger in i sovrummet och vilar och svalkar mig lite i Ac:n. Har jag sagt att jag bara Älskar ac:n.

 

Juldagen

Jag vaknar i en svettpöl. Ac:n har slutat fungera. Joggingtur. Sen gör vi inget mer. Det ska man väl inte på juldagen. Vi orkar inte ens gå till kyrkan. När värmen trycker ner oss som mest mitt på dagen smörjer vi in oss med solkräm och går ner till havet för att svalka oss en stund. Läser. Sitter och tittar.

På kvällen provar Mawuli och jag hans julklappscykel och barnen spelar fotboll och leker på stranden. Den korta underbara stunden mellan fem och sex på kvällen när solen gått ner men det fortfarande är ljust ute och temperaturen kryper under trettio grader.

 

Klockan är sex när jag vaknar av brödcykeln som tutar utanför. Fönstren som vi satt in stänger ute en del ljud men inte brödcykelns tuta och fiskarnas sång och entoniga klocka när de drar nät. Fönstren och Ac:n är de bästa investeringarna i den här sommarstugan näst intill poolen. Jag har AC:n på 25 grader på natten och när jag öppnar dörren slår fukten och hettan emot mig. Diset ligger tungt över havet och den vita solen tränger knappt igenom. Fukten droppar från palmerna och russinträden. Allt är blött. Jag tycker inte om att jogga på morgonen men här är det enda tillfället. Fem kilometer längs stranden känns som en mil, jag andas tungt som en blåsbälg, svetten rinner ner i ögonen och längs benen, sanden är tung under fötterna, folk stirrar, det luktar rök från brasor inne på gårdarna och fisk från havet. Sandbilarna bullrar förbi i ett moln av dieselångor och jag springer över skräp och lera. Det är hatkärlek till allt det här. När jag pustar ut vid huset igen börjar fiskarna sjunga och dra dagens första nät. En man går och stärker dragarlaget med varsin sup längs repet. När han kommer till Mawulis pappa ger han honom först en och sedan häller han rakt ner i halsen ur flaskan också.

 

 

Sovmorgon. Ingen joggingtur för första gången sen vi kom till Aného. Tvätt. Jag tvättar lakan och handdukar. Det är döden. Varmaste dagen i mannaminne. Att tvätta för hand till fyra barn är bra för det påminner mig om att inte skaffa fler. Slår på internet och folks åsikter. Jag förstår inte att folk hemmavid orkar ha så mycket åsikter och analyser av precis allt. De måste ha för lite vettigt att göra. För få barn och för lite tvätt. Stänger av internet igen och går ut och sätter mig i baren tillsammans med Mawuli. Vi pratar lite. Om ditten och datten. Om grönsaker, julen och skolan. Det skulle inte varit möjligt för ett år sedan. Men nu går ha i trean och kan en del franska.

 

 

Dan före dopparedan. Det måste vara ett dopp i poolen som åsyftas. Sedan vi kom hit har det gått en vecka, två flaskor Cilit Bang , 23 flaskor saltsyra och en flaska kaustiksoda (och så en del öl och vatten förstås;)). Poolen börjar bli ren från kalk och smuts men i avrinningen är fortfarande stopp så det måste åtgärdas innan julafton. Alltså idag. Om vi anlitar en rörmokare så är problemet i bästa fall avhjälpt om en vecka. Planen är istället att såga isär röret på ett par ställen och rensa med järntråd och sedan såga rörbitar och värma ändarna över kolgrillen för att laga med dem som muff och så limma ihop rubbet med bästa pvc-limmet och så är det klart  Jag tror inte själv på att det kan vara så enkelt men man får väl drömma. Antagligen blir det en poolfri jul i år. Steg ett är i alla fall att gå till Siva och se om vi kan låna en gammal rostig såg av honom. Sen måste vi hinna klä granen, bada i havet och baka en kaka till Armand som fyller 12 år idag. Gud vilken julstress vi har här!!!

Lördag

Landning 01.10. 27 grader svalt i natten. Vi pratar oss ur ett gäng poliskontroller och anländer till Villa Suédoise när klockan är halv fyra på morgonen. Eller, taxin kommer nästan ända fram, fastnar i sanden så sista biten får vi kliva ur och putta. Marie, Armand och Mawuli är vakna och möter oss med glada kramar.

 

Efter några timmars sömn äter vi bröd och ägg till frukost och går sen en runda med Marie för att titta på allt som inte fungerar i huset. Det tar hela förmiddagen. Alla kranar, duschslangar, vattenlås, toaletter, lås, handtag, pumpen, vattenlås, utloppet från poolen, lampor, AC, eluttag, kylen, stereon… Många växter har dött också. Svårt att veta om det är för att vattnet i kranarna är väldigt salt eller om det är för att Marie använde Cilic Bang som vi skickade med Julien hit som medel mot ohyra istället för till kalkavlagringarna i poolen. Vi öser ur vatten ur poolen för hand. Det tar tid. Vi har tid. Sen skrubbar vi poolen med Cilik Bang utan resultat. Marie ser skeptisk ut. Saltsyra, säger hon.

 

Vi går till havet. Alla barn är med. Mawuli, Bernard, Armand, Prospère, Aladji, Adjo, Kodjo, Happy, Vivi, Jean, Bresilia, Victor... och alla andra. Det är jättebra badväder. Någon bygger pirar längs kusten med några hundra meters mellanrum. Det återstår att se om det fina badvädret är ett resultat av pirarna eller om vi bara hade tur idag. Havet är snällt och dånar bara lite. Solen är obarmhärtig. Mawuli hänger fast vid mig som en bläckfisk och ett tag tror jag att han ska dra ner oss båda. Barnen leker i vågorna tills vi måste gå upp för att solen är för stark. Vi köper ris hos Tanti till lunch och eftermiddagshänger med några öl och några dansare under taket på parkeringen och pratar minnen.

 

Myra har bosatt sig i pumprummet eftersom Miffo har fått ungar där. Två av tre katter är kvar. Den tredje har Mawulis pappa snott, grillat och ätit upp. Vi tar moppetaxi in på byn för att handla lite grönsaker och kyckling och saltsyra. På kvällen sitter vi mitt i strömavbrottet och lyssnar till havet och sandbilarna och äter upp de sista bitarna av vårt mjuka mjuka lösgodis från Sverige. Vi orkar liksom inte fundera på vad vi ska börja renovera upp.

 

-Skulle jag kunna vara en ödla istället för människa?

-Nja… om du vore en ödla så vore du ju inte Algot…

-Jamen när Big bang exploderade så fanns ju alla delar till människorna med. Innan Big Bang så var det massor av minus och plus i luften som klumpade ihop sig i luften som såpbubblor. Och sen när de som inte passade ihop blev för trånga med varandra så exploderade alltihop och så föddes jorden och jag kunde lika gärna blivit en ödla eller en katt…

-Mm…

 

 

Söndag

Svetten rinner nerför ryggen när jag, Tage och Marie i afrikatempo går de femhundra metrarna över den röda jorden upp till stora vägen. Klockan är åtta på morgonen och värmen och fukten trycker redan. I fem timmar reser vi med olika taxis, bussar och moppar innan vi når Agoutime koumassi. Tsali bjuder på annanas och kokta jordnötter. Vi förhandlar om dunkar med palmvin och tittar på små lovande apelin- och mangoträd, teakplantor och banan- och kakaoträd på vår mark. Vi köper nyskördad kakao hos granngamlingen. Vi får komma tillbaks och hämta den efter jul när den är jäst och torkad. Vi skördar lite bönor och majs och kokar det hemma hos Tsalis andra fru.

 

Efter en heldag i djungeln åker vi tillbaks till Agou. Där tar vi in på stans enda hotell och sover gott fast det är ett lager med fett och smuts i hela rummet, inget vatten i kranarna, ingen fläkt och inte mycket alls faktiskt… men en smal säng, några ödlor och en spindel på 10cm som vi dödar och hoppas på regn så att kakaon och teaken växer bra.

 

 

Måndag

Resa hem i några timmar. Inklämd i en buss med tjugo andra personer från Agou. Vi får bara på en dam till med hennes majssäck och get längs vägen och så en kvinna med ett barn som brutit armen. Barnet är tyst men geten skriker ända till Lomé. Underbart är livet att få komma hem och doppa sig i havet. På kvällen får alla barn chokladkalendrar. Mawuli öppnar alla luckor helt fascinerad men sparar all choklad.

 

 

Tisdag

Inget händer. Jogging. Bad. Jobb. Tvätt. Marknad. Fettbollar. Jag har blåmärken på höften efter bussresan och träningsverk i rumpan efter tre timmar på moppetaxi. Vi träffar Solange, Siva och de belgiska grannarna. Mawuli kommer hem fån skolan och äter upp all choklad i kalendern fram till lucka 18. Köper bananer av Cyrils fru som berättar att tvillingarna dött. Brist på vitaminer. Jag är glad att alla mina barn inklusive Bernard, Armand och Mawuli sitter på terassen i natten och flamsar och tramsar på en blandning av Ewe, Svenska och Franska.

Söndag

Väckarklockan ringer mitt i ett spännande samtal med en man på återvinningsstationen. Skulle vilja snooza lite och lyssna färdigt på honom men vi ska ju till Afrika idag. Då kan man inte ligga här och snooza.

 

Reseapoteket för det farliga Afrika har minskat med åren. Förr en mindre resväska med rena kanyler, gasbinda, andningsmasker och antiparasitkrämer. Nu är det bra saxar, alsolsprit och plåster. Och allt det går ju enkelt att få tag på i Aného egentligen.

 

Har aldrig städat så här lite innan jag far. Sänker värmen i huset och vattnar blommorna. Sopar inte ens bort pastan under bordet.

 

Pappa skjutsar oss. Vi räknar resan som transfer mot Afrika och åker sju personer i bilen. Köper kokosbollar i rondellen.  Njuter av snön som gnistrar. Blir av med alsolspriten och saxarna i tullen. Hur svårt kan det vara att stoppa dem i rätt väska! Men vi får väl bita av plåstren då…

 

Måndag

Klockan är sex på morgonen. Myra badar badkar och jag och Ture ligger i sängen och ser Barca-tv och äter chips i väntan på frukosten. Sen promenerar vi på smågator i gangsterkvarteren och tittar på den gamla borgen. Det är småkyligt och klart. Mandariner och citroner är mogna och barnen klättrar i borgen, rutschar på ledstängerna och tittar på utsikten, katter och påfåglar. Ture föreslår att vi ska åka till Lissabon istället för lek & buslandet nästa gång vi ska göra något roligt. Jag tycker det är en bra idé. 

 

 

 

Propellerplan med 18 platser och utan flygvärdinna. Skolan har just slutat när vi åker taxi in mot Casablanca. Skolbarn längs vägen. Taxin går lågt med sju personer i och 140kg julklappar. En man står och tittar på två kor och reklamskyltarna säger att McDonalds har funnits i Marocko i 20 år. Kvällen avslutas med billigt rödvin och dyr hummer. 

 

Tisdag

Är inte ensam om att jogga på strandpromenaden. Massor av äldre män i tjocka vinterjackor och mössa och äldre kvinnor i rock, huvudduk och keps joggar eller står i små grupper och gör upphopp och gymnastikövningar. Jag blir glad. Äter färskost, granatäpple och croissanter tills magen står i fyra hörn och ger mig sedan på fjärrskrivbordet och dagens arbetspass.

 

Kyliga kvällsvindar. Avfolkade turiststråk. Vi utforskar ett Afrika som är ljusår ifrån det som är i vårt fiskekvarter i Aného. Promenerar till Nordafrikas största och nyaste galleria – Morocco Mall. Äter sushi och fönstershoppar i boutiquer där ett par barnskor kostar en togolesisk årslön.

 

Onsdag

Att jogga till Morocco Mall är lika långt som Hammarbyrundan hemma så när som på 200meter. Skönt att ta fasta på likheterna. Män i reflexvästar sopar upp fimpar, sand, hästskit och matrester från kvällens snigelstånd (inte särskilt upphetsande ord men heter det korvstånd så heter det väl snigelstånd). Via facebook får jag veta att jorden inte ska gå under idag. Möjligen den 21/12 men antagligen inte alls. Tar in det. Står och tittar lite på de cerisa pelargonerna i hotellets trädgård. Vet inte om jag gillar facebook alls. Hälsar Salam på kvinnnorna som går förbi. Känner mig ensam på jorden. Börjar bli hungrig.

 

Bäst som jag sitter och jobbar vid mitt fjärrskrivbord och ingen svarar på något och jag funderar över hur jag ska få tag i utkastet till distriktets handlingsplan som ligger i Drop-boxen på min dator i Örebro så kommer det ett mail. Hej Jenny Eknor. Arbetar du vid flera datorer i flera länder. Klicka på länken för att installera du drop-box på alla dina datorer… Internet vet mer om mig än vad de mäniskor jag känner vet. Känner mig ännu ensammare och stänger av datorn.

Söndag

Det fanns en tid då jag gjorde en ambitiös paketkalender till alla barnen. Men inte i år. Det har varit en tung höst på jobbet. Fortfarande ingen klarhet och alla är rätt slitna av ovisshet, konflikter och möten. Några blir uppsagda. Det påverkar lusten och orken till paketkalendrar och lussebullsbak.

 

Hittar Ture med telefonen under täcket vid elva på kvällen. -oppa Facebook style säger han och ler sitt bredast när jag ser strängt på honom och lägger undan hans telefon.

 

Måndag

Snön viner ute och det är många minusgrader. Ju tråkigare träningsform desto bättre musik måste man ha. Cyklar på motionscykeln på övervåningen=Tråkigaste träningen. Längtar till dansen. Genom fönstren öster ut ser jag bara granar och åter granar. Genom fönstren väster ut ser jag åkrar, fält och skogsdungar. Längre bort sjön och på andra sidan den Nora. Snön faller överallt. Jag cyklar till Pata pata. En mager, naken sjuårig robot rör sig kantigt upp för trappen. Han vickar på rumpan och öppnar med robotdans dörren till sitt rum. Med tio minuters mellanrum kommer sedan barnen med mjukare kanter upp för att hämta sina pyamasar. Robotpojken har spikat fast det gamla diskstället som ett staket i fönstret här uppe för att inte småtomtarna ska ramla ut när vi är i Togo. Det är omtänksamt. Även de kantigaste små robotarna rymmer så mycket kärlek.

 

Gunnar är inne på femte veckan av Spegeldörrseldning. Varje morgon brinner en stämningsfull brasa.  Köper ingen mat den här veckan. Äter ur kylen. Pannacotta, kokt ägg, hårt bröd och getost till lunch. Gröt och stekt ägg till kvällsmat. Extrainsatt styrelsemöte på jobbet på kvällen. Hemma strax efter elva.

 

Onsdag

Bakar lussebullar på morgonen innan jobbet. Men inte för att jag borde eller har planerat in det utan för att jag bara får lust. Ett infall.  Blir sugen. Det är en gigantisk skillnad.

 

Torsdag

Packar 95kg presenter till barnen i kvarteret i Togo tillsammans med en tomtedräkt. Jul är kul. En försäljare från mitt försäkringsbolag ringer och frågar om jag vill ha en bättre bilförsäkring billigare än den jag har idag. Jag tackar ja. Jag får ett par nya jeans i julklapp av min mamma och en gammal uteoverall av min pappa. Nu kommer mina gamla jeans ju aldrig bli lagade.

 

Fredag

Jag hatar dagarna innan jag åker till Togo. Jag avskyr avsked. Säga hejdå. Kramas. -Men hallå, det är typ fem veckors resa... inte ett år eller ett liv. Spelar ingen roll, jag gråter och tycker det är skitjobbigt i alla fall. Har ingen lust att åka alls. Ser bara allt tråkigt i det. Tycker till och med att det känns lockande att stanna hemma och julpynta och jobba. Borde ta mitt förnuft till fånga och inte känna så här -varje gång. Men det gör jag inte.

 

Maten börjar verkligen ta slut. Algot dricker mjölk från artonde november. Det finns gamla pommes, äppelmos och gröna ärtor i frysen men det känns viktigare att ta slut på vin och chips så att det inte blir dåligt. Ser Amadeus på teatern. Fångas av den starka odefinierbara längtan. En längtan som inte kan uppfyllas. Men som uppfyller den som drabbas av den. 

 

Lördag

Myra ligger i sängen och funderar högt.

-Förutom Eknor heter jag Berta och Gunnel.

-nja, nästan säger jag. Du heter faktiskt Myra Johanna Gunhild Märta. Myra tittar på mig som om jag vore tokig och skrattar. Sen förklara hon att vi måste skicka presenter till dagisfröknarna från Togo. Det är viktigt. Jag känner mig rejält förvirrad och vet inte vad som är viktigt för mig. Jag borde gå upp. Det är trångt med tre katter och tre barn i sängen. Doris, gamla bittra katten fräser varje gång någon rör sig. Det vore bra att börja packa och röja nu. Till frukost blir det varm choklad med gigantiska mängder vispgrädde. Tar på mig sporttop och mina nya jeans och far in till Nora och dansar med Gunilla, Ingrid och Malena. Tar en korv på julmarknaden. Går förbi bibblan som har stängt. Handlar resegodis. Städar och röjer inte särskilt mycket. Vi får komma hem till ett skitigt hus helt enkelt. Skriver blogg och äter lördagsgodis istället. Myra och Algot åker skidor ända in i hallen.

 

Vemod. Lyssnar på Springsteen. Tage gråter. Jag gråter. För att det är jobbigt att lämna det och de vi älskar i Sverige.

 

Njuter av att ha tvättmaskin för sista gången på några veckor. Av varmvatten. Av täcken och jacka. Av snön som gnistrar. Går som katten runt het gröt när det gäller städning och packning. Äter godis, bloggar, tittar på gamla bilder och lyssnar på P1 men till slut måste man ju… Packar: Pass, Glassmaskin, Häcksax, Jobbdatorn, Böcker, Badkläder, Julmust, Resegodis, Joggingskor, Jordglob, Lariam och plåster. Har jag glömt något viktigt?? Lägger sist ner de trasiga jeansen.