Bandy
Jag joggar runt Hammarby. Långsamt på isen. Lite snabbare på gruset. Jag tvättar bilen och röjer på gården. Mackor och thé.
Vi spelar bandy på sjön. Knyter skridskor åt alla utom Julien som får knyta själv. Sol och plusgrader. Inget vatten på isen. Julien och jag sitter på bryggan och äter korv och reder ut alla släktförhållanden. Sex barn med samma mamma och pappa utbrister han. Till slut förstår han att hela bandyplan är fylld av bara släkt. C’est très bon! Julien lånar skridskor och ramlar runt på bandyplan. Jag får också låna eftersom råttorna ätit upp för stor del av mina skridskor för att de ska sitta kvar på fötterna. De rosa skridskoskydden av plast har de inte rört. Myra är som Bambi men hon skrattar hejdlöst varje gång hon ramlar. Hela tiden. Kurten bjuder på hamburgare och kaffe och Jägermeister. Bätre än så här blir inte livet.
När solen går ner och vi glider hem spricker den mörka isen och knakar under våra fötter.
Jag askar ur pannan. Hostar i rökmolnet och häller askan ner i skogsbrynet. Flera hinkar vatten på askhögen. I det brandröda ljuset i fönstret på magasinet står de tre tupparna och stirrar olycksbådande på mig. Jag tar två hinkar vatten till och går tillbaks till pannan och stoppar den full med ved och skräp. Det börjar brinna direkt. Röken bolmar ur pannan och jag blir alldeles grå och tårögd. Dåligt ögonmått för en av stockarna sticker ut och dörren går inte att stänga. I verkstan finns alla slags kolvar, muttrar, släggor, kedjor, klingor samt ruttna äpplen och halvdöda pelargoner. Jag hittar en liten bågfil och dyker in i röken och försöker få av stocken. Lönlöst. Till slut hittar jag en rostig fogsvans bakom ett element och får av stocken innan hela verkstan och jag är rökfyllda. Vattnar pelargonerna.
Ute på trappen ligger Myra och Matildas samling av saker de hittat under snön. En massa legobitar, en skiva formfranska i plast, ett värmeljus, gammalt bröd och en kasperdocka utan huvud som är stelfrusen. Jag snubblar på högen av slaggsten som de med största frenesi släpat fram på trappen. Måste laga ytterbelysningen. Sen. Nu ska jag och världens bästa Algot rensa ur hans garderob och så ska vi reda ut vem som slängt ut hela tuttmemoryt på golvet. Det kan låta enkelt men är svårare än man kan tro. Ture tror att det är Julien. Jag är tveksam. Men det är inte jag.
På andra sidan surheten.
Amerikanska pannkakor, yoghurtvaniljgrädde, nykokt jordgubbssylt, nybakt rågbröd, nybakta mandelpepparkakor, kaffe med vispgrädde och grapefrukt. Det är svårt att få en togoles att gilla den svenska matkulturen men den här frukosten kunde inte ens Julien motstå. Fast den varken innehöll majsmjöl, peppar eller sodabi. C'est très bon!
Sol ute. Sjön ligger spegelblank. -Vi ska gå ut i det vackra vädret idag, ta lite sol och frisk luft. Julien tittar på mig som om jag vore galen. -Ute, varför? Det är kallt, säger han på svenska. Myra springer ner till morfar. Frukostrester i hela köket. Det kommer kompisar. Klockan blir lunch. Fortfarande frukost i hela köket. Mer kaffe. Saker som behöver göras i dag: städa hela huset, fixa ny mobil till Julien, gå ut, gå igenom barnens kläder,spela bandy med kurten, köpa present till snart 11-åring.
Tures önskelista :
Boll
Parfym
Tajta jeans
Vårjacka
iPod-touch
Resa till södra Europa
Dator
iPad
Skönt med en önskelista utan en enda plastbil eller lasersvärd. Jag städar på övervåningen. Förbannar alla leksaker. Förbannar barnens dåliga musiksmak som kommer från tre olika mobiler och en stereo. Håller på att bli lördagssur. Joggingskor på. En av de säkraste medicinerna mot surhet. Helt utan biverkningar. Jag frågar Julien om han ska med. Han ser på mig som om jag vore galen. Igen. Kanske är jag galen. Nåja, hellre galen än sur. Vi ses på andra sidan surheten!
Fume Fume tills vi stupar
Jullådorna står fortfarande i köket. Snart är det Jul-ien. Julien är vår telefonsvarare. Det är ett bra sätt att öva svenska även om det blir missförstånd ibland. Idag har vi dansat i församlingshemmet. Vi dansar på franska, ewe, fon och Svenska. Det är blandade förkunskaper, åldrar och intressen. Vi kör Fume-Fume. Det är kul. Jag ringer Marie. Hon har fått en elräkning, en skatteräkning och en interneträkning som hon inte kan betala. Jag måste till Western Union. Och så måste jag skcka iväg åtalet mot Tontonvi. Det är dyrt att vara husägare.
Måndag
En bra måndag. Jag har suttit tre timmar på ett möte. Dansat både lunch och kväll. Jag har haft kalas för Myra med Tures hjälp och jag har fått en svart och silvig tröja av Lena Backlund. Jullådorna är nedburna i källaren. Julien diskar för hand. När jag undrar varför han inte använder diskmaskinen ler han och säger att han är Afrikan.
Tisdag
Tredje dagen med Fume Fume. Jag och Julien har dansat tre timmar på universitetet och komer hem vid halv tio och äter kvällsmat på köksbänken. Skinnet under fötterna börjar bli tunnt och vi börjar faktiskt bli sugna på en annan dans. Jag sorterar lite kakobönor på köksggolvet men är öm i kroppen. Måste ta en dansfri dag i morgon.
Onsdag
Det här med chokladfabriken går inte fort. Men det kan man inte heller räkna med när man jobbar tre kvällar i veckan som danslärarassistent tillika tolk, manager, trumbärare och chaufför, har fyra barn, ett par föreningsengagemang och ett heltidsjobb som bisyssla. I dag ytterligare ett litet steg. Jag har varit på Coop Forum och köpt en plastlåda som ska vara grunden till den kakaoblås som ska skilja kakaon från skalen när de krossats i vetekrossen. Ett steg i taget. Sportlovshänger lite med barnen på bibblan. Affischerna skriker BOKREA. Sparåret skriker LÅNA BÖCKERNA istället. Det fiins ju inga dåliga väder men inte blir man så inspirerad att ut och sporta med fyra barn när det regnar, blåser är mulet och svinhalt. Lånar en svenska för nybörjare till Julien. Med Cd-skiva till. Vi kikar lite på lokalen där vi ska dansa med sportlovslediga barn på fredag. Myra målar. -Åh vilken snygg teckning Myra, är det du på bilden. -Nej. Det är en häst. Vi äter ris och tomatsås till kvällsmat. Med kyckling till för de som vill. Helt vips så har barnen bytt. Algot är "kötterian" och Ture ska bli vegetarian. Tage och Myra står fast. Tage ska aldrig äta kött och Myra skulle inte överleva utan leverpastej. Efter maten äter Myra och Algot upp måndagens tårtrester och Algot somnar på golvet. Jag och Julien friskar upp minnet med lastgamla danser från 96 och väljer Saba inför morgondaagens klass på Svänghjulet. Det kan bli roligt. Alla är välkomna.
Falsksåld bil
Det snöar. Jag och Julien bär in sex matkassar. Klockan är tio på kvällen. Jag värmer risgrynsgröt och ställer fram kanel och socker. Julien rynkar på näsan och tar lite palmsprit och en banan och går och lägger sig. Jag äter risgrynsgröt ensam och ringer till marie som sitter gömd hos grannfrun. Tontonvi är tagen av militären. Han har sålt bilen och gjort av med pengarna. Pengarna var våra och bilen står skriven på Eric. Nu har det gått för långt. I morgon tänker jag skriva till Borgmästaren och väcka åtal mot honom. Struntar att han är i familjen. Här går min gräns. Jag och Marie gör upp att hon ska gå över till huset och se om militären är där. Om de är där ska hon bippa mig så att jag kan ringa tillbaka direkt. Dansbenen är trötta och huvet fullt av ledningssystem. Och här står jag och väntar på ett bipp från Afrika. Jag har bokat upp zondede, handlat, förhandlat, färdigställt en genusansökan och poserat för en fotograf från etc och nu ska jag bara Alfons Åberg. Gonatt.
Ur kaos
Christoffer på jobbet föreslår suit-up friday. Vi är tre fyra som hänger på.
Vad är en av de absolut första och mest grundläggande sakerna man lär sig på improvisationskursen steg ett? Jo att bejaka. Säger man ja till allt som kommer upp händer något på scenen. Ofta blir det dessutom roligt. Säger man nej eller kanske händer inget. Det är i livet som i teatern. (förlåt kära kollegor men så är det faktiskt:))
Går ner i källaren för att stänga av en vattenkran och kommer upp med två trasiga trummor och en bit död get från 90-talet. Det är precis det som är så spännande med kaos att man vet aldrig vad som kommer ur det. Hittar två trummor till i magasinet. Julien klär av dem. Vi diskuterar barn och enas om att det togolesiska systemet där barnen är allas ansvar är klart överlägset vårt svenska system. Ringer Gilbert. Fortfarande inget visum. Ringer marie. Bilen är inte såld ännu. Vi hänger mitt emellan. Djenkoumen blir lite lös men god.
Soffan hamnar i hörnet där vi har täckning på grannens internet. Vi är trötta efter en långpromenad på sjön och mätta av djenkoume. Utanför fönstret kommer Hannes springande. Julien knackar och ropar Neuf . Uppe är det gladiatorerna, i sovrummet är det mello och i salongen är det afrikanska mästerskapen. Popcorn. Mer tv-kväll än så här blir det inte. Jag sitter mitt emellan och lyssnar på kaoset.
Det är fotspår i smöret
Grymt effektiv dag. Försover mig en halvtimme och lyckas ändå få brödet gräddat, matsäcken fixad och släpper barnen vid vägen samtidigt som bussen rullar in. Jobbar, handlar, hämtar på dagis, eldar, matar hönsen, förbereder middagen, plockar ur gamla danskläder och sätter på film åt barnen.
Jag lämnar Ture på dansen i Gyttorp och åker raka vägen till systemet. Jag och en noraprofil går klockan tio i sex em tisdagskväll båda raka vägen fram till hyllan med rödvin och plockar två flaskor var, betalar efter varandra och åker iväg i varsin bil. Han känner inte mig och jag inte honom.
Riset har kokat torrt. Jag gräddar naan-bröd med nejlikor i och smörfräser spenat med spiskummin och vitost. I brist på togoöl dricker vi rödvinet till. Vi pratar alla språk och har räknetävlingar på de språk vi kan sämst vid matbordet. Hannes pratar engelska med julien och julien pratar ewe med hannes, Tage översätter allt till franska och vi andra skrattar. Julien och jag blir nostalgiska av vinet och dansar gamla danser från -95 i vardagsrummet med tomteluvor (från jullådorna som fortfarande inte kommit ner i källaren) som rekvisita. Barnen ser film på övervåningen. Vi beklagar oss över dagens togolesiska ungdom som inte kan de togolesiska traditionerna utan bara förlustar sig med djemberytmer från Senegal och guinea och Julien berättar om uttagningarna till nationalbaletten.
Sen visar jag Julien diskmaskinen och att man måste fylla den innan man sätter på den. Julien har diskat för hand i dag. - Hur vet man att det har varit en togoles i köket? All disk står ren kvar i diskhon, saltet står i kylen och majsmjölet är slut.
Brister
Ofta kör barnen tysta leken. Den här morgonen går det riktigt bra. Jag tar tid. Maxtystnaden uppgår till 7 Sekunder. På vägen till born kör de samma lek igen. Fast tvärtom. Man får inte vara tyst! Det är sånt här som gör en gråhårig.
Fem timmar och tjugo minuters städning av skolan. Det var den soliga dagen. När vi åker hem mörknar det.
Familjen ska se melodifestivalen. Fem minuter efter start sitter w ute på taket och vrider på antennen i minus 20grader. Tage poppar popcorn, Algot står i duschen, Ture är på kalas, jag och myra håller på att flytta ut garderoberna ur hennes rum där dansarna får bo så länge. Julien ringer från Accra och är redo. Jag får kalla fötter. Vad har jag gjort. Han åker om en timme från Ghana med turkish airlines via istanbul till Sthlm. Har jag fixat det här? Ja tydligen. Jag har ju sagt att jag inte alltid tänker igenom allt helt innan jag drar igång. Sen bär det. I bland brister.
Brister
Ofta kör barnen tysta leken. Den här morgonen går det riktigt bra. Jag tar tid. Maxtystnaden uppgår till 7 Sekunder. På vägen till born kör de samma lek igen. Fast tvärtom. Man får inte vara tyst! Det är sånt här som gör en gråhårig.
Fem timmar och tjugo minuters städning av skolan. Det var den soliga dagen. När vi åker hem mörknar det.
Familjen ska se melodifestivalen. Fem minuter efter start sitter w ute på taket och vrider på antennen i minus 20grader. Tage poppar popcorn, Algot står i duschen, Ture är på kalas, jag och myra håller på att flytta ut garderoberna ur hennes rum där dansarna får bo så länge. Julien ringer från Accra och är redo. Jag får kalla fötter. Vad har jag gjort. Han åker om en timme från Ghana med turkish airlines via istanbul till Sthlm. Har jag fixat det här? Ja tydligen. Jag har ju sagt att jag inte alltid tänker igenom allt helt innan jag startar. Man kan se det som en styrka eller en brist. Sen bär det. Ibland brister.
Den stora utmaningen
Mormor har gett alla barnen nya likadana pyjamasar och säger att hon knappt ser skillnad på dem där de sitter och mumsar pizza med annanas och koriander som fredagsmys.
Algot tänker en stund - men Ture känner du väl igen, han är ju brun! (vi har just haft en diskussion om orättvisan i att alla plåster är gjorda för vitingar och varför det är så och på vilka andra områden vita satt normen)
Ture surt- och Algot känner du väl igen för han är ju f-u-l.
Algot tänker en stund innan han ropar i trumf - FUL! Ha ha ture. I min hjärna kan jag stava! Sen testar vi med andra ord. Och Algot kan. Han gör segertecken och ropar yeah. Vi enas om att nu kan Algot läsa.
Är svintrött. Luftar julklappsvinet jag fick av chefen igår. Valpolicella. Småsvinen sover som små grisar i soffan, grymt trötta efter en svinkall dag i säfsen.
Dricker ett andra glas vid köksbänken. Mol allena. Tittar på mjölpåsen som står i fönstret bredvid en ledsen bouganvillea och en möglig kokosnöt. Äter lite mjölkchoklad och spanar in kaoset i form av räkningar, datorn med reklamhögen ovanpå, jullådor som ska ner till källaren, månadslagret av kladd i hörnen och en torr halv frukostmacka på golvet. Men i morgon ska vi ägna hela lördagen åt att städa. I skolan.
Ordning o reda kan vem som helst fixa. Den stora utmaningen är att leva med kaoset.
Sina barn
Har du haft den där känslan av att du vill bara vara förälder ibland? Eller bara få ägna dig åt ditt jobb? Eller bara åt din hobby? Bara åt ett enda projekt? Så känner jag idag. Inget blir gjort ordentligt. Dagen börjar med att jag skäller på barnen, kommer för sent till dagis, missar ett möte och glömmer matlådan. Fine. Bara resten av dagen kvar.
Bästa arbetsfördelningen på jobbet. Jag plockar fram nya idéer och förslag och säger hur de kan göras, Roger gör jobbet och chefen skriver under. Jag står vid datorn från halv nio till sju men får många dåliga samveten utraderade.
Jag byter en grej på stan och handlar. Man får byta nästan allt i Sverige. Saker man ångrar att man köpt, bil, hus, man, försäkringsbolag, jobb. Man kan till och med byta bröst, hårfärg och namn. Men inte sina barn. De är för alltid.
Utanför dörren brinner en islykta när jag kommer hem. Pyntad med scooby-do-bilder. -Jag har tappat bort mitt nagellack tyvärr, men jag har målat en bild där jag har läppstift innan du var född, ropar myra när jag kommer innanför dörren. -och häxan kråkan har slutat äta 4-åringar, hon äter bara mammor, fortsätter hon.
Nu är det 11 år sedan jag blev förälder.
Första barnet åkte jag hem tidigare från konferensen både av oro för barnet och för att barnet var mitt liv. Andra barnet åkte jag hem tidigt för att pappan inte skulle behöva vara ensam med båda barnen så länge. Tredje barnet. Lite dåligt samvete men stannar ändå kvar hela konferensen för att ha det lugnt och skönt. Fjärde barnet. Letar upp ett par tre vettiga konferenser per termin i ren självbevarelsedrift för att få sin beskärda del av ensamtid och semester.
Projekt rensa ur frysen pågår hemma. En del i sparåret. Alltså pyttipanna och stekt gammalt bröd till kvällsmat. Jag gör pannkakor och massa annat till morgondagens matsäck. Och en lista på alla som snart fyller år som man ska ordna present till.
Myra önskar sig en krabbdräkt i födelsedagspresent, Elin önskar sig ett växthus, mamma ett nytt uterum och Ture nya tajta jeans.
