Skidrappen
Bara två barn och jag hemma. Lugnt och skönt och närvaro efter dagens jobbstress. Bulgurpytt med rödbetor och korianderdressing. Alla älskar det.
Ture och Tage hävdar att de blivit så grymt utskämda i dag för att de bägge två hade längdskidor från stenåldern. Jag motiverade på alla sätt jag kunde komma på att inte köpa nya skidor. Här är alla sätt jag kom på:
-Ni kommer bli starka människor som klarar av att skämmas inför en stor grupp (!)
-Ni är ju unika, det strävar alla efter idag.
-Åkte ni långsammare än de andra då kanske? Är det viktigast att åka bra eller vara snygg? (vad tror ni Ture svarade)
-Ni kommer slippa hamna i lyxfällan på tv och se kronofogden dra iväg med er nya bil för ni har lärt er att man inte kan få allt man vill.
-Ni kan få nya längdskidor om ni tycker det är viktigt men då får vi låta bli något annat, semester, togo eller typ sälja er lillasyster...
Sen blev jag martyr och jämförde med att jag äter matlåda varje dag istället för att gå ut och äta lunch med alla kollegor. Och att jag sparar 15 000 om året på det.
Ture: - Nu är du precis som jag när jag säger att alla andra har splitternya skidor, äter verkligen ALLA kollegor ute VARJE dag eller känns det bara så?
Slutet gott och alla förstod varandra. Hur många pengadiskussioner med barnen slutar så?
Nu rappar killarna i duschen och snart blir det popcorn, film och motionscykel innan småbarnen och w kommer hem =måndagslyx
Bränsla
Frukt är frukt och godis är godis. Men godis är ofta förbjudet och förbjuden frukt smakar alltid bäst. Alltså är frukt i alla fall godis. Puckologik säger Ture och somnar mot myras axel. Algot tjatar att vi måste bränsla snart och i tre timmar är han orolig för att vi ska få soppatorsk innan vi äntligen stannar i Ed på Shell.
Mormor och morfar väntar på oss och vi provianterar en stor ficklampa, en kram och en vattendunk.
I den tysta skogen är det ingen som har kört i snön. Grinden knarrar. Mörker. Inget internet. Inne är det nollgradigt och fyra barn kryper ner i ytterkläder och täcken framför berslagskaminen. Citronthe, vin, mögelost, raggsockor och pistagenötter.
När jag vaknar har tre barn byggt en båt av barnsängen i köket. I den har de ställt sovrumslampan och Tage sitter och läser en faktabok om tångmärlan för de andra. Sedan plockar de undan och gör frukost för de ska ut till havet och leta efter djur. Jag ska ordna med en födelsedagspresent innan klockan ett. Kanske kan man ge bort något djur
Sitter inne
Sitter inne.
Stora snöflingor faller ute.
Jag och Tage dricker thé och äter förmiddagsmacka med ost och marmelad. Vi har sjukdag. Tage vilar och jag har slagit upp kontoret på köksbordet. När vantarna inte låg i lådan i morse började Tage skaka av gråt och snorade så att han inte kunde prata. Han är jätteförkyld sen Togo och visst kan man gå till skolan när man är förkyld men i dag orkade han uppenbarligen inte.
Skolbussen med Ture och Algot åker och vi skjutsar Myra till dagis. Sen ställer vi in färddatorn på pressbyrån i Gnesta, sätter på spansk musik och åker till Ica. Vi har ingen tia till kundvagnarna utan stoppar i 500cfa och så får Tage välja mat inför helgen på västkusten. Det blir fruktsallad, godis, veggokorv med senap, ost, pistagenötter, chips och pasta med tomatsås. Och franskprat hela vägen. Vi är inte så vana att vabba jag och Tage men de första två timmarna har gått över förväntan.
Eskilstuna
Flodhästsafari och tredje sortens morgonjoggare
Söndag
I dag firar vi Lorentz med samma kaka som Sanna fick i går och med samma ljus. Men i dag har den mjuknat lite. Inget internet.
Måndag
De andra går upp tidigt. De ska på flodhästsafari med Laurent. Jag ska vara hemma och jobba vid datorn. Trodde jag. Springer. Den vita solen över de ljusa vågorna. Svalorna som dyker efter krabbor över kanten. En gammal kvinna sitter dubbelvikt nere på stranden och bajsar när jag springer förbi. Fattigdom och förnedring. Eller kanske är det frihet. Hon finns i alla fall mer i mina tankar under dagen än jag i hennes. Springer genom soptippen. Duschar. Inget internet.
De hade skjutit tre av åtta flodhästar dagen innan så de andra flodhästarna var inte på safarihumör. Pappa och jag ger oss ut för att handla Silic bang. Vi kommer tillbaks med en massa rördelar till poolen, sallad, rödbetor och potatis. Så kan det gå. Sen gräver jag upp avloppsröret och pappa sågar av det med sågen utan handtag som är mer rost än såg. Vi funderar och funderar och spolar och rensar och tänker. Antingen är vi inte särskilt smarta pappa och jag eller så läcker två utav ventilerna. Vi måste klura lite mer.
Tisdag
Jag möter grannkvinnan på morgonen. Hon har en stor balja med rödlök på huvudet. Ovanpå det en pall som hon ska sitta på på marknaden. I ena handen har hon en get och tre ihopbundna hönor. På ryggen en bebis. På höften har hon en två-åring som hon ammar under tröjkanten. Det har sina fördelar med hängbröst. Hon ler och vinkar.
Vi går på marknaden länge. Förhandlar och handlar och pratar med bekanta. Vi får med oss en bebis en timme. När hon blir ledsen matar vi henne med annanas. Fettbollarna är goda, stämningen är hög, solen är varm, frukten är god och kvinnorna är vackra.
Storbrorsan till mannen som har presentsnöresafffären kommer ut och vill köpa bilen. Vi blir nästan överens. Vi åker förbi Kpota och får en glimt av en fotbollsmatch i division två, ett par påsar popcorn och tar med oss killarna hem. Cyril jobbar med elen hela dagen och till kvällen har vi kulörta lamor i paillotarna. Sent i natten när jag duschat ute ringer telefonen. Det är till Marie. Jag springer ut i bara panjen till baren med telefonen. Sen sitter jag där och andas in den afrikanska atmosfären med havet som dånar, den franska hiphopen som skrålar, cikadorna, de kulörta lamporna och motorcyklarna som parkerar i sanden. Servitrisen som sitter och sover vid ett bord och Marie som svansar omkring i turkos aftonklänning och flirtar med en fetlagd man som dricker Awoyo. Jag förundras över livet.
Onsdag
04.30. mot Kpalimé. Sms:ar Tontonvi för femtielfte gången om papprena på bilen. Hårdkokt ägg, vitt bröd och söt välling. Männen som skulle sälja det lilla berget vi åkt upp för att titta på har helt plötsligt ändrat sig. Så vi får titta på ett annat berg i stället. Ett tråkigt berg. Pratar och socialiserar med kakaoodlare i trakten. Förhandlar med Tsali om en hektar mark han har och lägger en handpenning. Helt plötsligt dyker en man i lackskor och skjorta upp som Tsali presenterar som vår nya markskötare. Pappa och jag blir mycket skeptiska. Han verkar inte direkt intresserad. Jag frågar Marie lite tyst om det är han som hade hand om sin brors mark och åt upp allt grisfoder så att grisarna svalt och sedan lämnade allt. Marie gapskrattar. Den blivande markskötaren ber om pengar och jag skrattar. Vi tar nog någon annan. Om vi hitter någon. Vår enögda lantmätare får jobb med att mäta upp den nya marken. Sen provianterar vi grape, avokado och bananer och åker hem. 10 timmar i bil. Camembert, portvin och daddlar på Erics terrass i Lomé innan vi åker hem mot Aného. Tage har varit med Armand och Mawuli i skolan. Jag smakar på kakaobönor till jag blir alldeles vimsigoch går ner med de lagade högtalarna till baren.
Torsdag
Det finns flera sorters joggare. Jag hör till den tredje sorten. De som springer med joggingskor längs stranden på asfalt och sand om mornarna. I dag får jag sällskap. Han som hänger på är andra sortens morgonjoggare. Han springer på samma sand och asfalt som jag, över soptipp och mellan getter men han springer i flip-flop. Tredje sortens morgonjoggare springer barfota. Nere på sanden där vågorna slår in. Det är så asjobbigt att man blir trött bara man ser dem. När jag kommer hem är högdjuren på terassen. Eric presenterar mig som sin sons mamma för mister importminister och vi pratar om kakaoimport och containers och företag och kaffe. Det är roligt och lite deprimerande på samma gång.
Siva är en fantastisk snickare. Han kan både röka stretcha och såga baklänges samtidigt. Dessutom kan han dansa och trumma. Borden som han gör på stranden däremot blir inte så raka. Han pratar och pratar. Och pratar. Lite på alla språk. Och sågar lite på känsla. Han har sitt barn med sig.
Kokos, grape och avokado till lunch. Vi går till banken. På vägen ser vi gräskopan som de kört ner i vattnet vid brobygget. Det är dagens underhållning. Dansarna skulle komma. Men kommer inte. Inget internet. Jag klipper buskar, kör skräp och köper nya kokospalmsplantor av Estas man. 12 stycken. Promenerar bort till båten jag vill köpa. Den är vacker som få men alldeles för dyr. På kvällen leker jag elektriker igen och försöker få Ac och lampor till liv men utan att lyckas. Tage har somnat på taket så jag bär ner honom och han pratar franska i sömnen.
Fredag
Inget internet. Alla vill prata med mig hela dagen. Siva och Cyril och Ali och Marie och de som inte köpt bilen och Emmanuel och läraren och Julien och alla andra. Vi dansar. Vi lagar avloppsröret till poolen och dansar och packar. Pizza med Marie, Elise och grabbarna. Ali och Mawuli gråter som vanligt när vi åker. Två veckor är så kort. Alldeles för kort. På flygplatsen stuvar vi om smutskläder och kakaobönor til förmån för Assogoé och fem Djembetrummor.
Söndag
Det är så fasansfullt kallt i Sverige. Nästan lika kallt som jag sa i går till Togoleserna. Och sjön är frusen. Det är sant att man faktiskt kan gå på sjön. Jag och barnen går runt udden och glider runt. Vi hittar en basketboll och den gamla husvagnen. Jag kokar varm bisapsaft med citrongräs i och lagar ris till mat. Vi skrapar en trisslott. Om jag vann en miljon skulle jag börja veckopendla till Togo. Och skaffa ett internet som funkade.
Disig dag
Lørdag
Adjo sitter på terassen och tittar på oss vuxna. Poolen ær urtømd och skitig. Inget Silic Bang inom ræckhåll. På andra sidan poolen ryker det ur pizzaugnen under palmen. Det ær disigt och varmt. Killarna ær nerkørda på gården. De bråkade och skrek. "Killarna", killgønget ær Mawuli, Bernad, Armand och Tage. Tage ær hos Marie i kæket och gær popcorn. Klockan ær fem och folk promenerar utanfør. Diset er tungt det trycker ner oss. Marængerna i ugnen vill aldrig bli klara. Adjo sitter tyst. I kvæll ær det pizza och fruktsallad. Sanna får presenter från Aného inslagna i silvrigt papper från bokhandeln. Jag fick åka dit tre gånger innan de hade øppet. Två silvriga papper, en rosett och fyra meter snøre kostar sex kronor. Jag åker førbi Adetou før att læmna några foton från Simon. Det ær jættefina bilder och Adetou och hans familj blir lyckliga. Jag och pappa blir bjudna på varsin Pils och stannar och pratar om landet och politiken och gud och kakaon. Sen køper vi ett flak ægg, buljong, olja och en skottkarra innan vi åker hem igen. Hela Aného ær ett hav av damm. Det ar torraste vintern i mannaminne kombinerat med bro- och vægbygge.
Marængerna... mjuka av fukten. Ær det tuggummi? undrade Marie. Det blåser på terassen och ølen och pizzan ær slut. Paketen øppnade. Ljusen utblåsta. Killarna dansar i baren. Jag ska gå ner och sova før i morgon ska jag jobba med datorn och med min nya skottkærra.
Uppe med tuppen
Torsdag
Jag är uppe med tuppen. Eller strax efter i alla fall. Jag springer upp mot bergen på röda småvägar kantade av skolelever i beigea uniformer. Torra majsfält. Kycklingar springer över vägen. Männen står och funderar och pratar under ett träd. Mulliga fruar som sitter vid mulliga kolgrillar gjorda i lera och säljer färska fettbollar och söt välling till skolbarnen. Kvinnor i färgglada kläder med matlåda och handväska på väg till jobbet bakpå en moppe. Kvinnor med vattenbaljorn i aluminium på huvudet. En trasig telefonkiosk i blåmålat trä med texten lilla Gud. Eucalyptus, mango och avocadoträd som ger skugga. Manioc och peppar på fälten och plast i diket. Halvfärdiga cementbygnader överallt.
Fettbollar i magen och lite luft i däcken. Vi åker hem till Tsali för att hämta kakaobönor, förhandla om mark och lämna tillbaks termosen. Vi träffar Koffi som vi bott hos ute i Agotime Koumasi och vi äter ägg och bröd i ett skjul. Sen fyller vi bilen med frukt och drar mot Aného.
Biltvätt och klädtvätt och tvätt av varma resande vitingar. Det är underbart att vara tillbaks i Aného. Tage, Bernard och Armand köper smällare för Tages veckopeng och kastar från taket. Vi äter ris i mörkret och dricker otäckt sött vin. Jag lagar pannacotta på kolgrillen.
Fredag
Cyril har fixat AC:n. Det ør jøtteskænt att vakna med Ac. Och el. Siva har satt på ett till ben på stolen som bara hade tre. Det ør vørsta lyxen hør i Aného.
Alla kakoträd jag planterade har brunnit upp. I början på april går det att plantera nya. Här i Aného har jag Criollo, trinitario och forasterobönor. Killen som har gått kakaoskola har plockat ut till mig. Totalt sex kilo sorterade bönor. Sedan tio kilo blandade bönor. På Tsalis mark i Agotime Koumassi har jag tio kilo till som jäser och som jag ska hämta på onsdag. Kanske kan jag få några fler kilo sorterade bönor. Hør på gården har vi gjort ett minijøskar och jøser tre kakaofrukter på prov. Vi har tagit bananblad från Alis trødgård. Jag plockar ut fula bænor, skør sænder, smakar och jømfær form och førg. Kakaobænorna hør på taket har blivit mina bebisar.
Det ør trettonde januari i dag. Alla ør lediga. Vi också. Bøsta badvødret någonsin och vi ligger en timme och guppar utanfær dør vågorna bryter. Gær upp planer. Dyker ner under och kommer upp. Vi simmar rakt ut mot sydpoolen en liten bit och tillbaks igen. Vi ør pyttesmå. Havet ør gigantiskt. Vi færsæker sprønga grønsen fær hur mycket frukt en mønniska kan øta till lunch eftersom ristanten har støngt i dag. Fortfarande fær varmt fær att gå upp på byn men snart ska vi upp och ta ut pengar, handla kaffe och kyckling och kæpa en fædelsedagspresent till Sanna. Kanske lyxar vi till det med en fettboll också. Skæn fredag på er!
Ameibo
Avresa 02.30. Mörka vägar genom Sverige. Långa timmar på flygplatser. Dyr mat och många passkontroller. Sen plötsligt händer det faktiskt något. Vi väntar på att lyfta från Paris när beväpnade poliser kommer in på planet och med våld griper en man som bråkat över förseningen. En polis blöder, en flygvärdinna blir skadad och passageraren dyker ut med huvudet före, binds ihop och langas ut i en polisbil där han får ligga med fötterna ut genom rutan. Stämningen på planet blir upprorisk och högljudd, några passagerare knuffar en flygvärdinna baklänges ut ur planet och helt plötsligt är det tjugo kravallpoliser med sköldar och hjälmar på och utanför planet. Vi blir rädda. Tage blir rädd. En stund. Det bråkas och skriks och alla diskuterar på afrikanskt vis. Två timmar senare och tio passagerare mindre lämnar vi Paris. Jag får rödvin, camembert, chokladmousse, kaffe och sova. Tage får godis, pasta, hörlurar och sista Harry Potter-filmen på Tv. Lättmutade.
Avresa 23.30 från Lomés flygplats. Mörka vägar genom Togo. Taxichauffören sjunger och det är trångt. Som vanligt. I baren i Villa Suédoise väntar Marie, Armand och Bernard.
Lördag
Här är allt bra. Toaletten är trasig. En stund fungerade AC:n. En annan stund fungerade lyset. Allt är dammigt. Allt har rostat. Det är som vanligt. Inget internet. Ingen stereo. Vi ligger på rygg i havet i två sekunder innan vågorna tumlar oss runt. Vi har sand i badbyxorna och överallt. Jag har träffat Laurent, Ali, Mawuli, Tete, Banantanten, Esta, muraren, Salladstanten som har fått en ny bebis och Victor som är åtta månader nu. En promenad i Aného för att titta på brobygget och smaka fettbollar.
Tage har racerlekt hela dagen. Stekt ägg, köpt banditer, spelat Tv-spel hos grannen, sett fotboll, sorterat stenar, plockat ner kokosnötter och farit runt i kvarteret med polarna. På kvällen somnar han nästan ståendes i duschen.
Söndag
Morgonjogging längs stranden/soptippen. Som vanligt. De sjunger i kyrkan och fiskar på havet. Vi skulle åkt till Kpalimé men har ingen bil. I morgon kanske. Så vi softar en dag till. Delar ut presenter, badar och försöker få tag på en elektriker men det är söndag. Vi flyger drake och badar lite mer. Blir inspolade i sanden på stranden. Vinköpartur i kvarteret, tvätt och middag. Allt är som vanligt.
Måndag
Vi tar en taxi till Lomé och hamnen. Där väntar vi i dammet tills Tontonvi kommer med vår bil. Sex månader och en timme för sent. Bilen är sönder körd sen vi lämnade den i hans händer nyrenoverad för försäljning. Dessutom med trasiga däck, rutor och Ac som inte fungerar, trasiga dörrar och handtag, ingen bromsvätska, motorolja eller bensin. Jag kallar honom fula saker på mina. Alla skrattar. Tre timmar senare åker vi mot Kpalimé. Nya däck och dyr smuggelbensin från Nigeria i tankarna. Vi hinner med ett reservdäcksbyte mitt på vägen innan Agou där vi träffar en krum man som säljer grillade skogsråttor för 120kr styck.
I Agou träffar vi Tsali som berättar att det brunnit på vår mark för ett par dagar sen. Vi hinner med ett däck och ventilbyte till vid vägkanten, en glass i värmen och besök på ett kakao- och kaffelager. Jag köper tio kilo jästa men otorkade bönor så nu luktar det jäst i hela den trasiga skitiga bilen. Jag måste försöka få torka bönorna hos Tsali i morgon innan vi drar ut i bushen. I kväll hotell med pool och hotellmiddag. Tage äter spagetti och pannkakor med chokladsås, räknar matteläxa, hoppar i poolen och tar igen hela dagen av stillasittande i en skitvarm bil.
Tisdag
Dagens första stopp. Äggmacka och sött thé på Zinga. Proviantering för en dag i bushen. Sedan stopp två hos Tsali i Agou för att sortera gårdagens tio kilo kakaobönor och lägga dem på tork. Vi kokar upp vatten hos en av hans fruar och lånar en termos. När vi kommer ut till Agoutime Koumassi är det dagens varmaste timme. På med gummistövlarna och stövla runt en mark på ett par hektar med mest oljepalmer. Sedan det mest spännande. Tsalis minikakaoodling. Vi får vara med och ta ner frukt, coupa sönder dem och plocka ur kakaon, göra i ordning dem och sätta dem på jäsning. Vi har tusen frågor. Och får massor av svar. Men ingen kan svara på vilken sorts bönor de har. Sista biten mot Ghanagränsen får Tage åka på Tsalies motrocykel den lyckosten. I bilen är det inte svalt. Vi träffar Tsalies kusiner och kungen av Nyatime. Han vill sälja ett berg till oss så det blir en till promenad. Tage och Marie ger upp efter halva vägen och lägger sig på några kolsäckar under ett mangoträd. Berget är fint. Sen vill kungen ha en Whiskey. Tänk att det anade vi så vi tar den sista Whiskeyn från Whiskeylagret i bilen och dricker den med kungen och hans appanage i vinglas. På vägen tillbaks har vi sån tur att vi träffar Atta som gått i kakaoskola och kan allt. Vi går tillbaks till bönorna vi lagt på jäsning och han plockar ut Criollobönor, Trinitario och Forastero och virar in dem i kakaoblad av olika storlek. Sedan laddar vi upp inför en tur till vår mark med bröd, kaffe, la vache qui rit, frukt och lokalt jordnötssmör under ett mangoträd.
Hela marken är bränd. Någon har jagat. Alla planteringar med teak, kakao och fruktträd vi gjorde förra året är borta. Allt. Med tunga hjärtan går vi runt hela marken. Genom sot, vassa pinnar, lianer att fastna i. Vi får skrubbsår överallt som blöder och vi blir helt svarta. En del av vår mark har inte brunnit. Det är skogen där krokodilerna bor. Men inte ser vi några boaormar eller krokodiler heller vilken några tycker är synd. Andra tycker att det är rätt skönt. Vi ser inte ut som några vita turister när vi kommer ut ur bushen. I mörkret åker vi sedan en och en halv timme tillbaks till Kpalimé. Vi stannar till vid ett litet matställe för att beställa innan vi åker och duschar. De ropar Ameibo – efter mig och undrar om jag hoppat i en kolhög. Det är första gången i Togo jag blivit kallad svarting. Det är tungt men nu kan allt bara bli bättre på marken.
Onsdag
Jag letar på ett internetställe för att kolla lite jobbmail men de har ingen uppkoppling. Kom tillbaks i kväll säger de. Till lunch blir det bönbollar, överkokta ägg och Igname med krydda på en cementmur längs en väg. Vi ringer en massa och på eftermiddagen åker vi upp till Kpime och köper en stock bananer av en go gubbe och Sven, Tage och Dan klättrar alldeles för högt upp i ett livsfarligt berg. När de kommer ner får de typ tapperhetsmedalj av bananförsäljaren. Nu har de anslutning men fjärrdatorn till jobbmailen fungerar inte och jag är trött och orkar inte bråka med en fjärrdator.
Multisportväder
Söndag
Det snöar. Fasen. Jag som skulle utnyttja barmarken till att springa idag. Vaknat för sent. Om två timmar kommer gästerna. Strålande start på 2012. I ett ymnigt snöfall, med bästa champagnehuvudvärken och med trasiga joggingskor ger jag mig ut. Om någon möter mig kommer de tro att jag avgett ett nyårslöfte. Men det har jag inte. Inte ett enda. Och jag möter ingen. Degen är färdigjäst och överjäst när jag kommer hem och jag är dyngsur. I dubbel bemärkelse.
På kvällen åker barnen skidor och vi bygger en gigantisk snöborg. Det är riktigt riktigt roligt. Sen popcorn och the och världens grymmaste film, Soraya M. Jag mår dåligt efter den. Fy vad människor kan göra mot varandra.
Måndag
Skulle jobba idag och gå med barnen på bio. Istället ligger jag hemma med tråkmigrän. Försökte maila lite och handla men då övergår allt i illamående. Ute har snöborgen regnat bort tillsammans med all lust att gå ut. Det här är multisportväder. Igår morse jogging, sedan skidor på kvällen och nu idag kan man simma längs vägarna. Ska det vara så här hela vintern? Det finns snart inga anledningar kvar att inte åka till Togo. Mangon på Ica kostar idag 29kr/st!
