Utkast: Jun. 30, 2012
On the edge
Jag och Julien är nöjda i kroppen. Vi har haft dansklass för en hel hoper danslärare idag. Blött ner oss av svett. Dansat Adjogbo. Fått respons. När jag kommer hem springer jag i ösregnet och blir lika blöt en gång till. Det är något skönt i blötan.
På kvällen drar den tredje lilla kycklingen sitt sista andetag. Jag vet inte varför de måste dö. Jag lämnar den ifred en stund och går och dricker lite thé innan jag tar ut den och buren. Nu behövs inte värmelampan som nästan brände upp huset något mer. Jag somnar sent och drömmer att jag är lika ensam i världen som den sista lilla kycklingen var.
Onsdag
Och så står jag här när klockan är ett på natten en onsdagskväll och friterar fettbollar tillsammans med Abbe. Jag har jobbat och joggat och druckit alkoholfri öl på Bishops. Magda har lagat god lasagne åt oss och vi har sett Spanien vinna på straffar. Säg mig hur jag skulle kunnat visionera fram det? Livet är mer än vad vi kan tänka oss i vår vildaste fantasi. Om vi låter det hända. Vi vänder gyllengula bollar i olja under tystnad och jag har mycket tankar om vad jag egentligen vill i huvudet. Ena sekunden vill jag det ena och andra sekunden det andra. Så är det. Och ingenting är enkelt. Nästan ingenting i alla fall. Men ju större vånda desto mer glädje tänker jag och börjar bli riktigt trött när sista fettbollarna pluppa ner i oljebadet. Just nu vill jag bara sova.
Måndagsfest
Jag bakar en kaka. Med choklad i. Och vispar grädde. På tjugo minuter.
Vi dansar i vardagsrumet tills vi är helt svettiga. Och någon får gröt och en annan drar katten i svansen och vi dansar in i pianot och trappen och varandra. Trummorna hörs. Och så börjar vi laga mat men kan inte slita oss från dansen utan kör en timme till. Sen äter vi all möjlig god mat och pratar spanska och franska och svenska och engelska och kaffe och tårta och trevligt blir det. Måndagsfest.
Efter förmiddagsregnet
Myras brallor
Fotboll finns
Jag och Myra äter popcorn och "kollar fotboll". Vi ligger alltså i sängen med TVn på i bakgrunden och läser varsin bok. Myra säger -fotboll finns på riktigt, eller hur? -japp det finns på riktigt. Efter en stund lägger hon ner boken. - men elaka mammor, finns de på riktigt? Vad svarar på det? Vad menar hon? Efter lång betänketid svarar jag att jo de finns nog faktiskt på riktigt. -och elaka pappor då? -ja de också. -och hur gör man tyg då? -hur många kattungar kan en kattmamma få? Hur gammal är Bamse? Varför får man inte äta popcorn till frukost? Varför kan inte tjejer stå och kissa? Varför får bara Julien äta kvällsmat på rummet? Hur många dagar är det kvar innan hon tappar sin första tand?
Vi somnar till Tysklands seger. Om fotbollen nu finns på riktigt...
Hur man motiverar sig själv att springa 15 km
Fredagsmys i mogna fyrbarnsfamiljen
Jag kommer innanför dörren. (misstänksamt) -Har du sprungit en mil?
W: -Japp
Jag: -Då har jag fem km till godo.
W: -Men du sprang ju en mil i onsdags.
Jag: -Men det gjorde väl du med.
W: -Nähä för jag sprang fem kilometer.
Jag: -(surt) Jaha då är vi väl lika då.
Lördag
Klockan är tre på eftermiddagen och jag går igenom köket efter något ätbart till kvällen. Det finns både chips och pannacotta.
Jag: -Om du springer fem kilometer nu innan du börjar fixa kvällsmat så blir det både chips och pannacotta i kväll!
Jenny Starfighter: -Ok. Det låter som en bra deal.
Springkläder på. Klara färdiga gå. Efter tre kilometer springer jag förbi golfbanan. Solen skiner. Det är skönt att springa. Golfarna ler mot mig.
Jag: -Om du springer en mil i dag så slipper du springa alls i morgon.
Jenny Starfighter: -Ok. Kör till.
Efter fyra kilometer får jag håll.
Jenny Starfighter -Jag har håll.
Jag: -Men du kan springa bara några hundra meter till ner på den här vägen och sedan vända.
Jenny Starfighet: -Ok. Om jag får vända när jag vill.
Jag: -Självklart. Du gör ju som du vill.
Springer på grus nu det är skönare än asfalt. Jag har sprungit 8km på samma genomsnittstid som jag sprang fem kilometer i går. Det är skönt att springa.
Jag: -Tänk om du skulle ta och springa hela det här varvet. Det måste vara typ 15 km. Då har du sprungit längre än du någonsin gjort förut. Vore inte det jättehäftigt.
Jenny Starfighter: -Ok. Kör till.
Jag har sprungit en mil. Det är asfalt hela vägen hem nu. Först en skitbrant backe och sedan tre kilometer uppförslut.
Jenny Starfighter: -Jag orkar inte det här.
Jag: -Så vad ska du göra, springa tillbaks typ, haha! Om du springer 15 km i dag så kommer en mil att kännas som en fjärt i havet sen. Något du gör på väg till toa typ...
Jenny Starfighter: -Ok kör till.
Efter den skitbranta uppförsbacken.
Jenny Starfighter: -Aldrig!!! Inte ett steg till!!!
Jag: -Tänk om du springer rakt ner i ett dike med vatten nu eller svimmar på vägen. Vilken rolig Facebookstatus du kan skriva på det!
Jenny Starfighter: -Ok. Arghh.....Kämpa...
Kommer på masa coola FB-statusar att skriva. Segar mig fram mot bygdegården och där står ett brudpar på gräsmattan och sextio personer som ser på dem (och mig) och ler och fotograferar. Oj vad spänstig jag blev helt plötslig.
Allra sista backen.
Jenny Starfighter: -Nu tänker jag gå bara den här lilla backen och sedan spurta hela vägen hem...
Jag: -Om du gör det är du en MES och får inga chips och ingen pannacotta alls. På hela helgen!!!
Jenny Starfighter: -Du är dum och jag tänker springa hela vägen för jag är skitstark!
Och nu ligger jag på gräsmattan och pustar. Alla coola FB-statusar är bortblåsta. Och allt är så himla skönt. Och på bänken står det tre chipspåsar att välja mellan i kväll. 15km. Men säg inget till W.
Jag hävdar
Myra hävdar att sniglar inte tål regn. Jag hävdar å det bestämdaste att de gör det.
Trodde att detta var en kväll för plantering, ogräsrensning och gräsklippning. Men störtregnet kom. Och gräsklipparen gick sönder. Så då fick jag öppna spisen målad istället. Och sniglarna ligger risigt till.
Algot hävdar att pumpa och tomat är släkt för båda är runda och rött och orange är ju släkt. Jag hävdar att basketbollen i så fall också är släkt. Algot håller med.
I vår hönsgård är det inte längre några hönor eller tuppar. Bara massa fjädrar kvar. Det finns ett fönster som är trasigt som leder ner till förrådet under magasinet som i sin tur leder till hönsgården. Attans. Vi ska laga det innan vi släpper ut den rullstolsburna kycklingen &co.
Algot vill åka till buslandet i morgon när det är ledig dag. Jag hävdar bestämt att bästa sättet att fira Sverige är sovmorgon, joggingtur och pannacotta. Oavsett väder.
Maxa dagen
På vägen tillbaks droppande björkar. Roströda, sametslena humleblomster. En genomskinlig snigel i solen. rosa tjocka daggmaskar på asfalten. En dubbeltrippelregnbåge i alla regnbågens färger över skogen. Stilla. Huvudvärken som bortblåst. Tung andhämtning. Maxad joggingtur.
Tre kycklingar bor det i buren i tvättstugan. De är lite mer än en vecka. Egentligen kan vi inget om kycklingar men de är levande varelser. Kärlek, vatten, mat, värme. En utav kycklingarna kan inte gå. Hen är handikappad. Om hen inte vore en höna (eller tupp) så skulle hen få sjukgymnastik och rulstoll och så. Nu vet jag inte vad man gör. Väntar och ser kanske. Hur en handikappad kyckling klarar sig.
Inte behöver man in till Örebro för att vårrusa. När jag kommer hem stretchar jag vid trädgårdslandet. Äter söndagsmiddag. På en måndag. Sista älgsteken ur frysen med sås och potatis och gelé och sånt. Rättar matteläxan. Planerar sista veckornas dansworkshops. Rensar ur hela kylen. Det blir konstiga middagar de veckor man rensar ur kylen och frysen. Som linser med svampgryta, svartpepparost och kålrot. Eller mackor från förra sommaren med leverpastej, honung och stekt torsk. Men det blir en bra avslutning på sparåret som går mot sitt slut. Jag ska utvärdera sparåret. Men inte i kväll. Nu ska jag göra en matlåda med gammal vinbärsgelé, tacosås från 2009 och blandade ostar över från Ingers sextioårsfest... Maxad matlåda.
