Jenny Starfighter

 

 

Midsommar. Fåglarna parar sig i skogen. Männiksorna parar sig i husen. Ja en del människor pippar friskt utanför husen också. Jag springer. 15 km. Skittungt.

 

 

Midsommardagen. Jag och Tage bakar och säljer sju satser bröd från fem på morgonen till elva på förmiddagen. Jag skjutsar min familj till tåget. Gräsänka tillsammans med Julien och Magda. Inte är vi så roliga. Det är tomt och tyst här utan barnen. Och ganska lugnt och skönt. Jag rostar lite kakaobönor i ugnen. Elisabeth kommer på besök och vi pratar studsmatta och löser världsproblemen. Jag lägger mig i sängen helt själv med kaffe och chips.

 

Söndag. Efter förmiddagsregnet kommer Ingrid. Hon har en glad blus med stora blå hjärtan. Vi sjunger togolesiska psalmer och värmer upp i vardagsrummet. Sen går vi ut med våra värmeblåsor under fötterna och dansar i det regnvåta gräset. Bima, Talcoute, Adjogbo och Amoreuse. Inte Saba en enda gång. Jag cyklar danssvettig till sjön och doppar mig.

 

Sitter vid köksbordet i mitt hus i Sverige och förundras över hur jag hamnat här. Med Magda, biblotekarie från Göteborg, Julien, dansare och snart morfar från Lomé, Jennifer, marknadsansvarig på Bofors och min fd sambo och Jakob snart fyra år som ska få en egen kattunge. Den ska heta Solo säger han. Den heter Åke säger jag. Jakob tittar konstigt på mig. Vi äter Djenkoume och kyckling och pannacottatårta från midsommarafton, sen går vi ut och kkollar in lekstugan, traktorerna och mal kakaobönorna i vetekrossen.Jag klipper pappas gräsmatta och sen springer jag en liten sväng. Så blev det kväll. Utan att jag klippt vår gräsmatta, städat, vikt all tvätt, rensat landet eller sorterat alla foton i datorn. Och i morgon bitti är det jobbmåndag.