Maxa dagen
På vägen tillbaks droppande björkar. Roströda, sametslena humleblomster. En genomskinlig snigel i solen. rosa tjocka daggmaskar på asfalten. En dubbeltrippelregnbåge i alla regnbågens färger över skogen. Stilla. Huvudvärken som bortblåst. Tung andhämtning. Maxad joggingtur.
Tre kycklingar bor det i buren i tvättstugan. De är lite mer än en vecka. Egentligen kan vi inget om kycklingar men de är levande varelser. Kärlek, vatten, mat, värme. En utav kycklingarna kan inte gå. Hen är handikappad. Om hen inte vore en höna (eller tupp) så skulle hen få sjukgymnastik och rulstoll och så. Nu vet jag inte vad man gör. Väntar och ser kanske. Hur en handikappad kyckling klarar sig.
Inte behöver man in till Örebro för att vårrusa. När jag kommer hem stretchar jag vid trädgårdslandet. Äter söndagsmiddag. På en måndag. Sista älgsteken ur frysen med sås och potatis och gelé och sånt. Rättar matteläxan. Planerar sista veckornas dansworkshops. Rensar ur hela kylen. Det blir konstiga middagar de veckor man rensar ur kylen och frysen. Som linser med svampgryta, svartpepparost och kålrot. Eller mackor från förra sommaren med leverpastej, honung och stekt torsk. Men det blir en bra avslutning på sparåret som går mot sitt slut. Jag ska utvärdera sparåret. Men inte i kväll. Nu ska jag göra en matlåda med gammal vinbärsgelé, tacosås från 2009 och blandade ostar över från Ingers sextioårsfest... Maxad matlåda.
