Jenny Starfighter

Ture är på bra humör. Han vet hur många atombomber USA har utplacerade runt om i världen, kan alfabetet på engelska, har hjälpt Algot med diktskrivning och duschat en varm skön dusch. Han går omkring naken i huset och diskuterar filosofiska frågor. Det är underbart.

Myra sitter vid bordet med talriken full av mat. Varför kan barn inte bara äta upp, säga tack och gå från bordet?

Ture har två extrastarka magneter som han experimenterar med medan han funderar på varför man tror att Romer stjäl mer än andra, vad som är grundorsaken. Jag har köpt extrastarka kylskåpsmagneter i ett desperat försök att få lite ordning på alla matsäckar, arbetsdagar, läxor och inbetalningskort. Fyra barn har dubbelt så många läxor som två barn och många lappar blir det som inte ska singla som höstlöv över golvet varje gång man öppnar kylen..  

Ture skriker skithögt från badrummet. Det skulle säkert jag också ha gjort om jag satt två extrastarka magneter rakt över snoppen. Det är inte roligt alls men jag viker mig dubbel av skratt.

Jag skurar badrumsgolvet för jag tror att Ingrid och Gunilla ska komma hit och sy tyllkjolar med mig. Men de hinner inte.  Folk hinner inte med. Oscar hänger i Vildvinet utanför altandörren och vill in. Med en mus. Myra vägrar äta och W ryter milt i vredesmod; -Är du handikappad eller? Öppna munnen och ät nu unge. Och jag lovar att inte skriva det på bloggen för W är en väldigt snäll människa som arbetar med personer med funktionsnedsättningar  hela dagarna och uppför sig korrekt och inte alls skriker lika ofta på barnen som jag gör.

Oscar klättrar på spröjsen på fönstren och jamar. Utan mus. Men vi har bestämt att man inte får öppna åt katterna när vi sitter och äter. Tre katter som ser in genom fönstret och fyra barn som tittar medlidsamt på dem och som måste ha lite regler. Det måste ju bli lite lugn och ro ibland. Och det blir det inte för då kommer mormor och knackar på. Vi har inget dörrhandtag på ytterdörren. Det har vi inte haft på ett halvår. Vi har inte heller någon varmvattenberedare eller någon platta som snurrar i mikron eller handtag där man kan ställa in temperaturen på mikron eller handtag på tvättmaskinen eller fungerande ytterbelysning. Det kan vi tacka året i Togo för. Inget husligt känns viktigt längre och inget blir gjort. Så länge livet funkar så händer inte mycket i renovering och inredningsväg (vi har faktiskt satt upp en ny toapappershållare innan sommaren). Inredningstidningar känns som det mest ointressanta man kan läsa och att ta en joggingtur känns tusen gånger viktigare än att laga handtaget. Mormor får väl gå in genom altandörren. Oscar smiter också in. Mormorar behöver inte bry sig så mycket om regler.

Mormor och Ture asgarvar åt ingenting i en kvart. Mormor kallar Ture dum i huvudet och de diskuterar i vilken grad i helvetet man hamnar om man är en grönsak (eller något liknande). Algot sjunger togolesiska sånger väldigt högt i en stor plasttratt och Myra dansar vild afrikansk dans iklädd ballerinautstyrsel och guldmedalj. Jag dricker en Guinness. Torktumlaren låter som ett tröskverk. W sitter trött med Myras mat framför sig i svettiga joggingkläder (kul syftningsfel). Tage gör kaffe med varm mjölk och serverar det med rosa servett, chokladbit och levande ljus på små assietter. Mormor skrattar åt magneterna.

Sen när mormor har gått ligger alla barnen i soffan och läser. Tyst. W diskar. Jag spelar No need to argue med Cranberries tusen gånger tills alla har somnat. Nästan jag med. Sitter i en fåtölj och tänker på Togo. Tänker på Julien som blivit morfar. Tänker på Zondede som har haft en intensivträning idag medan jag har haft en massa arbetsstrul, stress och möten och suttit framför datorn. Längtar efter mitt andra liv. Det utan inredningskrav där man har en hasp på dörren och ström ett par timmar på kvällen med ett dieselverk som låter värre än vår torktumlare.

Jo, jag kom på två grejer man faktiskt behöver  i inredningsväg; Ett eget arbetsrum med bokhylla och internetuppkoppling och ett bra duschmunstycke. Jag har åtminstone det ena.

Godnatt!