Jenny Starfighter

Onsdag
Kallt och gnistrande vackert ute. Det biter i kinderna av kylan och i hjärtat av skönheten.

Vi samtalar om att inte veta vem som är ens pappa. Eller pappan till ens barn. Eller om man är pappa till sina barn. Jag får samma kommentar som jag fått massor av gånger tidigare.
-När det gäller Ture behöver du ju i alla fall inte tveka.
-Hur så?
-Han är ju brun...
Hur tänker man då? Kanske har jag missat nåt i statistiken kring hur många av jordens män som är bruna eller? ;) Ture och Tage är tillverkade på Bröstorp. I samma sovrum faktiskt. Algot däremot är norrbottning medan Myra är... just det.... ryska! ;) Och om man ska gå efter var man är född så är alla fyra barnen värmlänningar. Tage berättar om sin nya lärare och säger att det är lite svårt; hon kan inte riktigt reglerna på skolan ännu och så pratar hon värmländska så att man knappt förstår. Myra pratar franska här hemma. Hon måste vara fransyska.
-Myra har fått pappas fötter och jag har fått dina, resonerar Tage. -Algot och Myra har fått pappas ögon, jag har fått Elins hår och både jag och Myra har fått pappas mage. Nu blir det sit-ups till våren ;)
När jag var 23 fick jag en stark längtan efter ett barn. När jag var 24 fick jag ett barn. Då ska man gå på föräldragrupp. Jag gick en gång och förstod med en gång att jag kommit fel. Jag skulle ju få ett barn inte en värmepanna. Eller ett hus. Eller en bil. Och sen hade jag ju ingen pappa med mig heller. Och det bör man. Eftersom det är papporna som kan nåt om värmepannor. Dessutom hade jag en föreställning som skulle ha premiär i augusti som vi hade börjat repa på Kvarntorpshögen...

Jag cyklar på motionscykeln till Bruce, Timbuktu och en massa ensamma män med gitarrer. Hela spotify är översvämmat av ensamma män med gitarrer ikväll. Jag orkar inte lyssna på dem. De måste ha någon slags kollektiv pappakris.


Torsdag
Jag bakar bananMuffins. Det är så lätt kvittrar Algot, man gör bara muffins och så har man i banan. Sen somnar han. Ok. I kakboken finns inte vanliga muffins med. Det måste vara omodernt. Lyssnar på en sång om muffins av Björn Rosengren på spotify.


Fredag
Planerar verksamhet, har möten, har barnkalas och hämtar på disco. Hepp.


Lördag
Det blev fyra godispåsar kvar från gårdagens kalas. Barnen får varsin. De blir jätteglada över att de ligger en film i varje påse. filmer som de själva rensade ut bland sina gamla i torsdags för att ge bort på kalaset. Underbar återanvändning!

Demokratin har sitt pris. Barnen hade fått julklappspengar av pappa och vi åker till Örebro för att handla. Nu är vi en slushmaker och en prinsessklänning rikare och Ture har ännu ett par coola hörlurar. De måste ju få välja ibland men det tar emot. Vi rullar in på Max för en hamburgare innan vi åker hem. Vi parkerar bredvid den silverfärgade Toyota previa som stått där förut när vi kommit. Känns speciellt. Vi hälsar på varandra. Vi har likadana bilar och åker till Max på lördagskvällarna.


Söndag
Vaknar med snyggaste knullrufset i stan och med ett antal barn som hoppar i sängen. Förvånansvärt utsövd. Jag tar med barnen på en skidtur över sjön in till Nora. De är stora nu. På två timmar har alla på sig ytterkläderna och har skidor och stavar och pjäxor på sig. Alla kan åka själva och resa sig upp när de ramlar. Det är coolt. Vi dricker varm choklad på isen och går upp på stan i pjäxor och handlar på Willys. Kommer på för sent att jag måste skida hem med all mat och att det kanske inte var så smart att köpa avokado och färsk koriander. När Myra och jag kommer hem sist av alla så vägrar hon gå in. Vi åker ett par varv till på åkern. Gungar i stora slänggungan, åker pulka i backen, springer upp och hämtar ved (eller jag springer och Myra sitter i pulkan och ropar fortare mamma) och bär upp löpbandet från bagarstugan. Allt medan killarna sitter inne och läser. Vi skalar potatis och steker köttbullar och gör brunsås. Sen blir det disco utan popcorn och chips och läsk på övervåningen för deras elaka mamma orkar inte plocka upp mer idag. Det räcker med att slushmakern står isärplockad på bänken i ett hav av is, glas, potatis och äppeljuice... Jag häller upp ett glas från 1½-liters kannan med ljummen mörk choklad som står på bänken för att stärka mig inför uppröjningen av kvällens fyrbarnsmammagräsänkakaos :)

Måndag
Racerfart in i det svenska svenssonlivet!
Dagens ordspråk: Man behöver inte bara upprepa sina föräldrars misstag, man måste göra egna också.


Tisdag
Jag hör hur jag häver ur mig fördomar om allt möjligt. Och tycker massor om saker som jag egentligen inte vet något om och som ingen är intresserad av. Och dömer ut åsikter och handlingar och människor. Och gör mig lustig. Och sådan vill jag egentligen inte vara. Jag vill kunna försöka förstå och ta in. Jag vill vara öppen för andra åsikter.


Onsdag
Träffar Carina idag. Carina säger att man måste röra på sig. Hon ska byta jobb nu. Sen resa. Sen starta kollektiv.

Så går en dag från våra liv och kommer alltid åter ser jag och Roger på lunchen. Aldrig åter menar jag förståss.

Jag vill bo i Carinas kollektiv.


Torsdag
60 jasplan. 90 miljarder. Mycket pengar för att ha möjlighet att döda andra människor. Helt plötsligt har jag inga som helst betänkligheter till vad vi inom folkbildningen lägger skattepengar på.


Fredag
Kom ihåg:
Att inte ha Ola Jäverts som psykopat, jag menar psykiater om du blir våldtagen.

Att det alltid tar alltid längre tid än man tror att handla. svänger in på systemet i Nora vid 17.58. Lämnar 100kr till en man som säger sig tappat sitt busskort. Jag vet inte om han talar sanning men jag vill tro det. Det är inte kul att stå i smällkalla vinterfredagen i Nora och ha tappat sitt busskort. Men han var säkert i behov av en fredagsöl om han köpte det för pengarna.

Yakobo brukar hjälpa oss med myndighetskontakter. Köra runt oss på olika kontor när vi är i Lome.
Tänker på Yakobo och de vänner som nu åkt upp till Mali för att slåss för frihet. Tvingade till mod.
I natten är det svårt att veta vad som spelar någon roll. Ingen roll alls. Eller betyder allt. I melankolin.


Söndag
Åker på roadtrip med Ingrid och Gunilla till Baadjoo i Linköping och dansar afro och äter thaimat.

Det var inte alls min plan för dagen att grundligt rengöra stekpannan som samlat på sig fett och smuts i två års tid. Men dagar som går helt enligt plan är inte dagar man minns. De hamnar i kategorin "så går ännu en dag från våra liv". Till skillnad från oplanerade dagar :)

Måndag
En dryg vecka har jag varit tillbaka i Sverige och kroppen börjar redan protestera vilt mot att gå upp tidiga mornar innan solen. Min kropp skriker högt att den vill ligga kvar i sängen när klockan ringer vid sex. Priset på sovmornar har stigit drastiskt på några dagar.
Avslutar arbetsdagen vid halvsjutiden efter att ha dragit igång barn- och ungdomsteater i Nora. Mamma har bakat vegetarisk lasagne hemma:)

Tisdag
Gräddfilen anfaller. Jag är helt färdig för jobbet och alla fyra barnen står påklädda i hallen. jag ska bara hämta lunchlådan i kylen. Gräddfil över raggsockorna, byxorna, golvet, kökslådorna, grönsakslådan. Gräddfil på måndagsmorgonen måste vara djävulens verk och torkar man byxorn med en gammal disktrasa luktar man snusk hela dagen.

I bilen på vägen hem:
-Mamma
-Ja
-Är jorden en halva av månen?
-Nej
-Jag skulle inte vilja hoppa från månen ända ner på marken.
-Nä det är nog smart
-Jag ÄR smart. Kan vi fråga morfar om vi kan flyga runt jorden någon dag? Eller om vi kan gå till grusgropen?

Ture gör pannkakor, Tage, Hannes och Myra gör nya köksknivar av sten och träpinnar och Algot gör fem liter nyponsoppa o smyg. Själv jobbar jag (tvättar danssalsdraperier), lagar soppa och lyssnar på musik. Kvällens ämne vid middagen är för hur mycket pengar man skulle åka naken på skridskor över till Nora.

Fredag
Natt. Vi har suttit på flygplatsen i tio timmar och sitter sedan tre timmar till i väntan på försenat propellerplan.

Det är lyxhotell i Lissabon. Lyxhotell kännetecknas av att det finns lakan i sängarna, vatten i kranarna och både tvål och toapapper. Barnen glömmer hela tiden att spola på toaletten eftersom de snabbt vant sig vid att spolningen typ aldrig funkar i alla fall. Jag och Myra badar i sötvatten i badkaret. Kroppen blir en annan här. Av sötvattnet, den torra luften och de stora speglarna. Den ropar plötsligt efter hudkräm, nagelpetare, puder och maskara. Den definieras i förhållande till kläderna och hissen och de rena lakanen.

Lördag
Vi sover några timmar och går ner till den svulstiga frukosten i sandiga joggingskor, flip-flop och saltvattentvättade kläder och ser på rader av marmeladburkar, ostar, sötbröd och juicer med Afrikaögon. Inte ris och bönor någonstans. Jag vill ha med Marie hit och visa henne. Vill att hon ska få uppleva våra referensramar. Innan jag for lämnade jag henne 100 000 cfa och peppade henne att lämna in en ny passansökan. Inte konstigt att hon förlorat hoppet om att någon gång få ett pass efter sex år av fruktlösa myndighetsbesök och mutor motsvarande halva hennes lön varje månad. Men skam den som ger sig. Kanske till sommaren.

Söndag
Barnen har vant sig av med att stänga dörrar också. Då blir det kallt inne. Vid slutet av dagen har vi tvättat all tvätt, eldat, lagat mat, bakat bullar och bröd, haft åttaårskalas och packat ur alla väskor. Vilket tempo. Välkommen till Sverige.

Första joggingturen i aneho gick långsamt. sedan har jag stadigt sprungit långsammare för varje dag. Möjliga orsaker:
1) jag har fått sämre kondis (inte så troligt eftersom jag joggat mina fem kilometer sex dagar i veckan.
2) Det är en fas jag går igenom (alltid möjligt).
3) Det afrikanska tempot börjar sätta sig i kroppen (troligt).

Två fettbollar och ett pain au chocolat från Lome till frukost. Kylskåpet har pajat. Frigoristen kommer och byter motor. Skräddaren kommer med nytt tyg till dynorna. Knallrosa och fint. Jeansen har han lagat också.

Vi sitter på 7-11 och äter lunch.
-Vad är lycka, frågar Myra.
-öh.. Ja det kan vara att sitta här och äta ris och bönor...
-ja men vad betyder lycka?
-att man är glad och... Lycklig...
-som en kattunge?
-ja. Som en kattunge.
-Jag har kattskit i håret.
-har du? Hur fick du det då?
-jag hade katten på huvudet.
-men det var ju inget snällt mot katten.
-den var lycklig.

På vägen hem går vi runt i kvarteret och ber om citrongräs.

Mawuli vill ha fest. Hejdåfest. Så får det bli. Glöggparty, Marie lagar pizza, sallad, akoume, ademedesi, kyckling och annan mat till ett helt kompani. Myra matar stora mörka män med marshmallows som hon grillar över elden. Alla äter tillsammans på terassen.

Fem av sex i familjen är dåliga i magen när vi åker från Aneho vid 23.15. Myra spyr första gången vid cementfabriken, andra gången på flygplatsparkeringen, tredje gången i incheckningskön osv. Skönt att vi sluppit vara dåliga under semestern i alla fall. Och vi ska ju inte resa mer än två dygn. Bilen som vi lämnar tillbaka till Eric luktar nu förutom palmsprit och jästa kakaobönor också spya.