Jenny Starfighter

Aného bjuder på ananas, kokosnöt, stekt ägg, brieost, thé, sol och en fantastisk vit bouganvillea till frukost. Fiskarna ropar Ayele efter mig när vi drar iväg på joggingtur. flera gånger. Ayelevi är mitt togolesiska namn. Om jag vänder mig om kommer de att skratta åt mig och skoja om något som jag inte förstår. De har redan tagit ett par stärkande supar på morgonen. Om jag inte vänder mig om kommer de tycka att jag är en vit snobb. Svårt val. Dagens ordspråk: Det är inte svårare att bära en vattenbalja på huvudet och ett barn på ryggen än det europeiska koloniala arvet på sina axlar.

 

Mina fötter värker av två dagar med dubbla danspass och sår från glassplitter. Mina lår är alldeles stela av Adjogbo och morgonjogg sex dagar i veckan. Dessutom har en av de nyfunna små kattungarna bitit mig i fingret. Nu har vi två tama kattungar och tre vilda. Vi dansar på förmiddagen. Sedan kommer en togolesisk kock som jobbar på en libanesisk restaurang i Accra och lagar fransk partylunch till alla med Djenkoume, kött, fisk, bönor, sallad och tiramisu till efterätt. Vilken fantastisk lyx. Julien bjuder.

 

 

Jag och Marie spenderar eftermiddagen på CEET, elbolaget. Roligare kan man ha. Det är fredagkväll. Och så plötsligt mitt i afropoppen som spelas från elva på morgonen till elva på kvällen och fredagsröjet i baren på Villa Suedoise så bryts strömmen. Det blir tyst. Vågorna dånar och bara en ensam fiol med Kalle Moreus tonar fram från min dator. Jag sitter i paillotten vid köket där Marie eldar pizzaugnen med kokosnötter och bakar pizza för fulla muggar. En stunds overklighet i tystnaden innan CEET slår på strömmen igen.

 

 

Mot Agoutime Koumassi igen. Jag kör en stor svart stadsjeep över den afrikanska savannen i flera timmar och känner mig riktigt cool, miljöförstörande och svettig. Jag och Marie pratar om att bygga oss en lite lerhydda i Koumassi så at vi slipper åka så mycket. Man kan faktiskt göra det om man vill. Dagens ordspråk: Det är inte svårare att bygga en lerhydda i Agoutime Koumassi än att låna pengar till en villa i Nora.

 

 

 

Vi hämtar upp vår lantmätare i Agou och eftersom Tsali är i kyrkan när vi kommer till Koumassi vid tio så provar vi att åka några kilometer till mot Ghana och ta oss över bron utan visum. Det funkar. Vi dricker varm fanta i en liten Ghanaby och åker sedan tillbaks till Togo igen. Hela dagen går åt till att vandra genom djungeln och genom gräs och floder för att kolla till plantor och se på ny mark som Tsali vill sälja och förhandla om ogräsmedel röjning mot skogsbränder, skogsvaktarlön, plåttunnor, plantering och rensning. Ingen kakao får vi med oss hem men några liter färdig palmsprit som råkar läcka ut lite i bilen och massor av god frukt. Dessutom är vi två hektar mark rikare och en massa cfa fattigare. Så kan det gå. Dagens ordspråk: Det är bara lite svårare att impulsshoppa i Koumassi än på Marieberg.