Jenny Starfighter

Nyårsafton

Alla som har ordnat barnkalas vet hur man brukar känna sig på kvällen efteråt. Urvriden disktrasa- typ. Hämtmat och soffa brukar kännas som en bra idé. Sen åtta år tillbaks så är det så i vår familj varje nyår. Inte mycket till nyårspartajork kvar. Samma sak i år. Tårtan uppäten på en minut. Barn och läsk överallt. Efter hamburgarna som Algot önskat till kvällsmat blir vi sittande på terassen och gör ingenting. Dricker lite vitt vin och äter upp den sista hamburgerlöken. Slöpratar. Till slut tar vi oss i kragen och tar oss ut i baren för att åtminstone ta en öl och känna sanden, vinden och de kulörta lyktorna lite innan vi tar kväll. Vi ska skjuta lite raketer. Bartendern, Marie, Fifi (Tures syster från Lomé) och Ali hänger i baren. Och så en ung kille på 20 bast från kvarteret som jag inte vet vad han heter. Alla kvarterets barn samlas för raketerna och godiset. När klockan är tolv i Sverige öppnar vi sötchampagnen som var den enda som fanns i Aného och skålar för Sverige. Sen drar Ali och Fifi igång dansen på den lilla röda vägen utanför baren. Jesussånger, treditionell ewe-musik, nyaste Nigeriapoppen, marengue och franskt dansband i bartenderns mix. Och vi dansar. Och vi dansar. Och vi dansar lite till. Barfota i sanden. Barnen droppar av. Esta, fyrbarnsmamman från gården mitt emot som bara var ett flickeflarn när jag kom ner första gången kommer ut från sin hydda, uppklädd och danssugen, jättesnickaren som är minst två och tio med båtar till skor kommer, Estas mamma som är på besök, Lilla Marie som är nio år och hjälpreda hos Tanti på 7-11, Simon, Fifi, Mawuli och sen en finklädd mager kvinna som brukar gå i grannkyrkan och hennes dotter. Andra kommer och går längs vägen. Och vi dansar. Och när strömavbrotten kommer så sjunger vi och dansar i mörkret. Ali tokdansar. Det är som värsta nattklubben fast mycket bättre. Någon bjuder på sodabi till alla. Vi dansar in det togolesiska nyåret. Av Esta får jag den finaste komplimangen. Hon säger att jag verkligen har kommit till Aného nu, nu när jag kan dansa som de. Det tog arton år i Togo. Vi förlorar oss helt i dansen och vi finner oss själva i den. Sen badar vi i havet med kläder på. Vi sjunger Togolesiska psalmer och Marie och Ali ber för det nya året. Bästa nyårfirandet sen jag satt i Baguida på en soptippstrand med Malin och halvsov och misstog grisarna för fyrverkerier. Ja och då räknar jag ju inte in det nyåret som Algot föddes för det var ju av ett helt annat slag.

Glad amatörfilm från vårt nyårsfirande här

 

Tisdag

Stora-hälsa-på-farmor-dagen. Hela dagen laddar vi. Vilar och duschar länge i saltvatten i underbara uteduschen. Sen finkläder på och fulltaxi mot Lomé. Farmor har också laddat. Med popcorn, kakor, annanasdricka och en massa kramar. Vi far på restaurang tillsammans. Vi pratar om Sverige och familjerna och sånt man pratar om när man inte setts på länge. Farmor är fantastisk. Sen hämtar vi upp en svart stor jeep hos Eric som vi lånar med oss hem till Aného.

Onsdag

Harmattan är här på riktigt. Det är svalt och torrt när jag kommer ut på morgonen. Säkert inte mer än 25 grader och kalla vindar. Fiskarna på stranden har täckjacka och barnen fleecetröjor. Vi nordbor tycker fortfarande att det är varmt nog att gå i bikini men en liten frysning rysning drar genom kroppen när jag går upp ur havet innan solen hiner värma upp mig igen.

Jag kollar av e-posten. Runkeeper har mailat massor jobbiga frågor om jag har satt upp några mål för 2013 ännu. Nej det har jag inte och jag vill inte göra det heller. Jag vill bara springa lite planlöst. När jag får lust. Stänger ner e-posten. I dag har dansarna lust att komma hit. Tio personer och minst lika många trummor. Vi dansar på förmiddagen. Det är drag, svett och rytm på Villa Suedoise. Sen äter vi alla på 7-11. För 16 personer kostar det 75kronor. För er som aldrig varit här så är 7-11 palmhyddan bakom vårt hus där Tanti med hjälp av sin man driver ris och bön restaurang och diversehandel med sprit, bananer, tändstickor, salvor, kaffe, tandborstar, torkade kokosnötter och allt man kan behöva. Ungefär som 7-11 i Sverige. Sedan dansar vi eftermiddag också. Trummorna dånar så att havet och sandbilarna inte hörs utan bara rullar förbi. Det här är min dansgrupp. Härligt att få höra till dem. Det är härligt att få höra till. Efter dansen har vi lyckan att det kommer en strutglasscykel förbi. Vi köper småstrutglassar till alla barn i kvarteret för 75 öre styck. Det är en sval och fin ökenvindskväll.

Första dansträningen här.