Jenny Starfighter

Första joggingturen i aneho gick långsamt. sedan har jag stadigt sprungit långsammare för varje dag. Möjliga orsaker:
1) jag har fått sämre kondis (inte så troligt eftersom jag joggat mina fem kilometer sex dagar i veckan.
2) Det är en fas jag går igenom (alltid möjligt).
3) Det afrikanska tempot börjar sätta sig i kroppen (troligt).

Två fettbollar och ett pain au chocolat från Lome till frukost. Kylskåpet har pajat. Frigoristen kommer och byter motor. Skräddaren kommer med nytt tyg till dynorna. Knallrosa och fint. Jeansen har han lagat också.

Vi sitter på 7-11 och äter lunch.
-Vad är lycka, frågar Myra.
-öh.. Ja det kan vara att sitta här och äta ris och bönor...
-ja men vad betyder lycka?
-att man är glad och... Lycklig...
-som en kattunge?
-ja. Som en kattunge.
-Jag har kattskit i håret.
-har du? Hur fick du det då?
-jag hade katten på huvudet.
-men det var ju inget snällt mot katten.
-den var lycklig.

På vägen hem går vi runt i kvarteret och ber om citrongräs.

Mawuli vill ha fest. Hejdåfest. Så får det bli. Glöggparty, Marie lagar pizza, sallad, akoume, ademedesi, kyckling och annan mat till ett helt kompani. Myra matar stora mörka män med marshmallows som hon grillar över elden. Alla äter tillsammans på terassen.

Fem av sex i familjen är dåliga i magen när vi åker från Aneho vid 23.15. Myra spyr första gången vid cementfabriken, andra gången på flygplatsparkeringen, tredje gången i incheckningskön osv. Skönt att vi sluppit vara dåliga under semestern i alla fall. Och vi ska ju inte resa mer än två dygn. Bilen som vi lämnar tillbaka till Eric luktar nu förutom palmsprit och jästa kakaobönor också spya.