Jenny Starfighter

Sitter i en minibuss tillsammans med arton andra på väg till Lomé och grämer mig över att jag hade passet i handväskan. Hämtar ut ”attestation de declaration de vo”l som är klar hos ”gendarmerie national” och sitter resten av förmiddagen på Tyska ambassaden och väntar på min tur bara för att få veta att de inte kan utfärda något resedokument åt mig. De råder mig att kontakta franska ambassaden när de öppnar i morgon bitti. Jag, Lena, Mawuli och Myra går till marknaden. Africa-chop! ropar en man efter mig och Lena när vi går längs vägen och äter rykande färska Ablo ur en åse med jättestark sås till i den jättevarma afrikanska solen och är jättesvettiga. Lämnar in ett tyg med tuppar på hos skräddaren för att han ska sy mig en ny afrikapyamas. Det blir nattliv i Lome med dansgruppen. Vi dansar rumporna av oss både på Lomés finaste nattklubb där alla uppklädda människor står och dansar framför en spegel och en cola kostar 60kr och ute på boulevarden i vimlet där en cola kostar 6kr. Att festa loss med dansgruppen är som fem träningspass efter varandra och kroppen blir glad och vi somnar på golvet i ett rum när klockan är halv fem på morgonen.

 

 

Klockan sex är det morgonjogg i regnet i Lomé. Ensam. Sen joggar jag och Julien hem till hans mamma och pratar om stulna saker. Snabbdusch, på med gårdagens utekläder igen och så åker jag och Pascal till franska ambassaden. Som har stängt. De firar segern i andra världskriget. Hepp. Så det blir service de passeports istället. Man går in på bakgården, förbi militärerna, upp tre trappor och letar på dörr sjutton. Där inne sitter sekretararen och studerar sin kalender. En man i lång grön skjorta sitter och läser en tjock bok om olika fiskar och nickar medhållande för sig själv varje gång han vänder blad. En annan man sitter och skriver upp utvalda siffror ur sin telefonbok på ett papper. Till slut har chefen tid att ta emot och vi får följa med honom till ett kontor på andra våningen där vi får en ny man at hänga på. Han skäller ut sin sekreterare och vi väntar. Han är barca-fan och vi får gå med honom ner till första våningen och fylla i papper och betala böter och så fortsätter det i ett par timmar med frågor av typen varför tjuven inte tog Myras pass också, varför jag inte hade min mamma med mig och varför jag måste åka hem på fredag morgon och vad jag använder för tandkräm. Vi betalar mutor i flera omgångar för att de ska göra klart papprena under dagen eftersom det är ledig dag i morgon. Sen åker vi moppe genom hela Lome i ösregnet. Jag Pascal och Julien. När det regnar som värst stannar vi och tar en sötkaffe och väntar ut störtskurarna. När jag kommer hemvandrande längs den röda vägen droppande blöt och ganska trött och tomhänt möts jag av Armand på en cykel med bara ett handtag (det andra har rostat bort), Mawuli som tar mig i handen och förklarar att han behöver nya skor och en liten vit tjej som sitter i köket hos Marie och äter pommes med ketchup och säger att jag aldrig är hemma. Må så vara. Myra spelar fotboll med Prospere och kompisarna i vattenpölarna länge. Jag tar en huvudvärkstablett och gå till Tanti och äter ris och sen sopar jag och väntar och mal majs och väntar och försöker ordna ner kakaobönor från Agou och väntar… Om de ringer och säger jag får ett tillfällig pass i dag ska jag också fira andra världskrigets slut i kväll.