Är det inte slut på mat snart?!?

Efter två timmars mat-tjat, alla metoder inkluderade så som: ett bestämt antal skedar, om du inte äter får du ingen glass, men snälla du, ät lite snabbt nu så kan vi göra något roligt sen, jag tar tid, vi tävlar, du får gå upp på rummet om du inte äter något, du kommer inte växa och inte orka något alls, jag blir ju orolig om du inte äter…

Till slut genomborrar tjatet mig och jag ger upp och jag stänger in mig i tvättstugan och viker tvätt. Efter en stund kommer Algot in kvittrande glad och myser i tvättstugan. Du mamma, den där rödbetslasagnen var rätt god när jag smakade. Jag åt upp alltihop. Suck. Vad försöker man ens för…

 

Vecka 19

Kalasvecka. Kalashandling:

Tomater
Smör
Potatis
Lök

 

Kalasrecept i skåprensaranda:

·         Små hjärtformadepizzor med gammal julskinka och pizzaost från frysen.

·         Rester från choklad i baklådan och rispuffar blir godis i fina knäckformar.

·         Blåbärskaka från fredagsfika på jobbet.

·         Brysselkex med rosa socker.

·         Popcorn i strutar gjorda av gamla kalle-tidningar

 

 

 

Till helgfrukost Lussebullar & stekt ägg. Det duger.

 

Jag är ute och skottar snö. Tage ropar att han vill göra mat. Det står på listan att vi ska göra av med 10 julköttbullar från frysen, potatis och gelé, jag kan fixa det, ropar den lilla vegetarianen vars absoluta favvomat är potatis, sås och gelé.

 

Jag hittar pulvermjölk i en låda= fynd. Mjölk hade vi försakat den här veckan. Och havregrynsgröt är ju inte så gott utan mjölk. Och man vill inte ha julskinkefrukost varje dag. Jag Saknar rökt ost på hårt bröd säger Algot. Och jag saknar Kaviar. Och frukt. Kaffe med mjölk. Färska örter och goda ostar och rött vin och en massa andra saker. Och varför ”håller vi på” så här då som många frågar.  För att kasta mat är helt värdelöst. För att det här är omställning i praktiken. För att visa på vad man kan göra. För att vi tänker på barnen i Afrika. För att vi lever i ett ohållbart överflöd. För att det blir mer spännande och annorlunda. För att det är en utmaning. Och för att det kommer bli så grymt lyxigt när vi slutar. ”Man måste ha det lite dåligt för att ha det riktigt bra” som Wille Craford sjunger… Så där ja. Nu var det sagt.

 

Ture önskar sig 200kr i matbudget under en vecka när han får önska sig något i en utmaning vi gjort.
Linserna är slut. Minimajsen. Bostongurkan. NÅGON har Brutit loss element från väggen och sedan bundit fast det med dammsugarsladden. Det är inte jag.

 

Vecka 20

När man går in på v 20 är det ok att äta av fodermorötterna utan minsta skuldkänsla.
Vi smaskar glass med ingefärspäron. Check. Pasta med köttfärssås men istället för att strö parmesan på har vi en liten skål med rispuffar. Ingen hit. Men den gamla pepparkaksdegen som vi skär upp och gräddar är fortfarande fin.

 

  

 

I frysen hittar jag strimlade rester från Sanna & Dans rödbetor och gamla tunnbröd och cornfiléer. Det blir Wraps. Kompletterade med stekt ägg. Och glass. Och kokkaffe med vispgrädde.

 

Söndagsfrukost. Det finns fyra bröd kvar. Vetemjölet är väldigt slut. Och jästen. Så det blir stekt ägg. Och julskinka. Skivat äpple. Gamla blåbärkakor bakade på mandelmassa från 2008. Nu kan jag förstå att ni tycker att vi äter mycket GAMMAL mat. Men vi äter inget som smakar dåligt. Och det vi får i oss verkar vi inte ta någon skada av eftersom vi inte är särskilt mycket sjuka och inte någon blivit dålig i magen av något vi ätit under skåprensningen. Vi har togolesiska stålmagar.

 

 

Mer pizza. Det är så bra. Med gammal julskinka från frysen. Med rester av fläskkotlett. Med köttfärssås och spagetti. Och med stekt ägg.


Det blir mycket ägg nu.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0