Papperslös en liten liten stund.
Nu är det många fransmän som firar. Och just idag firar man inte bara valresultatet utan även segern i andra världskrigets slut. Det vet jag för det står i min kalender som jag ärligt snodde i februari när ingen ville expediera mig på ett sunkigt supermarket i Lomé. Det är ett supermarket med takiga vibbar eftersom jag blev jag rånad där några år tidigare. När rånaren dragit i min väska i vad som kändes som flera minuter tog han fram en kniv, antagligen bara var för att skära av remmen men ändå obehagligt. Jag släppte väskan och allt ramlade ut på marken, däribland mitt pass. Snabbt som blixten fick han med sig mitt pass, plånbok och telefon och försvann.
Det första jag gjorde var att spärra mitt bankkort. På den tiden kunde man ju inte handla med kort i affärer i Togo så egentligen rätt värdelös första handling. Sedan åkte jag tillbaka hem till Aného och började fundera på hur jag skulle ta mig till Sverige utan pass. Tänka tänka tänka. Sverige har ingen ambassad eller konsulat i Togo. Det är väl i sådana här lägen man ska ringa UD tänkte jag och letade på ett nummer för att få lite stöd och tips.
-Hm… Togo…; sa personen i andra änden av luren och verkade bläddra lite för att se var det låg på världskartan… - Är du i Togo nu alltså? Då har du det varmt då! (skratt). Lång paus. Det jag skulle råda dig till är att ta dig till Svenska ambassaden i Nigeria, de kan hjälpa dig att utfärda ett provisoriskt pass.
Jag fick inte fram något att säga. UD rekommenderade mig alltså att försöka ta mig till Nigeria. Utan pass. Ibland har även UD-personal otur när de tänker. Sedan dess har jag tagit UDs reserekommendationer med en nypa salt. Jag tänkte vidare på egen hand. Vi är ju med i EU så jag tar mig till något annat EU-lands ambassad och försöker se hjälplös ut. Frankrikes ambassad är störst. På franska ambassaden möttes jag av en skylt på grinden som just deklarerade att de hade ledig dag eftersom de firade segern i andra världskrigets slut. Tyska ambassaden, tänkte jag, och kände mig omåttligt smart, de kan inte ha stängt. Men det hade de. Utan hänvisning till varför.
Lösningen hittade jag efter mycket letande på Togolesiska inrikesministeriet. Där fick jag fylla i en blankett, ta ett foto och så kunde chefen, som visserligen också vara hemma på ledighet men lätt gick att muta med ett par flaskor gin, med sin underskrift intyga att jag var svensk medborgare. Smidigt. Så med ett laisser-passer från togolesiska ministeriet kunde jag efter bara några dagar lämna Togo, spendera ett dygn inlåst i en källare på flygplatsen i Marocko som jag och Myra låtsades var ett fint hotell och sedan utan problem komma in i Sverige utan någon form av giltig legitimation överhuvudtaget. De tittade lite på mig i svenska tullen och lyssnade på min historia. Sen vinkade de bara förbi mig.
Många gånger har jag undrat om det hade gått precis lika lätt att komma in i Sverige även om jag inte hade sett så ”svensk” ut, inte varit kvinna och haft en liten kvittrande femåring med ljusa lockar som resesällskap! Undrar också ofta vad rånaren gjorde med mitt pass och varför tyska ambassaden har stängt den åttonde maj.
Om ord
