Jenny Starfighter

Barnkalaset är över. Sjuåringen leker med sin nya sköldpadda i badkaret. Brasa i kakelugnen i badrummet. Inga ambitioner. Trött efter ett dygn på tåget och kalas med liv o tårta. En singel med Chris Barber på högsta volym och ny röd snurrtelefon från myrorna i Luleå. Softish. En flaska champagne i kylen. Tankarna på tomgång.
-Det finns saker som gör ont och är kul, filosoferar Algot.
Huvudet på spiken. Så är livet.
-som tennis, säger Algot. Det gör ont att få en boll i huvet men det är en kul sport.

Algot dyker från badkarskanten och jag sitter på motionscykeln. Chris Barber är inne på tionde varvet och ambitionsnivån har höjts ett steg. Vi tar nog fram räkor till pastan i alla fall, drar på den lilla svarta och håller oss vakna åtminstone till klockan tio...

Vi sitter på stationen i Luleå. Efter tre timmars väntan undrar Myra om vi fortfarande är kvar i Lule. Jodå, visst är vi det. Säkert som korvspad.

Men vi kommer iväg. Tre och en halv timme sent. En man springer genom tåget och klappar i händerna och ropar jalla jalla. Antingen jobbar han på sj eller så är han bara lite eljest. Vi hamnar i den internationella vagnen och i öronen blandas Myras ständiga pladdrande med japanska, franska, finska, engelska, tårnedalska och något oidentifierat afrikanskt språk.

Jag är snygg som en lärka sjunger Myra och rusar fram och tillbaka i tågkorridoren när vi stannar till i Boden. Hon stannar och lyssnar intensivt vid mannen som pratar franska men har redan tappat så mycket att hon inte vågar prata. Jag önskar jag hade råd att ta med alla barn på språksemester till Togo.

I morgon klockan två ska vi ha sju-års-kalas. Algot undrar om vi kommer hinna allt och jag förklarar att vi inte kommer hinna baka så jag har ringt till Da Capo och beställt tårta. Algot är lite orolig för att någon kan vara allergisk mot bortgjorda tårtor. Hoppas att så inte är fallet och att sj nu rusar genom natten söderut och att vi får med oss snön och vintervädret ner från Norrbotten.

Idag ormberget. Pulkabacken. Vi kommer dit vid två när det börjar mörkna och de andra barnfamiljerna går hem. Myra skriker; -inte sakta mamma! Inga fötter i! varje gång vi startat ner för den dödsbranta backen. Ingen dödsrädsla. Ingen farträdsla. Ingen eftertanke. Efter hembakta puzzamackor, skumtomtar och utspilld choklad i värmestugan vill de stora barnen åka lift och köra i riktiga skidbacken men oplanerade familjen kan bara skrapa fram 46 kronor ur fickorna så det blir till att knata upp för skidbacken.

Efter mazariner och kaffe hemma hos Simon väntar nu höjdarjulklappen för mellanbrorsorna. De håller på att duscha och göra sig fina för snart kommer skjutsen. De ska få åka biltvätt och därefter korv och dricka på Statoil. Kan man få bättre julklapp?

Testar tesen: Livet blir vad man gör det till. Att söka efter mening och inte meningslöshet. Att skapa mening.

Idag, dagen efter julafton. Barnen har fått Presentkort på Leos lekland i julklapp. Är rutchkanor och hoppborgar något för vuxna?

Jippi!! Första tre timmarna går på ren uppräckarlust, nyfikenhet och rörelseglädje. Sedan efter fikat så krävs det lite mer fantasi. Vi tävlar en timme i tigerrutchkanan. Sedan är det bara vi och en familj kvar sista timmen. Vi ägnar halva tiden åt att sortera alla bollar i bollhavet efter färg och leta på alla bollar som hamnat utanför. Vilket engagemang! och sedan lyckas vi med gemensam ansträngning besegra alla pirater på skeppet och knyta ner bägge masterna genom rodret. Lekskickligaste familjen åker hem trötta i kroppen och tillfreds med dagen.

Det gick ju bra. I morgon ska jag testa samma tes i badhuset i Boden.

Tage och Algot ligger i kökssoffan deckade på julglögg. Myra ligger bakom spisen och läser Herman hedning. Ture fnittrar och smygäter skumtomtar i tältsängen. Rimmen är slut, alla vuxna städar och torkar upp marsipan och potatis från golvet. Själv dricker jag kaffe och provsmakar hallontryffeln. Den är inte så pjåkig...

Det regnar i Luleå. Och i morgon ska vi åka pulka hela dagen.

Nu har killarna spenderat hela morgonen i garaget. De använder det här med julafton till sin egen fördel för att få vara ifred. Ingen får komma dit ut. Hemlisar. Smart.

Sms från mig till pappa
- ska du med till togo i januari och kolla planteringarna?
- JA

Nu har Katarina på togos ambassad i Bremen skickat vidare våra pass till ambassaden i Berlin. Spännande. För utan pass och visum kan man inte resa. Vågar inte boka resa förrän jag vet att jag har mitt pass.

( I garaget spikas det för fullt)

Känner att jag så gärna har sparår om det gör att jag får råd att åka till togo och mumsa mango och avokado direkt från träden och leva det nära livet ett tag. Det är SÅ värt att ha matlåda på jobbet några månader och att inte handla nya kläder.

Kvävs lite av alla heliga jullåtar som har rullat i öronen i flera veckor nu. Det är fint men kräver en mix av Kjell Höglund för att matcha verkligheten. Den dagen Kjell finns på spotify kan jag hiva cd-spelaren.

Nu kommer killarna och frågar efter julklappspapper för nu är det i garaget klart. Gud vad spännande det ska bli med julafton i morgon.

Trollen är fortfarande på besök hos dinosaurien. De har fått smällkarameller och mandariner och en gran med glitter i som redan hunnit börja barra. Här ute i verkligheten är det århundradets tråkigaste väder och granlöst. Jag hade tänkt ta med alla barnen till skogen och ta julgran, grilla korv och leka, men vara kvar inne och städa och torka upp kattbajs från mattorna kändes mer lockande. Då förstår ni exakt hur tråkigt vädret varit. Önskar mig att få bli ett småtroll i julklapp. Hemma hos dinosaurien verkar det så mysigt...

-Myra,var är alla småtrollen som stod på öppna spisen?
-De två rosa är och fikar hos dinosaurien och de två små svarta är på skattjakt i skåpet med alla grytor.
-jaha..
-ja och de kunde faktiskt inte säga till innan de gick för du är ju aldrig hemma.
Smack! Där satt den.
-men Myra det är jag väl...
-I alla fall inte samtidigt som jag och dinosaurierna.

Algot o Tage har lastat ut varenda bok ur bokhyllan när jag kommer hem. De ska göra ett "bubblotek". För de tänker tjäna pengar på att låna ut böcker. Otaktiskt av mig att tala om att man lånar gratis på biblioteket innan de hann färdigställa allt. Motivationen att plocka tillbaka alla böcker minskade drastiskt.
Jag får lust att ta fram en sopsäck. Myra har satt dokumenttejp över glaset hon ska dricka ur. Algot vägrar komma och sätta sig och Tage ligger mitt i bokhögen och läser. Myra sitter vid bordet och har inte börjat äta när alla andra är klara.
-jag är skitarg faktiskt
Vi håller oss med största möda för skratt.
-jag är skitarg och går i taket om jag måste äta.
Vi exploderar av skratt.
-det är faktiskt inte roligt...

Den här helgen har vi barnvakt för alla barnen ett helt dygn för första gången på ett och ett halvt år. Och det ska bli skönt.

Min pappa håller på och bygger en flyghangar. Låter flådigt va. Den ser inte så flådigt ut. Den ser ut som åtta telefonstolpar i Lera. Blir säkert bra i slutänden. Och blir det inte bra så blir det roligt. Så är det med mycket.

-Men myra vad gör du, klipper du katten?!?
-Nähä!... inte hela

Dagarna innan jullovet är undantag. Inga ordningsamma storhandlingar. Alla veckoaktiviteter har avslutats. Lussebullar till frukost, julpyssel på skolan, kvällsjobb hemma och inga rutiner alls. Algot suckar när han ska till skolan och julpyssla. Det vore så skönt med en vanlig dag snart säger han och ser trött ut. Han längtar efter rutin.

Det finns en fördel med att jobba för mycket innan jul och det är att man inte hinner med att julstressa hemma. Man får lov att ta allt som det blir. Och i-fånen känner heller inte till ordet julstress.

Vi tar en eftermiddag med barnen på stan. Vi har ingen ambition att hinna handla julklappar utan vi tittar på alla ljus och dekorationer, på kalendern i stadshuset och tomtar i fönstren. Vi äter ute för första gången på sparåret och sparårslyxar genom att önska oss saker överallt. Tage får ta hål i öronen som han väntat på ett år. Och det är helt galet vad mycket servettringar, kläder och teknikprylar det finns som man inte behöver.

Jag har sålt 18 presentkort till förmån för mawulis skolgång. Det finns sex kvar om någon har julklappar kvar att handla till någon som inte behöver servettringar.

Jag har lite svårt med förståelsen ibland. Jag förstår till exempel inte vad det är som är så spännande med att kasta ut gardinstången genom fönstret och lägga gardinen i frysen. Eller tjusningen med att peta in all pepparkaksdegen under diskmaskinen. Jag har också lite svårt att förstå hur man kan springa ute i bara kalsonger och vampyrmantel i minusgrader utan att frysa eller hur man kan välja att se el classico framför nobelfesten. Men jag förstår naturligtvis att dinosaurien inte vill flytta ur stereoskåpet så trevligt som han har det där. Så klart räcker det inte med att han ska ha en ljusstake och smällkarameller utan han vill ju också ha en skål med vinglögg och lite sockerkaka så här på lördagskvällen.

Jag lyssnar på äldre män som pratar om forskningens framsteg och ser tanter i fina klänningar. En analys av tystnaden i tranströmers dikter som öppen istället för tom. Trött på ord utan språk.

Tage kryper ner mellan två katter och en lillasyster och njuter. Algot fortsätter att göra girlander i vardagsrummet tills de blir längre än rummet.

Nu blir det snart dans på Nobelfesten och jag håller nu alla tummar för att mina favoritdansare från togo snart får visum. Nu har jag gjort allt jag kan för dem och i torsdags var ansökningarna med gemensamma ansträngningar och kompletteringar inlämnad på danska ambassaden i ghana. Nu kan jag bara vänta och hoppas. Håll tummarna med mig!

Dansen är språk utan ord. Det förstår jag.

Hör du något? Ropar frisören i mitt öra.
Jo jag hör.
Bra, för jag har kammat håret över ditt öra.

Det är en alldeles utmärkt frisör. Eller de är två faktiskt och arbetar idag här på övervåningen. Först betalar man en krona i den lilla kuren utanför badrummet. Man får växel tillbaka och så får man sitta på en hög pall med fötterna i badkaret och zippa på sin medhavda kaffe medan frisörerna står på pallar och arbetar på varsin sida av huvudet med kam, borste, snoddar, gelé, såpa och diverse andra produkter i sprayflaska som de hittat i städskåpet. De konverserar väldigt bra också. Och man blir fin. Och det bästa är att man har råd att gå till frisören varje dag.

Vad gör inte påhittiga barn för att tjäna ihop till ett Nintendo?