Lite tankar från Togo i april...

Jag flagar på magen efter två härliga baddagar i Togo den här resan. Det är inte alltid man får det eftersom det inte är någon badstrand direkt. Nu var den full av tång men med lagom stora vågor två av dagarna. Och Myra var tillräckligt stor för att våga bada själv. Och Tage hade tusen kompisar. Och de två dagarna ville vi aldrig gå från stranden.

 

Det är så svårt att fatta rätt beslut. Allt handlar om pengar när man kommer till Togo i två veckor. Nya gångjärn till dörrarna och fönsterluckorna, bord och stolar som behöver repareras, belysningen som är trasig ute och inne, nya fläktar, kylskåp och duschar, huset behöver målas, sötvatten behöver ordnas, hur många barn ska få gå med till Tanti och äta lunch varje dag eller få åka med till marknaden, hur ska vi ordna en billigare strömförsörjning som ändå kan palla både lampor och en stereo och vattenpump och kyl samtidigt, kostnader för skogsvaktare – kommer det bära sig i längden, ska vi bygga ett hus till skogsvaktaren eller hyra ett rum, ska Esta som inte är ett dugg tacksam för bidraget till sina barn ha rätt till bidrag när hon bara pratar bakom ryggen på alla och varför… och tusen andra frågor som kommer upp när man är i ett U-land. När man hjälper barn. Och när man har en sommarstuga som behöver ses över. Man behöver en stund på stranden ibland.

 

Jag läser Erica Bjerströms bok ”Det nya Afrika” och häpnas över hennes träffsäkra beskrivningar av hur biståndet och kolonialismen skapat ett Afrika som som står längs vägen och ropar ”viting viting ge mig hundra franc” och inte själva är sina egnas lyckas smeder. Det känns som om Togo till största delen fortfarande befinner sig där vid vägkanten (även om medelklassen ökar) medan andra afrikanska länder blomstrar. Jag tänker på Ayi som vi nu tillsammans hjälper med utbildning. Naturligtvis är det bra. Men biståndet som institution? Det villkorade biståndet som kräver att länderna anpassar sig utifrån våra principer om vad som är gott och demokratiskt? För ländernas självstyre, utveckling och kraft på sikt? Jag blir bara mer och mer skeptisk.  Men som människa måste man tänka på andra människor och inte bara på nationer.

 

Det är svårt att göra rätt hela tiden. Kanske var det lite omoget av mig att kasta en mango efter mannen som hade lovat mig ebenholtsplantor för ett år sedan och nu inte hade planterat några och kanske borde jag varit hårdare mot Marie och de andra i huset med allt som inte funkade och mot Kokou som inte gör ett dyft på marken och bara väntar på betalning. Det är inte lätt att göra rätt.

 

Ett tag kände jag att jag kom ett steg närmare Togo varje gång jag var där. Det gjorde jag väl också och gör fortfarande. Jag har kommit nära. Jag är hemma där liksom här. Men jag kommer aldrig vara en av dem. Det vet jag förstås sedan länge eftersom jag aldrig till fullo kommer förstå och vara helt en del av kulturen så som man är när man är född där. Men ibland blir det extra tydligt och det är när man ser sig själv tillsammans med dem på kort. Jag är så vit. Och 95% av befolkningen behandlar mig som vit. För 95% av alla vita man ser i Togo bor inte där. De är på resa. De kan resa och de har pengar. Om än aldrig så lite i sina egna ögon så ändå. Och det påverkar hur nästan alla ser på mig. Även de som i någon slags politisk korrekthet försöker behandla mig precis som alla andra. Jag är vit i deras ögon också. Och det får jag leva med.

 

Det här är de två jobbigaste sakerna med att åka till Togo. Att hela tiden behöva prioritera vad man ska lägga pengarna på. Och att vara vit.

 

Jag minns hur jag packade necissären och sjukväskan första resan till Togo. Det finns tusen saker som kan hända och tusen saker man bör ha med sig och oro för ormar, malaria, rabies och diarré. Men inte hade jag en tanke på att det jobbigaste skulle vara att vara vit. Nu packar jag tandborstar, skavsårsplåster, hårborste, solkräm och pincett att plocka ögonbrynen med. Godis. Och så guldsandalerna. Och jag sände inte sjukdomarna som är vardag där en tanke. Alla i kvarteret får sms om Ebola-utvecklingen i Guinea. De vet mycket mer om den än vad vi gör. Såklart. Jag försöker inte längre få med mig gott kaffe utan väntar glatt två veckor på en riktigt god kopp. Två veckor utan kaffe. Det är ju ingenting. Marie har väntat 7 år på sitt pass. Och jag väntar på att hon ska få komma. Naturligtvis för att vi ska åka till Liseberg, baka massor av goda kakor med choklad och grädde i och bada i iskalla Norasjön. Men mest för att vi ska förstå varandra ännu bättre. För att hon ska få en förståelse för varför jag är som jag är och hur mitt sammanhang formar mig. Hur det är att vara främmande och helt vit i ett land utan att kunna göra någonting åt det. Det vill jag att hon ska få uppleva. Det hjälper inte hur bra jag än dansar deras danser, de ser mig ändå som vit och inte som dansare. Och det – är den absolut mest genomgripande lärdomen av mina 19 år i Togo. Att jag vet hur det känns.

 

Sen var det inte därför jag åkte dit. Det var för äventyret. Och det är det fortfarande. Ett fantastiskt äventyr och en fantastisk möjlighet till reflektion. Och jag hoppas att du följer med mig i december, för då åker vi dit på äventyr igen!!! (Sen är det lite äventyr här hemma också som när Myra räddade den svarta kycklingen från att bli uppäten av Oscar i morse eller när jag glömde plånboken på kontoret i eftermiddags. Och så har jag fått en sticka i foten av furugolvet i köket ;))


On Tour


Hållbara familjen firar vår

Jag vaknar klockan sju på lördagsmorgonen av en hel hoper barn spelar fotboll på ovanvåningen. Det betyder att det är dags att fixa frukost.
Myra sitter vid frukosten och suckar lyckligt. Idag är den första vårdagen, säger hon. Jag tittar skeptiskt ut på det tunna lager snö som kommit under natten. Nja... Joho för det säger fröken, att idag är det första dagen på första vårmånaden. Det lilla ljuset Arvid tittar på mig och talar om att fröknar brukar inte ljuga. Så vi bakar en kaka och klär granen med vårblommor och firar första vårdagen! Nu är glada julen slut...




Hela veckans jobb

Det är hela veckans jobb som gör att fredagen är så skön!
Det är att barnen är på skolan hela dagen som gör det så mysigt när de kommer hem.
Det är att jag åt chokladmuffins och morötter till lunch igår och banan till lunch idag som gör att det ska bli så härligt att äta riktig mat hos min syster idag.
Det är att datorn inte fungerat bra på tre veckor som gör att det är så skönt att ha kopplat upp en ny.
Det är att duschen är så vansinnigt skitig som gör att det kommer bli så härligt att duscha ikväll när jag skrubbat den.
Det är att vi har haft skåprensning i ett halvår som gör det så vansinnigt härligt med grönsaker, popcorn, ost och frukt i obegränsade mängder.
Det är en "skitvädersvinter" som gör fem minuter av solstrålar SÅ fantastiskt.
Det är vardagen som gör helgen. Glöm inte bort det.
 
Ja ni har fattat poängen...
 
Och jag rekomenderar inte att äta nästan ett kilo råa morötter på en dag. Man får ont i magen.
 
 
 

 
 
 

 
 

Kvinnofällan

Idag har jag jobbat på kontoret. Sen efter fem när jag kom hem har jag fixat kvällsmat, bakat, diskat och lagat diskmaskinen (som fortfarande är trasig), tvättat ett par omgångar, hängt och vikt tvätt, städat ur ett par kökslådor, sövt barn, slagit in presenter och förberett matsäck för morgondagen. Och det är ingen kvinnofälla. Min man har idag skjutsat och lämnat barn, matat hönsen och eldat, ordnat lunch, handlat, plockat undan i huset, bäddat, dammsugit och torkat golv. Om det här är en fälla överhuvudtaget så är det en föräldrafälla. (Men man kan också kalla det föräldraansvar.)  Vi får vara försiktiga hur vi benämner saker. För det vi uttrycker blir sanning. Och det är lätt att genusperspektivsgnälla när det är slitigt med barn. För slitigt är det ibland. Och kanske mer än vad vi tänkte oss innan. Och man får beklaga sig. Och man får gnälla. Men kanske är det ibland bara tufft och man känner sig sliten och det har inget alls med kön att göra. Ibland.

Min nakna frys

När jag lägger ut en bild på "så här ser min tomma kyl ut" så tiodubblas antalet besök på min blogg. Vad är fel med folk? Det var ju inget naket liksom. Men som ni vill; Idag lägger jag upp en bild på min nakna frys!
 
Lördag
Rutschar in på den allra sista skåprensardagen. 23 fulla veckor idag. Vi går ut till hönsen för att se om vi fått några ägg till frukost. Isåfall kan vi göra pannkaka. Annars...  får det bli lördagsgodis helt enkelt. Ture hade nog tyckt att det vore coolt att fixa 26 veckor, alltså ett halvår. Det tycker jag med men maten är slut. Det finns inga udda reserver och konserver att blanda i köttfärssåsen och inte heller någon sås att blanda dem i. Inga pastarester i botten på lådan eller knäckebrödsmulor. Det är tomt på mat!!!
 






Förutom krydd och sockerlådorna så blev det här kvar:
 
Frys: ett paket av varje av blåbär, jordgubbar, äppelmos, körsbär, vinbär och hjortron. Med flit.
 
Kyl: inlagd ingefära en burk, tre halva flaskor med obehaglig salladssås, Algots födelsedagsglögg.
 
Skafferi: fem tubar senap. Chokladpudding och maizenamjöl.
 
Sen även hibiskusblommor, citrongräs, majsmjöl och tapioka från Togo (för att det är så dyrt att åka dit för att köpa nytt). 
 
Barskåpet: Baileys, whiskey, café rhum och alkoholfri öl.
 
Godisskåpet: nada, rien...
 
 
Det blir pannkakor till frukost. på sista torrmjölken. Stekta i kokosolja. Vääldigt speciella men inte otäcka. Sen blir det godislunch. Och sen blir det avslutningsmiddag hos mamma. Här hemma finns ju ingen mat.
 


 



Sammanfattning:
Livet handlar om att skapa meningsfullhet. Utmaningar gör det meningsfullt.
 
Vi har inte lagt tid på att handla. Det tar annars ganska mycket tid. Vi har istället lagt tid på att planera ihop maten. Vad går ihop med vad och hur ska vi äta för att det ska gå jämt ut.
 
100kr varje vecka har gått allra mest till: smör, olja, mjölk, tomater, vispgrädde och popcorn.
 
Det svåraste har varit utflyktsmat.  Att få slut på burkar med märkliga saker i kylen. Och att det inte funnits olja, mjölk och tomater som behövs som bas i det mesta.
 
Jag längtar efter rött vin, färska kryddor, grönsaker, ostar och hårt bröd. Det kommer bli en härlig sportlovsvecka!
 
Söndag
Det känns faktiskt lite slösaktigt och obehagligt att gå in på affären utan begränsningar. Lite som när man kommer hem från Afrika. Vad är meningen med allt detta överflöd? Snart måste vi nog hitta på ett nytt projekt.
 


 
 

Skåprensning still going strong

Körsbärssylt i rödbetsfärsen
Spaghetti för 9kr på pekås i Hällefors.
Pannkakor med för mycket vetekli.
Lånar ett paket kaffe av pappa för att jag vill. Slut på snart allt. Så här ser kylskåpet ut i skåprensningsvecka 23.



Onsdag anländer en Ost från delicard. En portvinscheddar. Galet lyxigt!

Vi har ändå planerat vår mat rätt bra. Sista veckan har vi faktiskt ätit älgstek, sås o potatis, pasta o köttfärssås, pannkakor med vispgrädde och sylt, oboy och ostmackor. Alltså vanlig lyxmat och inte bara konstiga kombos.

Men mycket får plats i en köttfärssås. Majonnäs, salsa, nötter, pesto, grädde, russin. Jag plockar ur russinen. Där går min gräns.

Vi gör rispuffchoklad till lördagen.

Sent på kvällen när barnen somnat tar vi itu med rensningen av det sista i chips & godisskåpet...


23 veckor

Fredag morgon
Jakten på pålägg är i full gång. Senap och honung är självklarheter. Sylt också. Och majonnäs. Kan man ha brysselkål på mackan ropar Myra. Salsa verde? Det var länge sedan det fanns ost och leverpastej. Men vi utvecklar en fantastisk uppfinningsrikedom.
The är slut. Lime, ingefära, pommerans, nejlikor, rabarberbitar, vaniljpulver och mandarin i en kanna blir till morgondricka. 

Rektor ringer från skolan för att kolla vad vi håller på med. Jag blir helt paff. Han säger att om jag inte är orolig för våra barns hälsa så är inte han det heller. Bra. Har tusen saker jag borde sagt om kreativitet, överflöd, hållbarhet, snabbmat och sånt men kommer inte på en enda.

Lördag
Till frukost bakar jag och Tage paj med vetekli, mandel, florsocker, rabarber och solroskärnor. Till det kokar vi egen vaniljsås= superfrukost!!

Lördagsmiddag. Kokta morötter och brysselkål. Värmda kidneybönor i chilisås. Hollandaisås på påse med tomat och timjan i. Myra och hennes kompis delar på ett paket nudlar som blivit kvar. Sedan länsar vi godisskåpet och tar lite av de popcorn som finns kvar.

Söndag
Sista kaffet. Resten av frukosten är inget vidare att tala om.

Vi 100kronorshandlar. Det är en slags familjehappening. Sen springer Algot en mil hem från stan. Tage lagar pianot och diskmaskinen. 

På kvällen blir det älgstek. Vi har handlat potatis för hundringen. Gelé och pulversås. Morötter och tomater. Sen rensar vi bort sista glassgnuttan och en massa chokladsåstubar, maränger och strutar till efterätt. Och ingen tycker att skåprensning är jobbigt.

Som tur är så räckte hundringen den här veckan även till frukt som barnen kan ha med sig till skolan så att personalen slipper oroa sig.








Tuff skåprensning

Igår quinoa med färsk spenat, kycklinggryta (med hovmästarsås i), rödbetor och potatis.
Idag djenkoume :)
Nu storbak. Bröd på överbliven müsli, chokladkaka med nötter, utflyktsmuffins och kokar körsbärssylt.
Slut på müsli och kyckling.
Trodde veckan skulle bli tuff;)


 
 
 
 



Hovmästarsås & puffat ris

Nu har vi skåprensat i 21 hela veckor. Ture konstaterar att det är nästan ett halvår! Eftersom han har klarat en personlig utmaning den här veckan får han handla för 100kr extra. Han handlar ost åt Tage, snickers åt William, leverpastej åt Myra, grädde åt mig, popcorn åt sig själv och tuggummi åt Algot :)





Det börjar bli riktigt tomt nu i alla skåp. KANSKE är vecka 22 sista veckan. Just nu känns det så. Men man vet aldrig. Jag har kokat en 10 liters gryta med risgrynsgröt och vi har flera trumfkort kvar som älgstek, frysta bär och hjortronsylt, inlagd ingefära, spenat, hallon & lakritsglass och matvete. Men tips på hur man ska använda hovmästarsås och puffat ris mottages tacksamt!

Fiskpizza

Dagens skåprensningshöjdpunkter:
Gröt kokt av müsli.
Fiskpizza från frysen till mellis.
Quinoa med soyafärs, soltorkade tomater och inlagd vitlök till kvällsmat.
Chokladpudding med maränger och snöskottning till efterätt:)




Idag slut på:
Pasta
Havregryn
Quinoa
Soltorkade tomater 
Fetaost
Inlagd vitlök
Timjan
Soyafärs


Russinmacka

Listar dagens skåprensningshöjdpunkter medan jag väntar på att få introducera nästa barndansgrupp:
Togo-oboy. 
Glutenfria mackor med stekt ägg och russin. 
Bondbönor med inlagd vitlök, soltorkade tomater och julskinka.
Hemodlad morotsblast.
Nu ska jag hem och se vad det kan bli för påhittigt till kvällen.






Om man lever i ett för gott land


Diskussion vid frukostbordet:
-Mamma, det jag är rädd för är att det kommer bli tufft sista veckan. Att vi kommer typ ha ättika kvar till kvällsmat.
-Ättika är väl inte så tokigt. Utspädd med lite vatten... Hellre det än senap som vi har fyra tubar kvar.
-Jag tar hellre senap.
-Nej ättika.
-Senap!
-Ättika!
-Senap!

Måndag 
Ingen fil eller mjölk. Ingen jäst till bröd. Inga havregryn till gröt. Ingen frukt. Det blir pannkakor gjorda på glutenfri mjölmix och torrmjölk till frukost. Med vispgrädde och bär från frysen.

Handling
Den här veckan är det 70kr som gäller för överraskningsdagen för mamma i förra veckan blev dyr.
Vi köper:
Mjölk 5 l
Potatis
Jäst
Tomater
Då är det 12kr kvar till någon helglyx.

Tisdag
Hemgjord risgrynsgröt med äppelmos till frukost. Och till kvällsmat. Gammal Jansson i lunchlådan.

Det svåraste är mellanmål och picknickmat nu efter 20 veckor. På badet i dag blir det feferoni på mackorna. Wow, säger Kompis Axel och äter tio feferoni på sin macka. Feferoni slut. Check på det. På kvällen lägger jag de allra sista bönorna i blöt och mal anis och kummin i morteln. Jag tänker baka bröd på havremjöl, majsmjöl, glutenfri mix och sånt som finns i botten på lådan i morgon bitti. Vad vi ska ha på brödet blir svårare nu när feferonin är slut.

Om man lever i ett för gott land. Om man har det för bra. Då skapar man sina utmaningar.




Är det inte slut på mat snart?!?

Efter två timmars mat-tjat, alla metoder inkluderade så som: ett bestämt antal skedar, om du inte äter får du ingen glass, men snälla du, ät lite snabbt nu så kan vi göra något roligt sen, jag tar tid, vi tävlar, du får gå upp på rummet om du inte äter något, du kommer inte växa och inte orka något alls, jag blir ju orolig om du inte äter…

Till slut genomborrar tjatet mig och jag ger upp och jag stänger in mig i tvättstugan och viker tvätt. Efter en stund kommer Algot in kvittrande glad och myser i tvättstugan. Du mamma, den där rödbetslasagnen var rätt god när jag smakade. Jag åt upp alltihop. Suck. Vad försöker man ens för…

 

Vecka 19

Kalasvecka. Kalashandling:

Tomater
Smör
Potatis
Lök

 

Kalasrecept i skåprensaranda:

·         Små hjärtformadepizzor med gammal julskinka och pizzaost från frysen.

·         Rester från choklad i baklådan och rispuffar blir godis i fina knäckformar.

·         Blåbärskaka från fredagsfika på jobbet.

·         Brysselkex med rosa socker.

·         Popcorn i strutar gjorda av gamla kalle-tidningar

 

 

 

Till helgfrukost Lussebullar & stekt ägg. Det duger.

 

Jag är ute och skottar snö. Tage ropar att han vill göra mat. Det står på listan att vi ska göra av med 10 julköttbullar från frysen, potatis och gelé, jag kan fixa det, ropar den lilla vegetarianen vars absoluta favvomat är potatis, sås och gelé.

 

Jag hittar pulvermjölk i en låda= fynd. Mjölk hade vi försakat den här veckan. Och havregrynsgröt är ju inte så gott utan mjölk. Och man vill inte ha julskinkefrukost varje dag. Jag Saknar rökt ost på hårt bröd säger Algot. Och jag saknar Kaviar. Och frukt. Kaffe med mjölk. Färska örter och goda ostar och rött vin och en massa andra saker. Och varför ”håller vi på” så här då som många frågar.  För att kasta mat är helt värdelöst. För att det här är omställning i praktiken. För att visa på vad man kan göra. För att vi tänker på barnen i Afrika. För att vi lever i ett ohållbart överflöd. För att det blir mer spännande och annorlunda. För att det är en utmaning. Och för att det kommer bli så grymt lyxigt när vi slutar. ”Man måste ha det lite dåligt för att ha det riktigt bra” som Wille Craford sjunger… Så där ja. Nu var det sagt.

 

Ture önskar sig 200kr i matbudget under en vecka när han får önska sig något i en utmaning vi gjort.
Linserna är slut. Minimajsen. Bostongurkan. NÅGON har Brutit loss element från väggen och sedan bundit fast det med dammsugarsladden. Det är inte jag.

 

Vecka 20

När man går in på v 20 är det ok att äta av fodermorötterna utan minsta skuldkänsla.
Vi smaskar glass med ingefärspäron. Check. Pasta med köttfärssås men istället för att strö parmesan på har vi en liten skål med rispuffar. Ingen hit. Men den gamla pepparkaksdegen som vi skär upp och gräddar är fortfarande fin.

 

  

 

I frysen hittar jag strimlade rester från Sanna & Dans rödbetor och gamla tunnbröd och cornfiléer. Det blir Wraps. Kompletterade med stekt ägg. Och glass. Och kokkaffe med vispgrädde.

 

Söndagsfrukost. Det finns fyra bröd kvar. Vetemjölet är väldigt slut. Och jästen. Så det blir stekt ägg. Och julskinka. Skivat äpple. Gamla blåbärkakor bakade på mandelmassa från 2008. Nu kan jag förstå att ni tycker att vi äter mycket GAMMAL mat. Men vi äter inget som smakar dåligt. Och det vi får i oss verkar vi inte ta någon skada av eftersom vi inte är särskilt mycket sjuka och inte någon blivit dålig i magen av något vi ätit under skåprensningen. Vi har togolesiska stålmagar.

 

 

Mer pizza. Det är så bra. Med gammal julskinka från frysen. Med rester av fläskkotlett. Med köttfärssås och spagetti. Och med stekt ägg.


Det blir mycket ägg nu.

 


Sillen

Vecka 18 slut.
Sillen är slut.
Kaffet är slut.
Bostongurkan är nästan slut.
Hovmästarsåsen kommer aldrig att ta slut.

Vi har köpt 2 liter mjölk och två påsar popcorn hittills den här veckan.

Idag rester av rödbetslasagnen till kvällsmat.

Funderar på en stor påse puffat ris och hur vi ska få till Algots kalas i slutet av veckan. Vi har ju ett pepparkakshus...







RSS 2.0