Kvinnofällan
Idag har jag jobbat på kontoret. Sen efter fem när jag kom hem har jag fixat kvällsmat, bakat, diskat och lagat diskmaskinen (som fortfarande är trasig), tvättat ett par omgångar, hängt och vikt tvätt, städat ur ett par kökslådor, sövt barn, slagit in presenter och förberett matsäck för morgondagen. Och det är ingen kvinnofälla. Min man har idag skjutsat och lämnat barn, matat hönsen och eldat, ordnat lunch, handlat, plockat undan i huset, bäddat, dammsugit och torkat golv. Om det här är en fälla överhuvudtaget så är det en föräldrafälla. (Men man kan också kalla det föräldraansvar.) Vi får vara försiktiga hur vi benämner saker. För det vi uttrycker blir sanning. Och det är lätt att genusperspektivsgnälla när det är slitigt med barn. För slitigt är det ibland. Och kanske mer än vad vi tänkte oss innan. Och man får beklaga sig. Och man får gnälla. Men kanske är det ibland bara tufft och man känner sig sliten och det har inget alls med kön att göra. Ibland.
Kommentarer
Trackback
