Ibland gör man fel
Ibland gör min man fel. Ganska ofta faktiskt. Han lägger barnens kläder i fel korgar i garderoben så att Algots tröjor ligger i Tages hög. Sen glömmer han vattna blommorna fast han lovat och ibland köper han bara köttkorv och glömmer den vegetariska. Själv gör jag också fel. Allvarligare saker. Jag glömmer barnens matsäck på friluftsdagar, jag glömmer signera lönerapporter så att anställda inte får någon lön. Jag har faktiskt också glömt att hämta mina barn från fritids så personalen fått ringa hem. Då får man skämmas och be om ursäkt. Det är ok att göra fel.
Mitt äldsta barn kom ensam hit från Somalia när han var tretton år. I tio år hade hans familj flyttat runt i södra Somalia för att undvika kriget, han såg självmordsbombare spränga sig själva på marknaden, fick inte leka fritt av rädsla för soldater och efter hot från Al-shabab om att gå med dem eller dödas så flydde han. Ensam. Utan pengar. 13 år. Till slut kom han till Sverige. Sen han flydde för ett och ett halvt år sedan har han inte haft någon kontakt med sin familj eftersom de inte har telefon eller fast adress och än mindre någon smartphone.
Nu efter ett år har han fått avslag på sin ansökan om asyl i Sverige och ska skickas till Somaliland. Migrationsverket anser inte att han ”kunnat göra sin hemvist i södra Somalia trolig”. Men det beslutet kan man överklaga. Eftersom det begåtts misstag i utredningen och vårt barn fått kunskaps- och språktestet som en vuxen man skulle ha så finns det goda skäl att överklaga. Migrationsverket ska ju som andra myndigheter se till barnets bästa och intervjua med ett barnperspektiv, tillämpa bevislättnader med tanke på barnets ålder osv. Man kan till exempel inte begära att ett barn som inte kan klockan eller metersystemet, växt upp i krig och bara gått sporadiskt i koranskola ska kunna ange hur långt det är mellan olika platser eller hur stadsdelar eller byggnader ligger i förhållande till varandra
Nu är en överklagan inte längre möjlig. Någon ha nämligen gjort fel. Det kan vara barnets offentliga försvarare eller det kan vara posten eller Migrationsverket. Överklagan har i alla fall inte registrerats hos Migrationsverket i tid. Så de tänker inte behandla den. Även fast det står svart på vitt i deras papper att språk- och kunskapstesten han gjort var avsedda för en vuxen. Och även fast det finns en väl underbyggd överklagan som de har fått några dagar för sent.
I Somaliland har han aldrig satt sin fot vårt äldsta barn och än mindre har han släkt eller familj där. Här däremot har han en ny familj där han tvingas städa på helgerna, som han delar pizzarester med till söndagslunch och åker på utflykter med. Syskon som han kollar på highschoolfilmer med på lördagskvällen och ska åka till västkusten med i sommar. Om två veckor fyller han femton år. Han önskar sig en kamera och besök på vattenland i Kumla.
Posten och juridiska ombud gör fel. Det är mänskligt att det någon gång ibland händer. Men att Migrationsverket då säger: –Någon har missat ett mycket viktigt papper. Ett så viktigt papper att du, barn i Sverige, inte får den process du har rätt till utan avvisas till Somaliland. Det är ett allvarligt fel. Det är inte en rimlig konsekvens. Och dessutom en konsekvens för fel person. Så viktiga papper och stelbenta system borde inte få finnas. Vart tog barnets bästa vägen?
Nu lever vi på hoppet om att det inte finns något barnhem i Somaliland som kan ta emot honom eller att Migrationsdomstolen ändrar Migrationsverkets beslut. Och vi hoppas innerligt att inga mer fel begås. Att tvätten hamnar i rätt korg och barnen får bo kvar där de bor.
