Att äta kakan och tårtan.
Jag kommer hem efter en ineffektiv dag full av långa möten. Så långa att jag inte ens hunnit tänka. Än mindre storhandla eller skicka pengar till Togo. Har varken tagit mitt ansvar eller varit kreativ. Blä. Hallen är fylld av kläder, skor, shampoflaskor, oupplockade väskor och trasiga påsar och plåster. Barnen och katten far runt inne och skriker. William avlöser mig i dörren och drar iväg och jag tar över en matlagning som jag inte alls förstår det fina i. Myra gnäller och jag halkar i kycklingäckelspad på golvet. Ingen vill duka.
Efter maten så drar barnen ut. De öser boss och cementklumpar ur det blivande hönshuset och tjatar på att jag ska med. Så jag blir med. Och det är mörkt. Och det är brännässlor. Och de regnar. Men de är uppfyllda av en idé av att göra ett hönshus där de kan ha Algots tupp. Jag blir smittad. Tage erbjuder Carl-Axel att också ha en tupp där. Eller en höna. Så när vi sent omsider dyblöta kommer in (på mitt initiativ) så sätter de sig framför datorn. Inte för att spela spel utanför att leta på blocket vad det kostar att köpa en höna åt Carl-Axel. Jag är positiv till att både Tage och Algot anmält sig till Kulturskolan som startar snart i Nora men… ibland… blir det för mycket organiserad verksamhet så att tuppar och hönor och spontan kreativitet går förlorad.
Klockan är halv tio. Det är stilla och alla barnen sover i soffan. Jag smygäter Arvids 4-års-tårta ur kylen, öppnar tråkiga brev, sätter en deg till morgondagens matsäcksbröd och lyssnar på P1 alldeles ensam. Det är grymt skön stämning. Jag och mig själv. Slänger i lite tvätt och sneglar på studera.nu. Eftersom jag inte var behörig till fårkursen kollar jag modern Afrikakunskap på distans och Afrikas språk och samhälle. Tyvärr börjar de först till hösten igen. Tyvärr.
Grubblar och filosoferar. Det här med att äta kakan och ha den kvar – det måste finnas något sätt.
Det måste finnas något sätt…
Att skaffa sig en akademisk utbildning utan att sluta arbeta.
Att leva ett vuxet ansvarstagande familjeliv och samtidigt få vara fri, härlig, obegränsad och i tystnad.
Att ta ansvar och vara tokig.
Att tro och känna tillit men inte vara religiös.
Att lära barnen arbeta och göra rätt för sig och njuta av livet.
Att dricka vin, se film, prata strunt och spela dragspel hela nätterna och ändå vara pigg och glad hela dagarna.
Att bli skitduktig på något och samtidigt vara lite bra på allt.
Att äta kakan och ha den kvar.
Att skapa en rättvisare värld.
Kan tyckas som futtiga önskemål men de stora frågorna, de som gör mig verkligt ont och lycklig är svårt att vältra ur sig om på en blogg. Men kanske syns de ändå, fast jag inte tror det. Mellan pannacotta, matsäcksbröd och arbetshelger. Mellan raderna. Kanske blir jag synlig där. Vem är jag att avgöra det.
Dagens spar: Jag köper ingen ny krukväxt till köksfönstret utan låter löken som hamnat i krukan som står där och som slagit rot få växa sig grön och fin.
