Framme

Lördag
Landning 01.10. 27 grader svalt i natten. Vi pratar oss ur ett gäng poliskontroller och anländer till Villa Suédoise när klockan är halv fyra på morgonen. Eller, taxin kommer nästan ända fram, fastnar i sanden så sista biten får vi kliva ur och putta. Marie, Armand och Mawuli är vakna och möter oss med glada kramar.
 
Efter några timmars sömn äter vi bröd och ägg till frukost och går sen en runda med Marie för att titta på allt som inte fungerar i huset. Det tar hela förmiddagen. Alla kranar, duschslangar, vattenlås, toaletter, lås, handtag, pumpen, vattenlås, utloppet från poolen, lampor, AC, eluttag, kylen, stereon… Många växter har dött också. Svårt att veta om det är för att vattnet i kranarna är väldigt salt eller om det är för att Marie använde Cilic Bang som vi skickade med Julien hit som medel mot ohyra istället för till kalkavlagringarna i poolen. Vi öser ur vatten ur poolen för hand. Det tar tid. Vi har tid. Sen skrubbar vi poolen med Cilik Bang utan resultat. Marie ser skeptisk ut. Saltsyra, säger hon.
 
Vi går till havet. Alla barn är med. Mawuli, Bernard, Armand, Prospère, Aladji, Adjo, Kodjo, Happy, Vivi, Jean, Bresilia, Victor... och alla andra. Det är jättebra badväder. Någon bygger pirar längs kusten med några hundra meters mellanrum. Det återstår att se om det fina badvädret är ett resultat av pirarna eller om vi bara hade tur idag. Havet är snällt och dånar bara lite. Solen är obarmhärtig. Mawuli hänger fast vid mig som en bläckfisk och ett tag tror jag att han ska dra ner oss båda. Barnen leker i vågorna tills vi måste gå upp för att solen är för stark. Vi köper ris hos Tanti till lunch och eftermiddagshänger med några öl och några dansare under taket på parkeringen och pratar minnen.
 
Myra har bosatt sig i pumprummet eftersom Miffo har fått ungar där. Två av tre katter är kvar. Den tredje har Mawulis pappa snott, grillat och ätit upp. Vi tar moppetaxi in på byn för att handla lite grönsaker och kyckling och saltsyra. På kvällen sitter vi mitt i strömavbrottet och lyssnar till havet och sandbilarna och äter upp de sista bitarna av vårt mjuka mjuka lösgodis från Sverige. Vi orkar liksom inte fundera på vad vi ska börja renovera upp.
 
-Skulle jag kunna vara en ödla istället för människa?
-Nja… om du vore en ödla så vore du ju inte Algot…
-Jamen när Big bang exploderade så fanns ju alla delar till människorna med. Innan Big Bang så var det massor av minus och plus i luften som klumpade ihop sig i luften som såpbubblor. Och sen när de som inte passade ihop blev för trånga med varandra så exploderade alltihop och så föddes jorden och jag kunde lika gärna blivit en ödla eller en katt…
-Mm…
 
 
Söndag
Svetten rinner nerför ryggen när jag, Tage och Marie i afrikatempo går de femhundra metrarna över den röda jorden upp till stora vägen. Klockan är åtta på morgonen och värmen och fukten trycker redan. I fem timmar reser vi med olika taxis, bussar och moppar innan vi når Agoutime koumassi. Tsali bjuder på annanas och kokta jordnötter. Vi förhandlar om dunkar med palmvin och tittar på små lovande apelin- och mangoträd, teakplantor och banan- och kakaoträd på vår mark. Vi köper nyskördad kakao hos granngamlingen. Vi får komma tillbaks och hämta den efter jul när den är jäst och torkad. Vi skördar lite bönor och majs och kokar det hemma hos Tsalis andra fru.
 
Efter en heldag i djungeln åker vi tillbaks till Agou. Där tar vi in på stans enda hotell och sover gott fast det är ett lager med fett och smuts i hela rummet, inget vatten i kranarna, ingen fläkt och inte mycket alls faktiskt… men en smal säng, några ödlor och en spindel på 10cm som vi dödar och hoppas på regn så att kakaon och teaken växer bra.
 
 
Måndag
Resa hem i några timmar. Inklämd i en buss med tjugo andra personer från Agou. Vi får bara på en dam till med hennes majssäck och get längs vägen och så en kvinna med ett barn som brutit armen. Barnet är tyst men geten skriker ända till Lomé. Underbart är livet att få komma hem och doppa sig i havet. På kvällen får alla barn chokladkalendrar. Mawuli öppnar alla luckor helt fascinerad men sparar all choklad.
 
 
Tisdag
Inget händer. Jogging. Bad. Jobb. Tvätt. Marknad. Fettbollar. Jag har blåmärken på höften efter bussresan och träningsverk i rumpan efter tre timmar på moppetaxi. Vi träffar Solange, Siva och de belgiska grannarna. Mawuli kommer hem fån skolan och äter upp all choklad i kalendern fram till lucka 18. Köper bananer av Cyrils fru som berättar att tvillingarna dött. Brist på vitaminer. Jag är glad att alla mina barn inklusive Bernard, Armand och Mawuli sitter på terassen i natten och flamsar och tramsar på en blandning av Ewe, Svenska och Franska.

Kommentarer
Postat av: Kerstin

Åhh jag längtar till Togo och naturligtvis efter er alla kram

2012-12-19 @ 00:20:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0