Jenny Starfighter

Söndag

Väckarklockan ringer mitt i ett spännande samtal med en man på återvinningsstationen. Skulle vilja snooza lite och lyssna färdigt på honom men vi ska ju till Afrika idag. Då kan man inte ligga här och snooza.

 

Reseapoteket för det farliga Afrika har minskat med åren. Förr en mindre resväska med rena kanyler, gasbinda, andningsmasker och antiparasitkrämer. Nu är det bra saxar, alsolsprit och plåster. Och allt det går ju enkelt att få tag på i Aného egentligen.

 

Har aldrig städat så här lite innan jag far. Sänker värmen i huset och vattnar blommorna. Sopar inte ens bort pastan under bordet.

 

Pappa skjutsar oss. Vi räknar resan som transfer mot Afrika och åker sju personer i bilen. Köper kokosbollar i rondellen.  Njuter av snön som gnistrar. Blir av med alsolspriten och saxarna i tullen. Hur svårt kan det vara att stoppa dem i rätt väska! Men vi får väl bita av plåstren då…

 

Måndag

Klockan är sex på morgonen. Myra badar badkar och jag och Ture ligger i sängen och ser Barca-tv och äter chips i väntan på frukosten. Sen promenerar vi på smågator i gangsterkvarteren och tittar på den gamla borgen. Det är småkyligt och klart. Mandariner och citroner är mogna och barnen klättrar i borgen, rutschar på ledstängerna och tittar på utsikten, katter och påfåglar. Ture föreslår att vi ska åka till Lissabon istället för lek & buslandet nästa gång vi ska göra något roligt. Jag tycker det är en bra idé. 

 

 

 

Propellerplan med 18 platser och utan flygvärdinna. Skolan har just slutat när vi åker taxi in mot Casablanca. Skolbarn längs vägen. Taxin går lågt med sju personer i och 140kg julklappar. En man står och tittar på två kor och reklamskyltarna säger att McDonalds har funnits i Marocko i 20 år. Kvällen avslutas med billigt rödvin och dyr hummer. 

 

Tisdag

Är inte ensam om att jogga på strandpromenaden. Massor av äldre män i tjocka vinterjackor och mössa och äldre kvinnor i rock, huvudduk och keps joggar eller står i små grupper och gör upphopp och gymnastikövningar. Jag blir glad. Äter färskost, granatäpple och croissanter tills magen står i fyra hörn och ger mig sedan på fjärrskrivbordet och dagens arbetspass.

 

Kyliga kvällsvindar. Avfolkade turiststråk. Vi utforskar ett Afrika som är ljusår ifrån det som är i vårt fiskekvarter i Aného. Promenerar till Nordafrikas största och nyaste galleria – Morocco Mall. Äter sushi och fönstershoppar i boutiquer där ett par barnskor kostar en togolesisk årslön.

 

Onsdag

Att jogga till Morocco Mall är lika långt som Hammarbyrundan hemma så när som på 200meter. Skönt att ta fasta på likheterna. Män i reflexvästar sopar upp fimpar, sand, hästskit och matrester från kvällens snigelstånd (inte särskilt upphetsande ord men heter det korvstånd så heter det väl snigelstånd). Via facebook får jag veta att jorden inte ska gå under idag. Möjligen den 21/12 men antagligen inte alls. Tar in det. Står och tittar lite på de cerisa pelargonerna i hotellets trädgård. Vet inte om jag gillar facebook alls. Hälsar Salam på kvinnnorna som går förbi. Känner mig ensam på jorden. Börjar bli hungrig.

 

Bäst som jag sitter och jobbar vid mitt fjärrskrivbord och ingen svarar på något och jag funderar över hur jag ska få tag i utkastet till distriktets handlingsplan som ligger i Drop-boxen på min dator i Örebro så kommer det ett mail. Hej Jenny Eknor. Arbetar du vid flera datorer i flera länder. Klicka på länken för att installera du drop-box på alla dina datorer… Internet vet mer om mig än vad de mäniskor jag känner vet. Känner mig ännu ensammare och stänger av datorn.