Jenny Starfighter

Fredag
Avresa 02.30. Mörka vägar genom Sverige. Långa timmar på flygplatser. Dyr mat och många passkontroller. Sen plötsligt händer det faktiskt något. Vi väntar på att lyfta från Paris när beväpnade poliser kommer in på planet och med våld griper en man som bråkat över förseningen. En polis blöder, en flygvärdinna blir skadad och passageraren dyker ut med huvudet före, binds ihop och langas ut i en polisbil där han får ligga med fötterna ut genom rutan. Stämningen på planet blir upprorisk och högljudd, några passagerare knuffar en flygvärdinna baklänges ut ur planet och helt plötsligt är det tjugo kravallpoliser med sköldar och hjälmar på och utanför planet. Vi blir rädda. Tage blir rädd. En stund. Det bråkas och skriks och alla diskuterar på afrikanskt vis. Två timmar senare och tio passagerare mindre lämnar vi Paris. Jag får rödvin, camembert, chokladmousse, kaffe och sova. Tage får godis, pasta, hörlurar och sista Harry Potter-filmen på Tv. Lättmutade.



Avresa 23.30 från Lomés flygplats. Mörka vägar genom Togo. Taxichauffören sjunger och det är trångt. Som vanligt. I baren i Villa Suédoise väntar Marie, Armand och Bernard.




Lördag
Här är allt bra. Toaletten är trasig. En stund fungerade AC:n. En annan stund fungerade lyset. Allt är dammigt. Allt har rostat. Det är som vanligt. Inget internet. Ingen stereo. Vi ligger på rygg i havet i två sekunder innan vågorna tumlar oss runt. Vi har sand i badbyxorna och överallt. Jag har träffat Laurent, Ali, Mawuli, Tete, Banantanten, Esta, muraren, Salladstanten som har fått en ny bebis och Victor som är åtta månader nu. En promenad i Aného för att titta på brobygget och smaka fettbollar.

Tage har racerlekt hela dagen. Stekt ägg, köpt banditer, spelat Tv-spel hos grannen, sett fotboll, sorterat stenar, plockat ner kokosnötter och farit runt i kvarteret med polarna. På kvällen somnar han nästan ståendes i duschen.


Söndag
Morgonjogging längs stranden/soptippen. Som vanligt. De sjunger i kyrkan och fiskar på havet. Vi skulle åkt till Kpalimé men har ingen bil. I morgon kanske. Så vi softar en dag till. Delar ut presenter, badar och försöker få tag på en elektriker men det är söndag. Vi flyger drake och badar lite mer. Blir inspolade i sanden på stranden. Vinköpartur i kvarteret, tvätt och middag. Allt är som vanligt.

     

Måndag
Vi tar en taxi till Lomé och hamnen. Där väntar vi i dammet tills Tontonvi kommer med vår bil. Sex månader och en timme för sent. Bilen är sönder körd sen vi lämnade den i hans händer nyrenoverad för försäljning. Dessutom med trasiga däck, rutor och Ac som inte fungerar, trasiga dörrar och handtag, ingen bromsvätska, motorolja eller bensin. Jag kallar honom fula saker på mina. Alla skrattar. Tre timmar senare åker vi mot Kpalimé. Nya däck och dyr smuggelbensin från Nigeria i tankarna. Vi hinner med ett reservdäcksbyte mitt på vägen innan Agou där vi träffar en krum man som säljer grillade skogsråttor för 120kr styck.

  

   

I Agou träffar vi Tsali som berättar att det brunnit på vår mark för ett par dagar sen. Vi hinner med ett däck och ventilbyte till vid vägkanten, en glass i värmen och besök på ett kakao- och kaffelager. Jag köper tio kilo jästa men otorkade bönor så nu luktar det jäst i hela den trasiga skitiga bilen. Jag måste försöka få torka bönorna hos Tsali i morgon innan vi drar ut i bushen. I kväll hotell med pool och hotellmiddag. Tage äter spagetti och pannkakor med chokladsås, räknar matteläxa, hoppar i poolen och tar igen hela dagen av stillasittande i en skitvarm bil.

 


Tisdag
Dagens första stopp. Äggmacka och sött thé på Zinga. Proviantering för en dag i bushen. Sedan stopp två hos Tsali i Agou för att sortera gårdagens tio kilo kakaobönor och lägga dem på tork. Vi kokar upp vatten hos en av hans fruar och lånar en termos. När vi kommer ut till Agoutime Koumassi är det dagens varmaste timme. På med gummistövlarna och stövla runt en mark på ett par hektar med mest oljepalmer. Sedan det mest spännande. Tsalis minikakaoodling. Vi får vara med och ta ner frukt, coupa sönder dem och plocka ur kakaon, göra i ordning dem och sätta dem på jäsning. Vi har tusen frågor. Och får massor av svar. Men ingen kan svara på vilken sorts bönor de har. Sista biten mot Ghanagränsen får Tage åka på Tsalies motrocykel den lyckosten. I bilen är det inte svalt. Vi träffar Tsalies kusiner och kungen av Nyatime. Han vill sälja ett berg till oss så det blir en till promenad. Tage och Marie ger upp efter halva vägen och lägger sig på några kolsäckar under ett mangoträd. Berget är fint. Sen vill kungen ha en Whiskey. Tänk att det anade vi så vi tar den sista Whiskeyn från Whiskeylagret i bilen och dricker den med kungen och hans appanage i vinglas. På vägen tillbaks har vi sån tur att vi träffar Atta som gått i kakaoskola och kan allt. Vi går tillbaks till bönorna vi lagt på jäsning och han plockar ut Criollobönor, Trinitario och Forastero och virar in dem i kakaoblad av olika storlek. Sedan laddar vi upp inför en tur till vår mark med bröd, kaffe, la vache qui rit, frukt och lokalt jordnötssmör under ett mangoträd.

      

Hela marken är bränd. Någon har jagat. Alla planteringar med teak, kakao och fruktträd vi gjorde förra året är borta. Allt. Med tunga hjärtan går vi runt hela marken. Genom sot, vassa pinnar, lianer att fastna i. Vi får skrubbsår överallt som blöder och vi blir helt svarta. En del av vår mark har inte brunnit. Det är skogen där krokodilerna bor. Men inte ser vi några boaormar eller krokodiler heller vilken några tycker är synd. Andra tycker att det är rätt skönt. Vi ser inte ut som några vita turister när vi kommer ut ur bushen. I mörkret åker vi sedan en och en halv timme tillbaks till Kpalimé. Vi stannar till vid ett litet matställe för att beställa innan vi åker och duschar. De ropar Ameibo – efter mig och undrar om jag hoppat i en kolhög. Det är första gången i Togo jag blivit kallad svarting. Det är tungt men nu kan allt bara bli bättre på marken.

    


Onsdag
Jag letar på ett internetställe för att kolla lite jobbmail men de har ingen uppkoppling. Kom tillbaks i kväll säger de. Till lunch blir det bönbollar, överkokta ägg och Igname med krydda på en cementmur längs en väg. Vi ringer en massa och på eftermiddagen åker vi upp till Kpime och köper en stock bananer av en go gubbe och Sven, Tage och Dan klättrar alldeles för högt upp i ett livsfarligt berg. När de kommer ner får de typ tapperhetsmedalj av bananförsäljaren. Nu har de anslutning men fjärrdatorn till jobbmailen fungerar inte och jag är trött och orkar inte bråka med en fjärrdator.