Om träsket (ni vet vilket)
I-Phonestatus: Fortfarande ingen stor abstinens. Och jag har varit utan telefonen i över tre dagar. Det enda jag saknar är kameran.
Morgonstudie. Jag går över stan. Från Centralen upp till ett möte på Kulturförvaltningen. Klockan är halv åtta på morgonen. Jag möter 211 människor. Ungefär. Av dem har 199 svarta eller mycket mörka jackor. Två har rosa, två vita, en blå, en turkos och en grön. Resten beige. Vad är det för fel på människorna här får jag lust at skrika. Eller lite mer kontrollerat; Är det verkligen så att 94% av den vuxna svenska befolkningen tycker att det är snyggast med svart. Och varför tycker vi det? (Jag menar svart är ju ingen glad färg direkt. Vill vi inte vara glada?) Och hur kan det komma sig att ungefär 94% av människorna i Togo går omkring i alla tänkbara färger förutom svart och beige? Och om man då drar slutsatsen att detta är kulturellt betingat, skulle det då också vara det alla småtjejer gillar rosa. Och kanske till och med då att alla flickor vill leka med dockor. Och kanske till och med att flickor inte kan leka tre tillsammans medans killar kan det och att flickor är känsligare än pojkar. Så funderar jag när jag knallar över stan i min skrikrosa jacka och känner mig utanför.
På vägen tillbaka tänker jag på mindfulness. Medveten närvaro. Det är bra. Att lära sig vara närvarande i sitt eget liv. När jag kommer till Kulturstation ser jag mig omkring på mitt kontor som jag delar med fyra killar. Det är rätt mycket färg där konstaterar jag. På en av kollegornas skrivbord liger en rosa ukulele. På en annan kollegas bord står två flaskor med rosa schampo och hudkräm. Julien och Maurice sitterpå varsin stol i danssalen och stirrar ut genom fönstret. Så sitter de timme efter timme, dag efter dag, vecka efter vecka. Omedveten närvaro. I Togo är de ruskigt bra på det här med att vara närvarande i sitt eget liv. Utan att reflektera över det. Har det något med färgerna att göra tror ni? Jag tror nog att det hänger samman på något sätt. Måste bara klura ut hur...
Gör en handlelista. I och med Togolesernas ankomst har limpa och mellanöl introducerats på min handlelapp. När jag reflekterar så är nog mars 2012 första gången i mitt 35-åriga liv som jag handlar mellanöl. Jag vet inte om det är något jag bör skämmas över eller vara stolt över. Nu har jag i alla fall gjort det och det var inte så märkvärdigt. Skriver upp grädde och gelantin på handlelistan. Ska man nu gå ner sig i något träsk så finns det många sämre träsk att gå ner sig i än pannacottaträsket.
Å vad jag håller med om det svarta, häromdagen tänkte jag maila till Skavlan o fråga om det var ett krav att vara svartklädd för att få vara med.
Ja du. De flesta har svarta kläder på sig och deras hem är helt vita. Helt uppenbart är det något med färger som är skrämmande. I svarta kläder och vita hem är du safe. Du sticker inte ut. Du är som alla andra och du behöver inte visa eller fundera på vem du egentligen är. Det är lite sorgligt. Och jag tror verkligen att den kopplingen du gör mellan färger och mind fullness är helt riktig. En del i att vara närvarande är att koppla ihop kropp och stjäl, att komma i kontakt med sig själv, att känna och fundera på saker och till slut faktiskt hitta vem man är och då är man trygg i att göra det som är en själv. Och då kommer färgerna :-)
Du ska vara stolt i din knallrosa jacka! Det är en väldigt väldigt vacker färg! :-)
Hej Jenny
Jag känner inte dig men jag älskar din blogg!
Vi åker till Togo den 26/4 och ska bygga vårt hus i Bagida. Barnen är 2 och 3 och ser så mycket fram emot att dricka kokosmjölk och äta mango (sett på Barbapapa- L'Afrique).
Själv är jag mest nervös tror jag..
Hälsningar Elsi
Är det sant Jennifer? Alltså jag måste nog måla om här hemma då... alldeles för mycket vitt!
Vad kul att höra från dig Elsi. Man saknar såmycket svenskar som faktiskt knyter sig nära Togo. Särskilt med barn. Lämna gärna din mailadress.
Aha! Nu när jag läste din blogg förstår jag varför du inte svarade på mitt sms igår. :) Men det kanske är bra om du slipper sådana småsaker - du verkar ha mer än fullt upp ändå. Var rädd om dig! /Kram
Heja Jenny! Fram med färgburkarna! :-D
