Blodsockret

Och jag springer fast det är för sent när jag kommer hem. Fast vi borde äta direkt.

 

Algot vägrar hjälpa till. Jag skriker på Algot i två minuter. Algot sluter sig som en mussla, tar bort sin tallrik och tänker inte äta. Han duschar, släcker alla lampor i hela huset och sätter sig demonstrativt vid bänken. Vi andra äter i tystnad och totalt mörker. Efter tio minuter säger Algot med sin argaste röst; -kolla jåjujen på fältet. Efter tio minuter till har familjens blodsocker höjts såpass att ingen säger något dumt till Algot när han börjar småäta på en rödbeta...

 

En halvtimme senare lagar vi chokladpannkakor, tjyväter godis och pratar om att ordna kalas. Och det är skönt att ha sprungit. Känns det igen?

 

 


Kommentarer
Postat av: Anonym

Älskade lilla algot kram från mig

2012-10-07 @ 22:11:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0