Lyxhotell
Fredag
Natt. Vi har suttit på flygplatsen i tio timmar och sitter sedan tre timmar till i väntan på försenat propellerplan.
Det är lyxhotell i Lissabon. Lyxhotell kännetecknas av att det finns lakan i sängarna, vatten i kranarna och både tvål och toapapper. Barnen glömmer hela tiden att spola på toaletten eftersom de snabbt vant sig vid att spolningen typ aldrig funkar i alla fall. Jag och Myra badar i sötvatten i badkaret. Kroppen blir en annan här. Av sötvattnet, den torra luften och de stora speglarna. Den ropar plötsligt efter hudkräm, nagelpetare, puder och maskara. Den definieras i förhållande till kläderna och hissen och de rena lakanen.
Lördag
Vi sover några timmar och går ner till den svulstiga frukosten i sandiga joggingskor, flip-flop och saltvattentvättade kläder och ser på rader av marmeladburkar, ostar, sötbröd och juicer med Afrikaögon. Inte ris och bönor någonstans. Jag vill ha med Marie hit och visa henne. Vill att hon ska få uppleva våra referensramar. Innan jag for lämnade jag henne 100 000 cfa och peppade henne att lämna in en ny passansökan. Inte konstigt att hon förlorat hoppet om att någon gång få ett pass efter sex år av fruktlösa myndighetsbesök och mutor motsvarande halva hennes lön varje månad. Men skam den som ger sig. Kanske till sommaren.
Söndag
Barnen har vant sig av med att stänga dörrar också. Då blir det kallt inne. Vid slutet av dagen har vi tvättat all tvätt, eldat, lagat mat, bakat bullar och bröd, haft åttaårskalas och packat ur alla väskor. Vilket tempo. Välkommen till Sverige.
