Segt kött och en taxi
Tisdag
Marknadsdag. Fettbollar, småfisk, frukt, smuts och en olidlig värme. Hålla koll på arbetarna som gräver ner elledning för sötvattnet. Köpa kalsonger hos Tanti. Sen åka med killarna på tennisträning efter det.
På kvällen sitter jag helt trött i en stol vid köket och ser på när Marie lagar hamburgare av köttet jag köpte hos slaktaren. Inte lätt. Dålig köttkvarn och segt kött med senor och ben. Barnen far runt på gården. Armand bor ju här med sin mamma, Mawuli bor också nästan enbart här och äter här varje dag och har sina saker här. Bernard har också flyttat hit. Hans pappa dog för ett år sedan. Han har hela tiden bott hos sin farmor i en hydda här bredvid men pappan har kommit och hälsat på då och då. Nu lagar hans farmor ingen mat längre och har inga pengar så han har hamnat här. Och så mina två äldsta. Det är fem pojkar mellan 10-15 år som jag och Marie försöker hålla styr på. De dansar till Togos nya trendigaste musikvideo runt oss i köket och ber om läsk. Hamburgerbröden jäser inte och hamburgarna blir sega. Jag är seg. Jag och Marie ger dem läsk idag och tar varsitt glas vin. Godnatt.
Onsdag
Ture och Tage har klätt upp sig i nya dressar som Virginie har sytt. Eric och hans chaufför hämtar upp oss tidigt och vi åker till Afagnan. Uppåt landet på de röda vägarna. Genom majsåker efter majsåker och förbi röda små byar. Eric har ett hus i Afagnan. Vi äter bönor och kokoskex på hans terrass och pratar om familjen. Om Erics farfar som slogs i första världskriget och om Erics pappa som slogs i andra världskriget. Om alla tråkigheter som varit de senaste tre åren och om varför Ture inte får träffa sin farmor just nu. Sen åker vi och tittar på skulpturer och träffar landshövdingen och dricker läsk på ett solenergimöte innan vi åker tillbaka hem igen.
Det är ganska sent och har blivit mörkt när jag och pojkarna ska ta en taxi till Lomé. Man ska inte åka taxi när det är mörkt som ensam tjej sägs det. Redan när vi förhandlar blir jag misstänksam. –Vad vill du betala, frågar chauffören. -2500cfa säger jag. Han nickar och så hoppar vi in. Alldeles för enkelt. Det här är ingen riktig taxi. Han har en ung manlig kompis med sig som sitter fram. Han tutar inte längs vägen för att ta upp några andra och han har ingen skrålig afrikapop ur spruckna högtalare. Det är helt tyst. Allt är fel. –Luta dig tillbaka mamma, säger Ture. När vi närmar oss Lomé stannar han till och pratar med några killar vid vägkanten. Det kommer ut några fler från en mörk bakgård och de mumlar. Han vänder sig mot mig och säger att han måste ta ur lite bensin ur bilen, pardon, det tar bara sju minuter. Och så kör vi in på den mörka bakgården som är en bilskrot helt utan lysen så när som på en glödlampa i ena hörnet. I glödlampans sken sitter en tjock kvinna med tre pojkar vid ett litet träbord och äter pate med fingrarna från ett gemensamt fat. Bakom dem fladdrar ett blommigt tyg för dörröppningen in till deras rum. Den yngsta och den äldsta pojken syskonbråkar hela tiden medan vi sitter i bilen och blir dränerade på bensin. Det tar mer än sju minuter. Ture och Tage läser, vår medpassagerare där fram snarkar högljutt och jag börjar känna mig mer och mer bekväm med situationen. Den lilla familjen har ätit färdigt och pojkarna sträcker ut sig på en bastmatta medan mamman sitter och petar tänderna och slötittar på oss i bilen. Sen åker vi. Vi blir avsläppta vid ”Chez Alice” i Baguida och chauffören får 2500cfa och kör vidare.
Det blir en dundershow på ”Chez Alice”. Julien verkar vilja imponera på någon för han kör ut oss i varenda dans. Till och med Kotoka grymtar lite. Det blir styltor och nya och gamla danser med pinnar och utan pinnar och ombyte mellan varje och böljande tyger och parasolldansen och till slut är vi helt slut och klockan är elva. Publiken är roade och kastar mynt på oss. Det finns inget som roar togoleserna så mycket som att se en viting dansa. Vi tvättar oss i vattenhinkar och packar ihop på Alice’ bakgård. Hem åker vi återigen med en oriktig taxi. Med några smarta killar som är hur schyssta som helst och vill tjäna lite extra pengar när de ändå är ute med bilen.
