Jenny Starfighter

Nu i kväll har en lekstuga flyttat in med buller och bång i vår trädgård. PAppa fixade det med lastaren. Vi vred och pallrade och ordnade och grävde och lyfte. nu står den här. Lite skamfilad av flytten men vi ska fixa den pö om pö under sommaren. Kul!

William går omkring med Myra och plockar med disken. Jag har lagt av energin och sitter mest här... Vi köpte en buss i går. En folkabuss. vit. Det känns skönt med ordentligt med utrymme! Enda som känns så där är att det är mestadels lånade pengar.

Det är lördag. Familjen myser runt i pyamas förutom Algot som är naken och Myra som är klädd. Vi spelar Björn Skifs på stereon och mår bra.Min syster ska ha barn igen!

Vårskorna och cykelhjälmarna åker upp och vintergrejer ner i källaren. Vi ska just gå ut och elda i pannan. Alla vill ju ha varmvatten i kväll. vi har två kilo köttfärs som våra hjärnor ska arbeta med under dagen och förhoppningsvis ha gjort upp med til kvällsmaten. Kanske blir det hamburgare. Vi ska också

• såga ner ett gäng granar längs vägen
• måla en soffa vit
• göra klart vår hemsida
• måla köksskåpen
• köra några lass sand till grannarnas sandlåda
• sortera pappren på skrivbordet
• komma på en present till robert
• storhandla på willys
  

...och så vidare. Men inget blir väl gjort i dag. Listor är livets ryggrad!

Här är vi nu igen och har upplevt att få ett nytt liv. Att ha skapat, burit och fått se det.

Myra är här, nummer fyra med tre oerhört stolta och glada
storebröder. Ture har idag föreslagit att de ska kalla henne "gullet"
eftersom de tycker att hon är så gullig!

Hon har blivit en månad nu och jag försöker hänga kvar lite i den här
första tiden. Antagligen sista barnet och jag vill inte riktigt släppa
bubblan. Att vi är centrum av världen ett litet tag. Den helt
överrumplande känslan av att hon faktiskt finns här och är en människa
bland oss som är helt splitter ny. Hon har inte funnits någonsin innan.
Efter nio månaders förberedelse och tre tidigare barn är det
fortfarande som om man ändå inte förstår att det verkligen ska bli en
liten människa till förrän sekunderna efter hon kommit ut. Jag har fått
upplevt fyra sådana gånger nu. Den oerhörda lättnaden när hela
graviditeten är över. All spänning både psykiskt och fysiskt inför
förlossningen som jag tänkt på tjugo gånger om dagen i flera månader är
som bortblåst och istället finns en ny liten människa som skriker och
luktar fostervatten. William är rörd, jag är helt slut och fullkomligt
lugn. Kan det bli bättre?

Att skapa en blogg är så enkelt. Detta får bli mitt webliv i väntan på att hemsidan ska bli klar!