Jenny Starfighter

Torsdag 25/11
På eftermiddagen den 25:e november samma dag som våra visum går ut beger vi oss till Lomé. Marie har gjort äggmackor och vi hämtar barnen hos Solange och på skolan. Sedan åker vi skrammeltaxi som knappt sitter ihop någonstans och kör i 120 . Tur att vi har kontakter. Precis när de stänger kommer vi fram till personalen och hinner få blanketter som är stämplade med dagens datum. Vi får dispens och kan lämna in dem dagen efter. För att få nya visum måste vi fylla i 18 st A4-blanketter. Fixa 24 passfoton. Betala 420 000cfa. Hoppas att vi får visum till juni nu. De hotade med att bara ge oss en månad i taget vilket hade inneburit samma procedur varje månad framöver. Efter visumkonfrontationen åkte vi till Balkan, favvorestaurangen i Lomé. God mat och lyxig glass tillsammans med Tontonvi och så  en nescafé på det. Mekanikern kom dit med vår bil. Bromsskivorna verkar inte blivit bättre men AC:n funkar. Det får väl bli godkänt. Tontonvi tar vårt paket till Nepal och lovar att åka över gränsen till Ghana och posta det om de inte kan hitta Nepal i Lomé heller. Vi åker hem i kallaste bilen. Stannar och köper tio stora goda mango på vägen hem i natten.

Myra tittar sig förvånad om i badrummet när vi kommer hem. Marie har torkat golvet. Myra säger. Ingen lera. Ingen groda. Med en viss besvikelse i rösten. Själv tycker jag det är ganska skönt när det är grodfritt i badrummet. Sen har rörmokaren inte lyckats få stopp på rinnet från toaletten. Men man behöver inte längre stoppa ner handen i toalettbehållaren för att spola. Sen har han satt kökskranen i badrummet istället för i köket men det är väl sådana smällar man får ta när man inte är hemma.

Fredag 26/11
Inget internet. Nu kommer Siva, en fredagsmorgon. Så klart.  Alltid i tid för att hinna jobba lite lagom mycket för att ha råd med dricka till helgen.  Aldrig på en måndag.

Algot älskar att kunna ord på franska och Mina. Han kan fortfarande inte säga svenska tungspetsR men franska tungrotsR går alldeles utmärkt. Idag när han försökte läsa ordet LAMPA blev det istället  TELLEMENT. Han och Myra lär sig mycket på dagiset hos Solange. De lär sig klapplekar, franska ord, Togolesisk matkultur, att bråka med togolesiska barn utan att bli arga och att det är ok att lyfta kaniner i öronen, bajsa på stranden och slänga plasten på gatan. Algot växlar med glädje och stor möda mellan de olika språken men jag vet inte om han kommer att kunna skilja Mina från franska när vi åker härifrån. Själv byter jag språk på telefonen oftare än jag byter underkläder (vilket är rätt ofta i den här värmen).

 
Det är något så häftigt kroppsligt i att gå ur planet i Afrika. Även om det varit varmt i flygplanet så slår hettan emot en. Fukten och lukten av den röda jorden. Det är lite som naket försommardopp när det är varmt i luften men fortfarande kallt i vattnet, fast tvärtom. En häftig, härlig hissnande upplevelse. Sedan solen som värmer en. Som när den olidliga hettan blir för mycket och man måste gå till uteduschen. Att hälla kallt brunnsvatten över sig medan solen oblygt bränner ner på axlarna. Som att efter en het dag gå in i ett rum med AC och bara bli stående och andas. Kroppen njuter. Doris Lessing beskriver fantastiskt hur hettan i Afrika är i ”gräset sjunger”. Läs också Cimamanda Ngozi Adichie för att få en bra bild av ett liv i västafrika. En vacker men komplicerad bild av innbördeskrig, religion, klasskillnader, tankar och människor.

 
Finns mycket fördomar om Afrika. Fördomar att ta kål på: Njut av solen. Nej. Vi njuter av skuggan. Inga apor eller elefanter. Vi har inte massa stora spindlar. Men vi har en groda som verkar gilla vårt badrum. Han sitter ofta bakom toaletten eller vid duschbrunnen. I dag har Marie hittat en krabba i köket. Den har hon fångat i en hink och matar med palmnötter. Sedan har vi massor av småfåglar i basttaket som med jämna mellanrum får ungar som ramlar ner och slår ihjäl sig när det blåser. Då begraver vi dem. Vi har nio hönor och en tupp.  Vi har en del mygg och trollsländor och vackra fjärilar och  småinsekter (som kryper in under huden och lägger ägg) och sniglar. Vi har gården full med ödlor. Vi har en lite vit mager katt vid namn Miffo Berra Jansson som sover i garderoben.

Vad övrigt är så har jag planterat vitlök, pluggat franska och lovat bort cementskräpet till en man som kom förbi idag. Han bygger hus i Nlessi. Jag sa att det är bäst han hämtar det redan i morgon annars kanske någon annan hinner före. Han sa ”Pas de problem” som alla före honom också har sagt. OM han skulle komma och hämta det i morgon så ska Sanna baka en kaka till mig! Hon skulle ha kommit hem hit i kväll men har bråkat med min nya poolskötare och har nu beslutsångest ensam i Kpalimé. Hon missade i alla fall en fantastiskt fin pizza i kväll!

 
Lördag 27/11
Inget internet. Marie har gjort potatisgratäng och köttbullar när vi kommer hem från Aného. Vi spelar Yatzy och äter kex, godis och dricker vin. Jag älskar Marie.

Söndag 28/11
Inget internet. Ont i huvudet. Vi badar mitt på dagen så alla är röda på näsan. (Orutinerat.) Alla utom Ture och sexton små svarta barn som också badar med oss. Jag, Tage och Marie åker upp på byn och söndagsstrosar lite på eftermiddagen. Baren där vi hamnar spelar jesusreggae. Eco bank säger att jag inte har några pengar kvar. Det har jag. Men vad hjälper det om jag inte får ut dem. Ega Bang Bang betyder mycket pengar på Mina. Vi skojar och säger Eco bank bank med samma tonfall. Pappa sms:ar på kvällen och undrar om vi satt upp alla ljusslingor. Vi har totalt glömt bort första advent. Jag och Algot ljussätter vår annanasodling med ljusslingorna.

Idag kom en pastor med sina ”systrar” och ”kyrkans barn” klockan fem och började lasta cementskräp för hand på en kärra. De orkade en tiondel av högen här utanför men sa att de kommer i morgon igen. Finns det liv finns det hopp! Baren börjar likna en bar. Jag tror på invigning innan jul!

 
Måndag 29/11
Inget internet. Två grodor i badrummet. Jag läser franska verb intensivt. Sanna sms:ar från Kpalimé att hon vill hem. På kvällen tar Marie med Ture, Bernard, Myra och Tage till Aneho för att se Barcelona- Real Madrid. Jag hör i sömnen hur de kommer hem sent och hur de smyger in i sovrummet… mysigt.

Tisdag 30/11
I dag ska jag till Lomé och hämta Sanna och handla ost och smör och mjölk på supermarket. Kanske hinner jag kolla efter någon julklapp.

 

Tages önskelista:

1)     Att få bestämma mat i en hel vecka

2)     Katt

3)     Mjukost

4)     Mjukost i tub

5)     Polarkakor

6)     Radiostyrd bil

7)     Egen cykel

8)     Göra hamburgerrestaurang

 

Tures önskelista:

1)     Cross

2)     Enhjulig skateboard

3)     Tacos

4)     Marsvin eller hamster

5)     Pringels i alla smaker

6)     Glass på glasscykeln varje dag en hel vecka

7)     Uppblåsbar rutchkana till poolen

8)     Se alla Real Madrid matcher i en månad

9)     En månad ledigt från skolan

Algots önskelista:
1)    Sådana här saker som man leker i vattnet med...

Jag och Tage åkte på mysig utflykt till posten i dag. Vi skulle posta paket till kusinerna i Nepal. Bestämt i somras hemma i Sverige. Den 24:e november. Julpaket. Vi skulle se åt vilket håll det gick fortast. Om något kom fram över huvudtaget. På posten fick vi hjälp att tejpa ihop kartongen ordentligt. Vi fick deklarera innehållet noggrant och de klistrade fast etiketten på paketet, stämplade det. Vägde det. Kollade listan vad det skulle kosta. Betalade. Portade det. Berättade rövarhistorier om paket med bomber i och vad tullarna i Lomé kan hitta på. De var fem personal på posten. Detta tog ungefär en timme. Vi var de enda kunderna. Sedan skulle de skriva ett kvitto på datorn. Det brukar inte gå fort. Men Nepal fanns inte i deras register. De funderade och diskuterade. Ringde huvudkontoret tre gånger. Letade mer. Bad mig sitta ner… Det hela slutade med att de bad mig åka till Lomé och posta paketet på huvudkontoret…

Följetongen: Hönan är nackad. Papayaplantor utplanterade på alla möjliga och omöjliga ställen på hela tomten. Sniglarna har ätit upp gurkplantan undercover melonplanta som hade stora fina blommor. Den var säkert jättegod. Nu blir jag snart lika grym som min mormor Gunhild som klipper av alla sniglar hon ser på mitten med sax. Ännu så har jag bara uppmanat alla på gården till allmän snigeljakt och att de ska ut från våra domäner (slängas utanför muren). En rörmokare från Lomé har varit här. Han är go och trevlig men såg lite bekymrad ut när han tittade på poolläckorna. Han skulle fundera och återkomma i morgon… Cementskräpet ligger kvar. William har vänt på skylten ”till salu” så nu står det ”gratis”.

 

Cyril säger att hönan har grävt upp och hackat sönder citronträden som han planterat i sin trädgård.

Jag har pratat med pappa på skype, han har ingen genialisk superlösning på hur vi får poolen att sluta läcka ner i rummet under. Det ska pappor ha tycker jag! Någon form av rör från taket i rummet under för att leda ut droppvattnet kom vi överens om... kanske gömt i en staty eller fontän av något slag. Haha! Det blir nog bra.
 William har satt fast ett rör vid den andra läckan där det läcker utanför rummet. Det blev bra men inte skitsnyggt direkt. Så nu rinner det vattnet ut på... tvättlinan istället för på trappen! Bra va! Det ska bli kalaskul att du kommer Ingrid! Det kan bli ett par blöta veckor! Ni får sova i baddräkt helt enkelt.

   

Lite ful skadeglädje känner jag nog när jag ser att mina hönor är i inhängnaden och mitt citronträd står kvar...

Klockan fem på morgonen stannar vi bilen i Lomé. Det är fortfarande gryning. Framför bilen sitter en kille på ett par år och bajsar i en plastpåse som hans mamma knutit runt rumpan på honom. Smart. Beklämmande kan man tycka med vitingögon. Många som har sina stånd här på marknaden sover här bakom också med hela familjen. Vi köper tomflaskor till vår nya bar. Sedan en thé vid en thévagn på stängda marknaden. Vi åker till stranden och promenerar, leker med koksnötter och äter dyr glass för tre kronor styck. Vi åker och kikar lite vid Ghanas gräns. Sedan en sväng på en nyvaken grönsaksmarknad innan supermarket öppnar. Jag, Marie och Myra ville köpa Agouti, grillad hel skogsråtta men killarna lade in sitt veto (visste inte att de hade något). Myra tjatar numera om hönan hon ska nacka. Marie har lovat henne att de ska köpa en ny höna på marknaden på tisdag som de kan nacka. Det riktigt lyser i Myras ögon.

Fem supermarket på en dag är för mycket. Men jag lovade barnen pringels i dag. För att vi skulle slippa allt tjat. Men otur i turen så hade Togo någon form av generellt importproblem med pringels. Leverans tidigast i december. Vi handlade sådant som vitingar handlar i två timmar. Ost, mjölk, galgar, florsocker, saffran, godis m.m. Sedan studiebesök på två pizzerior för koll av pizzakartonger, tallrikar, pizzaspadar, temperatur m.m. En router, en UPS, ett fickminne, tre vattenmeloner och tre speglar hann vi också med. Ska aldrig tycka att coop forum är jobbigt när jag kommer hem. Lovar.

Sanna säger att hon har hittat en snygg och pålitlig poolskötare åt mig i Kpalimé. Hon har gjort en skål på skolan och undrade idag per sms vilka motiv vi skulle ha på fofo-morteln. Ikväll Sverigemat. Grönskaswok med fläskfilé och pasta. Popcorn, chokladpudding, rött vin och kaffe på det. Alla barn slår varandra och jag skriker åt dem och är dum. Det märks at vi gick upp halv fyra i morse. Men så fick vi våra tompavor också. Och absolut peppar och kokoslikör till baren.

Vem har lindat in miniräknaren i tejp och lagt den i toaletten? Vem har gömt en död fågelunge bakom kylen? Vem har ätit upp sladden till kameran. Nu kan jag ju inte ladda upp några bilder...

Torsdag 18/11
Hönan var ute på förmiddagen och åt lavendelfrön i rabatten. William åkte och köpte nytt hönsnät och satte upp mot garageinfarten. Sedan satt hon efter en stund fast mellan nätet och busken när hon försökte fly. Tagen på bar gärning. På eftermiddagen var hon ute igen. Jag satte Algot på vakt. Han säger att hon klättrar upp i buskarna och kliver över hönsnätet. Inget är omöjligt.

 

Vi har ljusgirlanger i telefontråden över gården som pappa och Micke satte upp. Fint. Det ger lite julkänsla här i värmen. Fattar inte hur de bar sig åt för att få upp den bara men de visste väl att inget är omöjligt.

 

Melonplantorna som var gurkplantor är nog melonplantor i alla fall. Tror jag. Allt är faktiskt inte vad det synes vara. Det kanske är stora vattenmeloner på dem till jul. Inget är ju omöjligt.

 

Jag lär mig saker hela tiden. Mest om livet, mig själv och mina egna känslor. Ganska mycket franska och mina också. Även en hel del om trädgårdsskötsel. Plantorna växer bokstavligt talat så det knakar här om man ger dem mycket vatten och lite hönsgödsel. Aldrig förut har jag haft tillfälle att öva mig att klippa bouganvillea. Hade ett praktexemplar bakom brunnen av vitblommande fyra meter hög och fyra meter bred bouganvillea. Det är inte ofta man har en sådan att öva på. Den blev tanig. Men om ett par veckor har det mesta växt ut igen. Vilken dröm att vara trädgårdsmästare här! Eller dröm och dröm… det är ju det jag är! Ibland blir drömmar sanna som man aldrig har ens drömt. Det är väl det som kallas… spänning. Det kan ju vara så att det är bra att visionera och vara målmedveten och se till att man hamnar där man vill. Men livet är ju fullt av överraskningar och inte hade jag tänkt mig att sitta här i mitt egna hus i bästa kolonialstil i Västafrika med fyra barn och vara på väg att starta Anehos första pizzeria när jag funderade på vad jag ville bli i femtonårsåldern och allt bara var möjligt om man gick samhällsvetenskaplig treårig linje och det gjorde inte jag. Ibland tänker livet ut saker som man inte själv skulle kunna komma på i sin egen lilla hjärna. Och tur är väl det. Inget är omöjligt men ibland behöver man lite hjälp.

Impulsshopping. De hade fått in nya kattungar på seven-eleven. Hur söta som helst. Jag har reserverat två. Kanske kan man byta till sig dem mot en uppfinningsrik höna? Inte alls omöjligt.

 

Möjligen är det omöjligt att få bort cementskräpet som ligger här utanför. Jag börjar nästan tro det. Kanske ska jag köpa en skottkärra och köra det till havet så blir det som en pir. En vågbrytare som stoppar stranderosionen. Aha… det är därför ingen har köpt det ännu. För att jag ska bli lite starkare och för att jag ska bygga en pir av det. Läs Alkemisten av Paolo Coelho.

Fredag 19/11
Det lider mot kväll efter en olidligt varm dag. Vid horisonten inåt land blåser det upp. Solen lyser röd över havet och sjunker fort. Fiskarna forcerar sina sånger och koklockan spelar fortare än vanligt. Kvinnor med baljor på huvudet och barn på ryggen springer för att hinna hem innan regnet kommer. Hundratals trollsländor surrar in från havet och cirklar villrådigt lägre och lägre över vårt hus. -Arga smårobbotar i luften, skriker Algot och viftar med armarna. Jag står med ett glas rosévin i handen i trappen och är lika villrådig jag. Jag går sakta ner mot köket mitt ibland allt som går så fort. Konstigt, det brukar kännas tvärtom här. Vi skulle inviga pizzaugnen i kväll. Marie får ett glas och så sätter vi igång med pizzan. Allt är nytt. Ugnen, att elda med kokosnötter, ny sorts togolesisk jäst som klumpar sig och jäser över alla bredder, Marie är ny på att göra pizza, pizzaspaden är nybeställd hos ferrajören och den väger bly. Inte blir pizzan särskilt bra. Inget är tipptopp. Men vi har i alla fall gjort pizza i den nya fisljumnaugnen. Innan vi är färdiga har en nyfiken Cyril anslutit och kommer med goda råd och sedan kommer även Patronvi och provsmakar. Bra för att vara i början säger han. Det kommer inget regn. Allt bara luras i kväll. Nästa fredag är pizzan ett snäpp bättre. Det var förästen jag som ringde efter Cyril. Hönan var ute och han skulle kanske köpa den för 2000 hade han sagt. Nu ringde jag och sa att han fick den för 1500 om han kom omgående. Han satt och hängde utanför vår mur så han var här på tjugo sekunder. En höna fattigare – en trädgård rikare!

 

Ture kan sitta mitt i larmet och inte bry sig om något. Som på seven eleven. Där är det folk som kommer och går hela tiden, som pratar, äter och stojar, barn och vuxna och höns och katter och kokosnötter och småkycklingar mellan tårna! Men han kan sitta där i en timme och prata om Real Madrid och olika klubblag. Han distanserar sig totalt. Ligger på rummet och läser timmar i sträck. Denna förmåga till koncentration är väl kanske hans välsignelse (han skulle kunna gå långt om han inte låg så skönt) och hans förbannelse. För visst är det väl så, att vår välsignelse också är vår förbannelse. Jag måste ständigt ha nya projekt. Ge dig, kan jag tänka ibland till mig själv, men inte hjälper det nämnvärt. Jag är ju snart 35 och borde inte vara så engagerat naiv i allt i början… men det är nog min välsignelse och förbannelse…

Vi har dansat i dag. det är en välsignelse.


Hade svårt att somna i natt. Började tänka på framtiden. Det är dumt att börja tänka på framtiden när man ska somna. Det finns ingen ände på de tankarna. Bättre att grubbla över ett misstag man gjort tex då kan man älta det och komma till en slutsats. men framtiden... man kan ligga hela natten...


Marie har bakat piroger med nutella i av den överblivna pizzadegen. I morgon ska vi upp halv fyra för att åka till Lomé och köpa tombuteljer. Låter det vettigt?

Måndag 15/11
Inget internet. Använder sms istället. Har återigen fått extra kredit på min mobil pga en muslimsk högtid. Skolan Kristus-Kungen är i dag stängd pga Tabaski . Och inte förnekar man heller vodouandarna. Tolerans.

”Continuez de gagner chaque jour des moutons, sacs de riz, bidons d’huile, des cartons de boisson en recharcheant les cartes de 1000cfa et plus jusq’au 10 novembre 2010.”

Jag har också fått meddelande från staten via sms att jag ska delta aktivt i den stora folkräkningen som äger rum fram till 19 november. I kväll kom de. Två män i reflexvästar. De fick varsin öl och räknade oss och ställde frågor om huruvida våra rum är kaklade eller inte och om vi har privat toalett i huset och majskvarn. Nu är vi med i den Togolesiska statistiken! Skräddaren var här och pratade lite i kväll också. Jag trodde han kom med barnens skolskjortor som han fick för ändring för ungefär fyra veckor sedan men de var inte klara ännu. Han tog skott från alla blommor och frågade om cementskräpet här ute var till salu. Jag sa att om han kom i morgon bitti kostar det 5000cfa (i Lomé kostar det 100 000cfa nu!) Undrar just hur många jag sålt det till redan? Ingen har i alla fall betalt och ingen har hämtat det. Jag har till och med gett bort det till borgmästaren och ändå ligger det kvar… Skräddaren trodde att vår bar och pizzeria skulle gå jättebra!

Tisdag 16/11
Inget internet. Tänkardag. Vi förhåller oss hela tiden till mönster. Vi vill passa in i dem och vi vill bryta mot dem. Är man vuxen och vis när man inte längre bryr sig så mycket om i fall man bryter eller passar in? I så fall är jag på väg men sakta sakta… fasen vad svårt det är… livet alltså.

Det är lätt att tro att man har förhållanden för att det är härligt. Men ibland är det en av de saker vi gör för att passa in i mönster. Eller så är det för att utvecklas och tävla och lära sig förstå andra. Livet är bra mycket enklare utan förhållanden. Men så vill man ju utvecklas också. Och ha det härligt… fasen vad svårt det är… livet alltså.

Klockan halv fem börjar Miffo jama. Hon vill in och sova i sängen. Fåglarna kvittrar och tuppen gal. Jag är trött. Varför sover alla barn i vår säng? Hur får man dem att sova i sin egen? Fasen vad svårt det är… livet alltså.

Nu ska jag åka på marknaden med familjen och Marie. Vi ska köpa rislunch för 3kr. Handla små mangos och tomater och lök och rödvin. Allt man kan behöva. Sen ska vi gå runt och strosa. Äta färska fettbollar och supa in livet på marknaden. Inte är det så svårt… livet alltså.



hönan är ute igen.

 

Onsdag 17/11
Tage vägrar låta Marie nacka hönan. Han ser rädd och ledsen ut. Han vill ha potatis till kvällsmat.
Äntligen internet. Nu ska jag plugga! Hejdå.

I dag ingen hönsgryta.

     

Pappa, Micke och Sofia har åkt tillbaks till Sverige. Sanna har åkt till Kpalimé igen. Det blev tyst och tomt. Söndag. Inga hantverkare här. Bara familjen, Marie och Miffo kvar. Och så hönsen. Alla höns går och kacklar fridfullt i inhägnaden. Alla utom en. Hon tar sig ut hela tiden och skitar ner och pickar upp allt jag försöker odla. Hon smiter ur hönsgården på något ställe som varken vi eller de andra hönsen vet om!

Sent blev det i går på flygplatsen och sjukhuset där Tures syster Sofia ligger med Malaria och sen hem till Eric mitt i natten och hämta salami och polarkakor som pappa hade med sig och som vi glömde där.

Lite hemlängtan i dag. Tomheten som kommer dagen efter. Efter ett projekt, en föreställning, en semester, ett förhållande, ett jobb, ett avslutat engagemang. En halvtaskig söndagsutflykt. Barnen har haft affär här utanför och sålt kokosnötter och godis till förbipasserande. Vi har ätit små gula mango som man skalar med tänderna. Lovad vare mangosäsongen! Vi har putsat och murat klart det sista på pizzaugnen och börjat elda så smått i den, ännu ser den finfin ut och har inte spruckit. Om den spricker för att stenarna är för dåliga så vet vi ju vad felet är och så har vi en prototyp att titta på när vi gör en ny! Jag har planterat Aloe Vera och kaktusar. Gjort en köksträdgård vid Maries kök med basilika, oregano, paprika, lavendel och timjan. När vi kom tillbaks från utflykten så var hönan i köksträdgården och Marie var arg. Den är elak, sa hon. Det blir hönsgryta i veckan! Har fått sms från Sanna som överlevt sin första nattklubbskväll i Lomé och nu befinner sig i ett varm rum i Kpalimé utan lakan och fläkt och inte vet hur hon ska hitta till Centre Artisanal i morgon. Det är varmt och kvavt och jag har en stor tretimmarstvättkorg nere vid brunnen att börja veckan med i morgon. Sämre kan man ha det! Bäst att gå och sova. Kram på er och tack för alla kommentarer!

vi har gjort pizza. I vanliga ugnen. Pizzaugnen är inte riktigt klar men pappa åker ju inte hem förrän i morgon kväll så det är ju gott om tid. Den kommer bli jättefin. Jag har lärt Marie baka svenska kakor. Finska pinnar. Jag och Sanna slog vad om kakor. jag trodde att hela högen med betongskräp skulle försvinna från vår tomt idag. det trodde inte Sanna. Jag har trott det varje dag i fem veckor nu säger Sanna. Hon vill slå vad om att den inte försvinner förrän efter nyår i stället så att jag slipper baka varje dag. Hoppet är det sista man förlorar. Ja det här med försäkringskassan och barnbidraget...
Vi är skrivna i Sverige, skatteskyldiga i Sverige, våra barn läser fortfarande i Svensk skola. Jag pluggar vid svenskt universitet (CSN-berättigad utbildning), betalar A-kassa i Sverige, pratar svenska, läser svenska romaner och är i Togo och odlar blåklint, äter köttbullar med lingonsylt och finska pinnar! Varför får vi inte svenskt barnbidrag? Jag bara undrar.

Alternativ:
Låtsas som vi är i Sverige (Är ni med och låtsas som vi är hemma när FK ringer och kollar med er).
Plugga heltid retroaktivt och nästa termin.
Åka hem ett par veckor i februari så att vi inte är borta mer än 6 månader i taget.
Bråka med försäkringskassan och länsrätten.
Låtsas som det regnar.
fler förslag?

I morgon är en ny dag då betongskräpet kan försvinna.

Shit, jag har glömt att vi måste förlänga våra visum innan november är slut. En sak till på att-göra-listan. (Har ingen att-göra-lista ha ha !!!)

 Försäkringskassan säger nej till barnbidraget nu i efterhand. Vi har redan två överklagningar hos länsrätten i Karlstad gentemot försäkringskassan. Det här blir vår tredje. Kanske kan man bli konsult för personer som fått avslag från försäkringskassan sen…

 Vet ni varför svenskarna har dubbla strumpor på sig när de joggar i Afrika? Det är för att de ska kunna ta av sig ett par när det blir för varmt! (Eller för att de har skoskav)

 Vet ni varför svenskarna har dubbla strumpor när de flyger till Afrika? Det är för att pengarna som de har gömt i strumporna inte ska bli svettiga! (Sanna hade det när hon kom, det är sant!)

 Oj oj oj vilken röra det är här med stenbränningen. Inget blir som vi tänkt. Nu är stenarna till pizzaugnen rökta i fem timmar på ett plåttak på gården intill. Jag köpte ved och fotogen och torkade kokosnötter på seven-eleven (visst har jag sagt att de har allt man behöver där!) Han stenbrännaren kunde inte sin sak, det kan jag konstatera efter att ha läst på riksantikvarieämbetets hemsida (underbart med internet!). I morgon ska vi bygga en ugn av stenarna om pappa och Micke och Sanna är tillbaks från Benin. De tröttnade på stenarna och alla som inte kom och for på en liten turisttur för att titta på husen på pålar i grannlandet. Kokosnötsrökt pizza, det måste vara unikt för vår pizzeria?

  

Avstämning av togomålen:
Ska skaffa magrutor (Jenny starfightermålet, Yeah!) Träningen går bra men sen lagar Marie alldeles för god mat…
Ska skriva mycket (blogg, en bok, dagbok eller det jag får lust till) japp.
Ska läsa massor.
Jonas Karlsson – Den perfekte vännen
Chimamanda Ngozi Adichie – Lila hibiskus
Marie Hermansson – Mannen under trappan
Torbjörn Flygt – Underdog
Fredrik Lindström – Jag är en sån som bara vill ligga med dig
Herta Muller – Hjärtdjur
Paulo Coelho – alkemisten
Gunilla Bergensten – När jag fyller 40 ska jag vara snygg rik lycklig och yngre
Katarina Wennstam – Alfahannen
Gerda Antti - Det är mycket med det jordiska
ska dansa mycket. Har sår under fötterna av dansen!
ska jobba på att hyra ut vår villa Suedoise. Snart.
Ska lära mig bättre franska och éwé. Det går framåt men för långsamt! Vill kunna allt. nu.
Ska klara franskkursen på högskolan. Vet man inte ännu.
Ska anställa en snygg poolskötare. Jobbar på det. Går skitdåligt. Pratade med en ung snygg kille i dag när jag var ute och sprang men det visade sig att han bodde i Lomé. Han jag anställde i förra veckan visade sig ha en pågående karriär som tjuv.
Ska skaffa en kaffemaskin till nya baren. Den jag köpt är för dålig, förpassad till förrådet. Har inte råd med en bra! Önskar mig det i julklapp. Ny devis: Nescafe är också kaffe.
ska ordna en pizzaugn på tomten. Heja heja heja… återkommer i morgon…

 

Fredag 29/10
Vi har varit i Togo i två månader. Barnbidraget lyser med sin frånvaro. Likaså internet. Vi har investerat alldeles för mycket pengar i huset. Nu måste vi få snurr på ekonomin. Det känns lättare att hyra ut huset här än att ge sig i kast med försäkringskassan. På tisdag ska vi till ett tryckeri och kolla priser på att trycka upp reklamblad.

Idag kom Tontonvi hit med bussen vi köpt. Den är vit och har Ac. Årsmodel 92. Kostade tre gånger mer än vad den skulle göra i Sverige. Om vi inte säljer den innan vi åker tillbaks så har vi inte råd med flygbiljetterna till Sverige säger jag. Marie bara skrattar men jag skojar inte.

Det verkar som om de inte längre har någon bio i Togo. Är det möjligt med ett land utan bio?
Saker som inte finns i Togo som jag trodde fanns i varje land: Bio, Mc Donalds
Saker som inte finns i Aného som jag trodde fanns i varje håla: Torg, pizzeria, smör, ost, mjölk, choklad, aluminiumfolie. Vad etnocentrisk man kan vara!

Lördag 30/10
Vi har köpt växter. Plantzon. Högt och lågt. Jag har trettio små papayaskott bredvid brunnen som jag satt själv. Eukalyptusen som vi kapade slår rotskott. Några små citrusplantor växer i en kruka. Det kan vara lime eller apelsin eller grape. Kommer inte ihåg. Sedan har jag köpt ett mangoträd. De är så härliga. När vi åkte hem från Lomé såg jag tre ställen längs vägen där de sålde mango. Det verkar lovande mot mangosäsong. Snart är de överallt i stora högar. Små gula och stora rödgröna. Skalet smakar svartvinbärsblad. Sedan har jag några fina plantor som kommer överallt. Först trodde jag det var ogräs. Sedan trodde jag det var melon. Nu börjar jag undra om det inte är gurka. Vad tror du?



Jag har en snygg ring av små små sår på ena foten. Det är nog insekter säger Marie. Jag tror att hon har rätt. Då menar hon inte insektsbett alltså utan litet djur som kryper under huden och lägger ägg som blir små larver. Det är helt ofarligt. Vanlig åkomma. Vi vitingar blir ju lätt lite pjåskiga över sådant där som kryper under huden och lägger ägg. Det känns obehagligt på något sätt. Men man vill ju inte vara pjåskig utan mera… cool.

På kvällen funkar inte elen i vår lägenhet. Överallt annars på gården lyser det. Jag blir lite trött. I morgon måste vi få hit en elektriker. Inget internet i sikte.

Söndag 31/10
Målarna sitter utanför muren när jag kommer ut vid kvart över sex. Det är söndag och sovmorgon. Jag har väckts av brödcykeln. Jag köper fem vita bröd för 10kr och bjuder målarna att komma in och sätta igång. Jag visar var färgen står som vi köpt. Pappa och Micke kommer på tisdag så vi ska måla lägenheten innan de kommer. Marie har ledigt och är i Lomé. Tage kommer på att han ska steka ägg. Äggmacka. Kolgrillen var besvärlig i dag. Elspisen funkar bra, den ger knappt stötar alls längre. Men kontakten i väggen smälte, rök och blev svart sist när vi skulle baka bröd så vi använder kolgrillen. För säkerhets skull.  En timme senare, svettiga går vi upp på taket och äter frukost. Klockan är halv åtta och termometern på taket visar 29 grader i skuggan. Vitt bröd med stekt ägg och nutella.

Vi flyttar ihop alla stenar som är tillverkade för att Sven ska göra pizzaugn av när han kommer. De är gjorda av lera från stranden och ser mer ut som sandkakor är byggstenar tycker jag. En tredjedel av dem har spruckit. Där de legat ska vi försöka plantera gräs. Innan det är dags att plantera sådant vi köpte på plantmarknaden i går behöver vi tvätta. Det blir mitt jobb. William ger sig av för att uträtta ärenden i Aného och barnen badar med Bernand och Prosper och har jättekul i poolen. Jag tvättar i två timmar drygt medans målarna sjunger sakrala sånger. De jobbar fast det är söndag. Murarna är lediga. Elektriker ett som finns i kvarteret är jättesöt men han har jobbat här i sex veckor och ändå blir inget bättre. Nu är elektriker två här och jobbar. Han är inte söt men, hör och häpna, han städar efter sig.

Vi orkar inte med kolgrillen till  lunch utan går till seven eleven. Där säljer man ris med blackeyebönor. Till efterätt blir det kex. Elektriker ett kommer också dit och köper lunch. Sedan betalar vi maten och även för katten (som vi köpt på krita på seven eleven) Vi betalar för den andra katten också, den som rymde tillbaks hem igen efter en dag hos oss. Nu lovar seven-eleven-tanten hemleverans på katten som för tillfället gömt sig.

Sedan tillverkar Tage och Bernand lekstuga. De gräver ner stolpar och flätar palmblad. Barnen tvättar sedan snäckor i långa banor åt oss för att tjäna fem hundra franc var. På kvällen blir det restaurang. Visserligen har vi rester som bara är att värma men vi har jobbat hela dagen och orkar inte heller nu med kolgrillen. Vi går på Oasis som lämnar mycket kvar att önska. Men barnen får pommes med ketchup och glass efteråt så de önskar inte något mer av den här söndagskvällen. Och jag och W får god kaffe med varm mjölk. Tre barn somnar i bilen. ACn funkar och vi har en halvdöd ödla i taket ovanför vår säng. Vad gör man med sådana? Hm… tänker att jag måste tänka efter nu när det gått två månader. Gör vi det vi vill? Är vi på väg åt rätt håll? Stämma av målen. Kvalitetsäkra. Men jag orkar inte i dag. En annan dag.

Tisdag 2/11
Ibland finns det inte ord för allt som rör sig i en liten människa. Ibland vet jag exakt vad jag känner men orden är inte tillräckliga. Då kan jag bara försöka med ord men måste ha någon som känt samma sak för att förstå. Känslorna finns då redan inom henne också. Orden är bara en språngbräda över. Ibland är känslorna utan kontur eller så ihoprörda att det är svårt att finna ord. Då är det ännu svårare. När jag inte vet själv vad jag känner i ord. Då är det skönt att tänka att gud har en plan. Jag andas bara lugnt och väntar. Räknar till tio. Eller två miljoner. Och ser vad som händer. Ibland tror jag att det är så många känner här. En slags hjälplöshet. Därför är alla moppar och bilar och barer fulla med citat från bibeln och klistermärken med typ ”Le sang de Jesu me protege”. Fiskebåtarna säger ” Mawulolo”. Skolan heter ”kristus är kungen”. Det är farligt att fiska, köra moppe och att leva i Afrika. Till och med Frisörerna och sömmerskorna har bibelcitat på reklamskyltarna. Hemma på vår gata i Sverige är vi uppfostrade med att man styr sitt eget liv. Det blir vad du gör det till. Och blir det inte det inte bra blir det jobbigt. Då har jag bara mig själv att skylla för mina misstag. Det är skönt att skylla på gud. Lika bra som att prata med en terapeut kanske. Det är farligt att leva. Det är jobbigt att leva. Men det som inte dödar gör en starkare. I morse skålade vi i varm choklad för att pappa kommer i kväll!

I natt ingen el igen i vår lägenhet. Efter två timmar av svett och myggbett tog jag med mig Algot som låg i min säng till den andra lägenheten och bäddade provisoriskt och satte på AC:n sen sov vi gott till framåt fyra då tuppen gal och jag sms:ade med pappa som satt på Arlanda.

Internet fungerar inte alls. Jag blir tokig. Det är svårt att studera utan internet. Nästintill omöjligt. Kakelläggarna som var här och skulle göra rent terrassen från cement sa att det var omöjligt. Det kan inte vara omöjligt sa jag och såg sur ut. Oj vad jag börjar bli bra på att se ut som en sur vit madam. Nu är det två män från kvarteret som knackar bort cement på terassen. De knackar och knackar och ser möjligheterna. Att tjäna pengar. Jag har knäskurat golvet i dag i lägenheten. Och poolen. Tvättat och vattnat och planterat. Var är min poolskötare och min hushållerska? Jag satt på sjukhuset en timme i morse. Sjuksköterskan tog det sista av plåstertejpen och den sista kompressen ur påsen från apoteket som jag har med mig varje gång. Sedan tittade han i den tomma påsen och sa att det här är sista omläggningen. Ta bort bandaget om ett par dagar. Merci sa jag och gick ut och köpte telefonkort och åkte hem. Eftersom internet inte funkar utan jag bara sitter här och skriver massa skit så stänger jag datorn nu och går ner och tvättar och packar istället. Nu ska vi till Kpalimé och odla en skog med teak och starta en chokladfabrik och hämta Sanna och bo på hotell!

Onsdag 3/11
Inget internet men salami och godis och en pappa från Sverige.

Torsdag 4/11
Jag vaknar och är pigg och längtar efter att ut och springa. Kollar klockan som är två på natten. Somnar om. Vaknar igen och är pigg. Klockan är tre. Ställer klockan på halv sex. Somnar om. Vaknar kvart över fem och ger mig ut. Oftast är dagarna inte som i dag. Oftast tänker jag på kvällen att i morgon ska jag gå upp tidigt när det fortfarande är svalt … och sedan är jag för trött. Luften är klar. Framför mig ser jag bergen. Dimmorna över bergen och det öronbedövande ljudet av cikador. Vägen är en enda lång asfalterad uppförsbacke mot bergen. Jag ger mig på den med glädje. Mopparna rullar tyst nerför berget på väg mot Kpalimé. Inga motorer hörs. Vilken frihet. Jag ser vackra vita blommor längs vägen. Tänker att jag ska gräva upp några innan vi åker hem. Den här Kpalimétrippen var tänkt som en resa för att pappa och Micke skulle träffa högdjuren och ha lite trevligt. Högdjuren hade inte tid så vi är ensamma. Vi badar i en pool och äter hotellmiddag. På vägen tillbaks från bergen har vägen kantats av ungdomar i skoluniformer med ryggsäckarna på huvudet. De är konstiga Togoleserna. Jag kommer tillbaks till en dusch och frukost och nyvakna barn. När vi åker längs samma väg senare på dagen har de vackra vita blommorna slagit igen. Det är för varmt för vitingar. Inget internet.

Fredag 5/11
Hemma igen. Inget internet. Jag ringer café informatique. Innan dagen är slut hinner de förbi här. Tillsammans plockar vi ner antennen de  satte upp för en vecka sedan och de säger att de måste byta en kontakt som blivit förstörd av salt. På måndag. Kakelläggarna har kaklat och kaklat ända ut på väggen utanpå huset. Det ser ut som kaklet runnit ut ur rummet och ner på trappen. Men vi hade ju inte sagt att vi inte ville ha det så… och nu räcker inte kaklet till köket. Konstigt.

Lördag 6/11
Inget internet. Jag och pappa sitter hos en ”chef du quartier” och dricker hembränt, bjuder på Ahlgrens bilar och pratar om hur man gör en spånugn att bränna lerstenar i. Vi byter telefonnummer. Han lovar att ringa. På kvällen gör Marie potatisgratäng. Det tar jättelång tid. Barnen badar i poolen och är lyckliga. Jag har jobbat hårt hela dagen och min kropp är lycklig. Jag sätter på Den flygande Holländaren och häller upp varsitt glas vin till mig och Marie. Jag känner mig privilegierad som kan prata med henne. De andra svenskarna pratar med varandra.

Söndag 7/11
Inget internet. När jag var tjugo kunde jag inte föreställa mig att mitt liv skulle vara så här. Det känns spännande inför framtiden.

Måndag 8/11
Inget internet. Inga studier. Jag har varit skitsur mot internetföretaget i telefonen. Måste sluta vara skitsur. Barnen var jätteledsna i morse, ville inte gå till skolan. Myra och Algot har varsin stor varböld. Blä.

 

 De som skulle kommit i dag men inte kommit;

• Elektrikern som skulle fixa trefas
• Murarna som skulle göra en skylt vid vägen
• Internetleverantören med ny koppling
• Snickarna med barhyllorna som skulle vara klara för tre veckor sedan
• Chef George med någon som kan göra en spånugn
• Erics chaufför som skulle hjälpa Sanna med kontakten på centre Artisanal i Kpalimé.
• Målarna
• Mannen som skulle köpa cementhögen som ligger i vägen för vår bar.
• Salamin som ligger kvar i Erics kylskåp (Eric är i Bangkok)
  
  Tålamod!
  
  Har suttit hos ”chef du quartier” igen. Han heter George och bjöd på torkad småfisk och rödvin till frukost. Jag tackade nej till småfisken. Vet hur den smakar. Sedan åkte vi runt med en liten lastbil som vi tankade med lokal bensin och försökte få tag på röd lera. Till slut när allt var förhandlat och arrangerat och klart gick vi genom Abalo kondji till en liten bar mitt ute i bushen och tog en öl. Väntade där i en och en halv timme på att de skulle lasta klart och pratade om chefens pappa och om gemensamma bekanta. Han kände Anselm som blev galen och Virgine, hans fru. Han berättade att han hade tre tvillingpar och två barn till. Jag sa att jag hade fyra men han verkade inte nöjd med det. Han sa att jag fortfarande var ung och kunde få fler. Du är väl inte ens över femtio? Nej… svarade jag. Kanske inte ens över fyrtio? Nej sa jag och jag ska inte ha fler barn. Smickrare där. Sen körde vi hem den fina röda leran och tippade av den utanför muren. Pappa kom med stenatillverkarna från Lomé och de göt stenar till mörkret föll. Röda fina stenar som passar till en pizzaugn.

 

Tisdag 9/11
Internet!!!  Var nöjda med era kostnader för bredband i Sverige. Här har vi lagt ca 6000kr i ingångsavgift + en månadskostnad på 500kr! Nu hoppas vi att det kommer fungera. Har börjat på förra veckans uppsats om nyttan med fonetik för franskinlärningen.

Det märks så smått att värmen börjar anlända. I morse dröp svetten mer än vanligt efter joggingturen. Den forsar. Rinner längs benen. Nu börjar jag få skoskav av mina gamla nötta joggingskor. Två månader i flip-flop och jag har inget skinn av någon vidare kvalité på hälarna längre. Bara blåsor efter joggingskorna. I morgon får jag ta dubbla strumpor.

Jag har tagit av bandaget från mitt sår i pannan. Frisyren är… inte vacker… inte snygg… kanske möjligtvis cool. I alla fall annorlunda. En kal fläck där såret varit som nu är fint grisskär av solen och så fem millimeters stubb på den halvan av framhuvudet.

Jag, barnen och Sanna har tagit en eftermiddagstur till marknaden. Mycket liv. Vi satt och njöt en stund. Pratade med brödtanten som hälsade hem till William. Köpte handdukar, pärlor, fettbollar och övade på Mina bland alla dessa kvinnor. Det är livet på en pinne. Mitt i livet liksom.