Jenny Starfighter

Måndag 15/11
Inget internet. Använder sms istället. Har återigen fått extra kredit på min mobil pga en muslimsk högtid. Skolan Kristus-Kungen är i dag stängd pga Tabaski . Och inte förnekar man heller vodouandarna. Tolerans.

”Continuez de gagner chaque jour des moutons, sacs de riz, bidons d’huile, des cartons de boisson en recharcheant les cartes de 1000cfa et plus jusq’au 10 novembre 2010.”

Jag har också fått meddelande från staten via sms att jag ska delta aktivt i den stora folkräkningen som äger rum fram till 19 november. I kväll kom de. Två män i reflexvästar. De fick varsin öl och räknade oss och ställde frågor om huruvida våra rum är kaklade eller inte och om vi har privat toalett i huset och majskvarn. Nu är vi med i den Togolesiska statistiken! Skräddaren var här och pratade lite i kväll också. Jag trodde han kom med barnens skolskjortor som han fick för ändring för ungefär fyra veckor sedan men de var inte klara ännu. Han tog skott från alla blommor och frågade om cementskräpet här ute var till salu. Jag sa att om han kom i morgon bitti kostar det 5000cfa (i Lomé kostar det 100 000cfa nu!) Undrar just hur många jag sålt det till redan? Ingen har i alla fall betalt och ingen har hämtat det. Jag har till och med gett bort det till borgmästaren och ändå ligger det kvar… Skräddaren trodde att vår bar och pizzeria skulle gå jättebra!

Tisdag 16/11
Inget internet. Tänkardag. Vi förhåller oss hela tiden till mönster. Vi vill passa in i dem och vi vill bryta mot dem. Är man vuxen och vis när man inte längre bryr sig så mycket om i fall man bryter eller passar in? I så fall är jag på väg men sakta sakta… fasen vad svårt det är… livet alltså.

Det är lätt att tro att man har förhållanden för att det är härligt. Men ibland är det en av de saker vi gör för att passa in i mönster. Eller så är det för att utvecklas och tävla och lära sig förstå andra. Livet är bra mycket enklare utan förhållanden. Men så vill man ju utvecklas också. Och ha det härligt… fasen vad svårt det är… livet alltså.

Klockan halv fem börjar Miffo jama. Hon vill in och sova i sängen. Fåglarna kvittrar och tuppen gal. Jag är trött. Varför sover alla barn i vår säng? Hur får man dem att sova i sin egen? Fasen vad svårt det är… livet alltså.

Nu ska jag åka på marknaden med familjen och Marie. Vi ska köpa rislunch för 3kr. Handla små mangos och tomater och lök och rödvin. Allt man kan behöva. Sen ska vi gå runt och strosa. Äta färska fettbollar och supa in livet på marknaden. Inte är det så svårt… livet alltså.



hönan är ute igen.

Onsdag 17/11
Tage vägrar låta Marie nacka hönan. Han ser rädd och ledsen ut. Han vill ha potatis till kvällsmat.
Äntligen internet. Nu ska jag plugga! Hejdå.